Våra Resor

Några trevliga dagar i Stockholm

2009-06-25T16:41:00.000+02:00

Anledningen till det lilla uppehållet i bloggandet beror på att vi gjort en resa till Stockholm några dagar. Vi åkte med båten i måndagsmorse och kom hem igår natt. Det är ett bra tag sedan vi var i Stockholm och jag ville träffa min syster Kerstin och få ta mig en titt på deras nya lägenhet.

Vi åkte med morgonbåten, så vi kom fram redan vid 12-tiden. Åke vill gärna bo inne i stan, så trots att Kerstin erbjudit oss att bo hos henne, så hade jag bokat rum på Rica Hotel på Slöjdgatan, som ligger centralt och bra, bara 500 meter från Centralen. (Kerstin bor på Lidingö ska jag väl tillägga)

Vi kunde inte få checka in på hotellet förrän kl 14.00, men gick dit med vår väska och satte in den i deras bagagerum så länge. Sen ringde jag till Kerstin och talade om att vi anlänt och då visade det sig att hon var alldeles i närheten, så då kom hon till hotellet och hämtade oss och så åkte vi tillsammans ut till Lidingö. Vi hade köpt varsitt 72-timmars SL-kort, så det var bara att åka iväg med tunnelbana och sedan vidare med bussen. De där korten är väldigt praktiska och verkligen prisvärda och man kan åka hur mycket som helst.

Lägenheten var jättetrevlig och här sitter Kerstin på sin fina balkong.

Kerstin bjöd oss på lunch på en restaurang, som låg precis i närheten av lägenheten och sedan tog vi buss/tunnelbana tillbaka till stan för att checka in på vårt hotell. Kerstin följde med oss för hon var lite nyfiken på hur rummen såg ut.

Hotellet var riktigt trevligt och det här är utsikten från vårt fönster. Det är vinterträdgården där vi sedan åt frukost om morgnarna.

På kvällen gick vi ut en stund och på Sergelstorg var det demonstration för Iran

Vi var inte ute så länge för vi var ganska trötta, så vi gick tillbaka till hotellet och åt middag i deras restaurang och sedan gick vi till vårt rum och såg på TV ett tag innan vi somnade. Det var ju första avsnittet av Montalbano och det vill jag ju inte missa.

På morgonen var det fullt av folk som var och åt frukost när jag tittade ut genom fönstret vid sjutiden, det var lite för tidigt för mig, så jag kröp i säng igen.

Vid niotiden gick vi och åt en härlig frukost och sedan gick vi ut på stan. Först gick vi ner till Hötorget och tittade på alla vackra blommor och grönsaker och en vända ner i Hötorgshallen var vi också. Sedan gick vi till Klarabergsgatan och busshållplatsen där, för vi hade haft lite funderingar på att åka ut till Skansen och se om de kommit igång med förberedelserna inför kvällens premiärprogam av Allsången. Bussarna ut till Djurgården var alldeles packade av folk, men så kom det en buss, som det såg ut att vara ganska gott om plats i, så där hoppade vi in. Bussen blev så småningom fullpackad med folk den också, men vi kom fram utan problem och sedan var det bara att betala inträdet, ta rulltrappan upp och sen var det inte så långt kvar till scenen. Det var redan massor av folk och repetitionerna pågick för fullt. Vi lyckades få bra platser och enda problemet var att det var gassande solsken och hemskt varmt. Från scenen påminde de oss hela tiden om att vi skulle komma ihåg att dricka och en vakt gick omkring med sprayflaskor och sprayade vatten på de som tyckte att det började kännas jobbigt.

På förmiddagen var det mest Henrik Dorsin som agerade. Tingeling-visan vet jag inte hur många gånger vi hörde.

Sedan gjorde de lunchuppehåll, vi åt en glass och satte oss i skuggan ett tag. Jag gick en promenad på Skansen och vid 13-tiden kom Kerstin också. Efter lunchen var det Tomas Ledin som repeterade sina nummer. Det var väldigt roligt att se, men värmen gjorde att vi gav upp till slut och vi beslutade oss för att ge oss.

När vi skulle åka från Skansen kom just spårvagnen, så då åkte vi med dem. Den här konduktören tycker jag är väldigt söt och han gick in för sin roll till 100%.

När vi steg av spårvagnen vid Nybroplan kom Kerstins man, Hassine och hämtade upp oss där och så följde vi med dem hem. Kerstin bjöd först på kaffe och sedan fick vi en härlig middag innan det var dags att se TV-versionen av Allsången. Jag måste ju säga att musiken var bra mycket bättre live.

Här sitter Kersin, Hassine och Åke på balkongen.

Onsdag morgon och redan dags för hemresa. Vi låg ganska länge, åt frukost och checkade ut från hotellet och sedan gick vi ut på stan. Vi tog en promenad till Centralen och där lämnade jag av Åke, medan jag gick och shoppade lite. Vid 12-tiden kom Kerstin och då beslutade vi oss för att det var för varmt att gå inne i stan, så vi tog färjan ut till Fjäderholmen. Åke har varit där en gång förut, men för mig var det första gången och jag tycker att det var jättemysigt där.

Fjäderholmens Krog

Här kommer den ena stora båten efter den andra

Kerstin har hittat en spännande kulspruta från andra världskriget

När vi kom tillbaka till Stockholm, mötte Hassine upp igen, vi hämtade vår väska på hotellet och så följde vi med ut till Lidingö en sväng igen. Kerstin bjöd på lite god kvällsmat och sen skjutsade de oss till Cityterminalen. Så återstod bara den lätt träliga hemresan och vid 1-tiden på natten var vi hemma igen. Trötta, men väldigt nöjda med vår resa. Tack Kerstin och Hassine, som tagit så väl hand om oss!

Sicilien maj 2009

2009-05-23T17:52:00.007+02:00

Vi åkte upp till Stockholm med flyg på måndagskvällen och övernattade på Rest and Fly i en hundkoja, som Åke kallar de små rummen. De är enkla, men vad gör väl det när man bara ska ligga där några timmar. Det är helt perfekt att vara på plats inne på Arlanda när man ska iväg så tidigt som vi. Incheckningen stängde redan klockan 04.55, så klockan stod på ringning 03.30.

Dag 1/Tisdag

Här sitter Åke och äter frukost innan vi ger oss iväg till avgångshallen.

När vi flög in över Sicilien kunde vi se att det var mycket snö kvar uppe på Etna.
Resan gick jättesmidigt och när vi kom fram till hotellet där vi skulle bo, Holiday Club, var Eva där och mötte oss. Jag satte igång med att packa upp och Åke lade sig och vilade en stund. Eva satt ute och väntade på att vi skulle bli redo för att gå och äta lunch, när hon plötsligt ropade att jag skulle komma ut.

Den här söta kattungen hade kommit på besök. Den var helt bedårande, runt 8-10 veckor och alldeles tam. Den var ganska mager och verkade hungrig, men vi hade ju ingenting att ge den.

När vi så var färdiga med uppackningen gick vi tillsammans med Eva till La Spelonca för att äta lunch där. La Spelonca drivs av Evas svåger tillsammans med en kompanjon, så där gör vi alltid åtminstone ett besök. Spaghetti vongole valde vi till lunchen och den var verkligen läcker och kan varmt rekommenderas.

Åke hade bett om en liten portion, men det ångrade han nästan.

När vi ätit färdigt åkte vi och handlade. Vi måste ju skaffa kattmat och mjölk ifall den lille katten skulle komma tillbaka och så skulle vi ha mat till oss själva till frukostarna. Vatten måste man ju också ha, men det hade Eva redan ordnat, så det fanns i lägenheten och lite vin var det minsann där också. När vi handlat klart åkte vi tillbaka till lägenheten med våra inköp och när jag gick därifrån fick jag se, att det inte bara var en kattunge utan tre stycken! Sedan åkte vi med Eva hem till Gaggi.

Eva berättade att det skulle vara en begravning i Gaggi på eftermiddagen för en 16-årig pojke hade kört ihjäl sig två dagar tidigare i en scooterolycka . Han hade kört rakt in i en lastbil och förts till sjukhus där man bara kunde konstatera att han var hjärndöd. Man begraver sina döda tidigast 24 och senast 48 timmar efter dödsfallet. När vi kom fram till Gaggi beslutade vi att vi skulle gå till kyrkan och se hur det var där.

Kyrkan var prydd av banderoller som pojkens kompisar hade satt upp. Evas yngste son Edoardo var en av kamraterna och han hade gjort en av banderollerna och även skrivit ett tal som han skulle hålla i kyrkan. Jag tog ett foto av kyrkan, men sedan när det började komma en massa folk ville jag inte fotografera. Det samlades mer och mer folk och kyrkklockorna ringde och när tiden för begravningen närmade sig kom begravningsprocessionen upp längs Gaggis storgata. Kistan bars av ungdomar och hela gatan var alldeles svart av folk. Massor av blomsteruppsättningar med nästan bara vita blommor bars också fram. När man kom fram till piazzan framför kyrkan lyfte ungdomarna kistan upp i luften på raka armar och alla som samlats på piazzan applåderade. Sedan bars kistan in i kyrkan och begravningsakten började. Man hade högtalare, så att alla, som stod utanför och inte kom in i kyrkan, kunde följa det hela. Det var otroligt stämningsfullt och vackert och trots att jag ju inte kände den här pojken så grep stämningen tag, så att tårarna rann. Vi stod där ett bra tag, men sedan gick vi hem till Eva. Jag ska väl inte säga att det var roligt att ha varit med vid ett sånt här tillfälle, men väldigt lärorikt och intressant att få se hur en begravning kan gå till. Vi har ju varit med om bröllop, jag har varit med på sjukhuset när Edoardo föddes, vi har varit på dop, konfirmation och 18-årsfirande och nu blev vi ännu en erfarenhet rikare.

Fram på kvällskvisten tände Eva grillen och så fick vi en härlig middag med grillade urbenade kycklinglår och grillade involtini.

Från Evas terrass har man en härlig utsikt upp mot Cavallarokyrkan.

Dagen började gå mot sitt slut och vi som varit uppe sedan 03.30 var ganska trötta när Claudio, Evas man, skjutsade oss hem till Holiday Club. Gissa om vi sov gott den natten?

Dag 2/Onsdag

Oj så gott vi sovit! Vi hade varit bra trötta efter den där resedagen, som blev så lång, men nu var vi pigga igen och kunde glatt konstatera att det var soligt och vackert väder. Jag gjorde i ordning frukost till oss och till kattungarna, eller det var nog i omvänd ordning egentligen. Åke satte på TV:n och där finns det alltid fotboll att titta på och medan han gjorde det tog jag en promenad på Holiday Club, som är en välskött och trevlig anläggning.

När Åke tröttnat på TV:n gick vi till poolen. Det var nästan bara vi där, för gästerna som bor på "cluben" är för det mesta deltagare i kongresser och rundresor, så de ligger just inte och badar. Det kom en italiensk familj och slog sig ner i närheten av oss och de hade en liten flicka med sig, som badade och badade gjorde jag också.

Och nu finns det bildbevis på det

Eva var ledig hela veckan vi var på Sicilien, men hon hade lite att göra på förmiddagen, så hon kom inte ner till oss förrän vid lunchdags. Hon hade grillat så mycket involtini kvällen innan, så den åt vi nu till lunchen med lite sallad och bröd till och efter maten gick vi och satte oss vid poolen en stund till i väntan på ett spännande möte.

Vi hade stämt träff med Pysen/Helena Livet på Citronodlingen. Vilken gullig tjej det var! Lika öppen, glad och trevlig som hon verkat i sin blogg. Det var verkligen roligt att träffa henne och vi blev sittande hela eftermiddagen och pratade om allt möjligt. Det var så trevligt att få höra lite närmare om hur hon har det där på Citronodlingen.

Hon såg precis ut som jag kom ihåg från bloggen och vi kände igen henne med en gång både Eva och jag.

När vi skilts åt från Helena var det lite diskussioner om hur vi skulle fortsätta kvällen och vi bestämde att vi skulle gå och äta pizza och så blev det. Eva gick med oss, men hon blev tvungen att åka iväg för att hämta yngste sonen, Edoardo i Catania. Edoardo hade varit och spelat tennis i Palermo.

När vi kom hem till lägenheten igen satt vi och såg på TV en stund och sedan gick vi och lade oss och läste en stund.

De här små sötnosarna hade satt sig mellan gallerdörren och vår innerdörr och där satt de och tittade in på oss.

Dag 3/Torsdag

Nu hade det redan blivit torsdag och det var fortfarande vackert väder. På morgonen var det frukost som skulle fixas och kattungar att leka med och sedan gick vi och satte oss vid poolen. Det var riktigt varmt och gott och jag badade och mådde gott.

Fram mot lunchtiden kom Eva och hämtade upp oss och så bjöd hon oss på en härlig lunch hemma i Gaggi. Efter lunchen var det bestämt att vi skulle åka ut en liten tur, men först måste vi ju använda hennes dator ett tag och kolla nyheterna och vädret här hemma i Sverige. Förr när man åkte iväg utomlands, visste man nästan ingenting om vad som hände i världen eller i alla fall inte här hemma, men nu är man hela tiden informerad om allt. Det är både på gott och ont tycker jag! Det var nästan mera semester och avkoppling förut och tidningarna man fick på planet på hemresan kastade man sig över med stor nyfikenhet.

Så gav vi oss iväg och först körde Eva till Gole Alcantara som är en flod, som är ett stor utflyktsmål. Första gången vi var på Sicilien 1979 var vi där på Annandag Påsk och då var alla siciliarna där också, det gick inte att ta sig fram och dessutom regnade det.

Floden kommer fram ur en vacker ravin och vattnet är iskallt. Man kan ta sig ner till flodbädden, antingen till fots eller åka hiss ner. På sommaren när det är väldigt varmt är det populärt att åka hit och svalka av sig.

När vi hade sett oss mätta på utsikten vid Alcantarafloden körde Eva mot Calatabiano för hon ville visa oss ett ställe dit de varit bjudna på en släktmiddag, Villa Borgo. Och det var verkligen en fantastisk anläggning. Av en gammal bondgård har man gjort ett agrotursimoställe och lyckats behålla de gamla byggnaderna och kombinera dem med moderna möbler och arkitektur.

Uppe ifrån terrassen har man både havsutsikt och utsikt över Alcantarafloden.

På Holiday Club hade vi inte kunnat undgå att se alla fiskare som kom släpande på en massa utrustning, det var 350 fiskare från hela Italien som hade samlats för att fiska och tävlingen skulle börja just den här dagen. "Vår" lägenhet ligger precis i början av anläggningen, så vi har bra koll på vilka som kommer och går. Fiskarna bodde på Holiday Club, men hade sina måltider på Russot Hotel, för restaurangen på cluben var inte öppen så tidigt på säsongen. Eva hade varit lite orolig över att vi skulle bli störda av alla italienarna, men det var då rakt inget som vi märkte av. De nickade och hälsade så rart när de passerade oss där vi satt på vår uteplats.

Ännu har man inte börjat fiska utan håller på att rigga upp sin utrustning. Tävlingen skulle pågå i två dagar och avslutas med en galamiddag där fisken skulle vägas och en segrare utses.

När vi varit och kollat på fiskarna körde Eva upp till Taormina, för hon vet att jag absolut vill upp dit en gång vid varje besök på Sicilien.

Tillbaka i Gaggi blev det en stund till vid datorn och sen fick vi en god middag innan Claudio körde oss tillbaka till vårt hotel.

Dag 4/Fredag

Idag skulle vi åka på en riktigt lång utfärd till en stad som heter Caltagirone. Eva hade aldrig varit där förut, men läst i guideboken att det var ett trevligt utflyktsmål med mycket fin keramik. Vädret var lite sisådär, men vi hoppades på att det inte skulle bli något regn. Några mindre skurar kom det på vägen dit, men när vi väl kom fram var det uppehållsväder, men det blåste hemskt och var ganska kallt. Som tur var hade vi med lite extra kläder.

Eva körde in i stan och började leta efter en parkeringsplats och det var inte det enklaste, men under letande hamnade vi på stadens torg och då fick vi se den berömda keramikdekorerade trappan.

Det hade tagit ett par timmar att köra till Caltagirone och när Eva väl hade hittat en parkeringsplats var det dags att gå och äta lunch. Vi hamnade på en trevlig restaurang och fick oss en god lunch. Sen var frågan hur vi skulle göra, men vi beslutade att Åke skulle sätta sig vid torget ett tag och Eva och jag tog oss en promenad. Det var en gammal vacker stad, men vädret gjorde att det inte var speciellt trevligt att strosa, så vi gick till bilen och sedan hämtade vi upp Åke och körde till Museo Regionale della Ceramica . Det var väldigt intressant att få se all gammal keramik från 900-talet och framåt.

Naturligtvis fick man inte fotografera, men jag smög till mig ett par foton i alla fall utan blixt. Ibland när man går i souvenirbutikerna kanske man tycker, att keramiken de har där är lite gräll i färgerna och inte så där väldigt tilltalande, men nu fick vi verkligen se, att det inte är något nytt påfund utan den har sett så ut sedan urminnes tider.

Hela balustraden utanför muséet är dekorerad med de här stora keramikvaserna och Eva skulle nog kunnat tänka sig att ta en eller annan med sig hem.

Här en vy från muséets trappa. Det är Åke som sitter på andra sidan gatan.

Så var det dags att åka tillbaka till Gaggi igen och vi var hemma vid sjutiden. Eva ordnade till middag till oss och när vi sedan kom hem till vår lägenhet på Holiday Club kunde vi se tillbaka på en riktigt trevlig dag.

Dag 5/Lördag

Jag vaknade ganska tidigt och kunde konstatera att det regnade, inte mycket, men i alla fall. Vi låg kvar i sängarna ganska länge och sedan gick jag upp och gjorde frukost. Eva ringde och sa att Gaetano tagit bilen till skolan eftersom det regnade (han går i skola på lördagar också) och att han skulle komma och hämta oss när han slutade och det skulle han göra 12.20. Vi satt och läste, lekte med kattungarna och tittade på TV och sedan när det började bli dags tog vi våra paraplyn och gick iväg ut till gatan utanför receptionen och det stod inte på så kom Gaetano. Vi åt lunch hos Eva och sedan satt vi och såg fredagens "Så ska det låta" på SvtPlay. Claudio for iväg till Villa Citrus för han väntade gäster och det var en del han behövde fixa.

Då kände jag att jag behövde gå på toa och sedan blev det ett springande där och efter en stund börjad Åke också. Jag mådde inte alls illa, men hade fått en ordentligt diarré, men Åke fick feber också och frossa så att han skakade hela han. Vilken tur i oturen att den här magsjukan inte kommit dagen innan när vi var i Caltagirone, vad skulle vi gjort då? Tagit in på hotell kanske! När Claudio ringde hem för att kolla läget bad Eva honom att åka till apoteket och köpa Imodium och när han kom hem tog vi 2 tabletter var. Eva, som tänkt bjuda på rostbiff till middagen, fixade te och rostat bröd istället och sedan körde Claudio hem oss. Åke var så dålig att han inte orkade gå från receptionen och in till lägenheten, utan de ordnade så att han fick åka med en av elbilarna som de har att köra bagage med.

Åke fick några Panodil och så bäddade jag ner honom med dubbla filtar. Själv mådde jag jättebra igen och diarrén var borta. Just när vi kommit i säng började det smälla som bara den, det var fiskarna som firade med fyrverkeri. Vi gick ut på balkongen och såg på det och så gick vi och lade oss igen. Klockan 23.10 var det ett fyrverkeri till, så det blev en vända till ut på balkongen. Vi somnade om igen och vaknade på morgonen dagen efter hur pigga som helst och det var verkligen tur att det gick över så fort. Åker man bara en vecka är det inte kul om flera dagar går bort för att man blir dålig, men lördagen blev lite av en förlorad dag.

Dag 6/Söndag:

Som ett rent under vaknade vi friska och pigga efter att ha sovit gott hela natten. Solen sken och det var varmt och skönt väder. Vi åt frukost och sedan gick jag en promenad. Jag kände att jag behövde röra på mig lite. Eva hade bjudit på så mycket god mat de här dagarna och vi hade mest åkt bil och suttit vid poolen. Nej, nu behövde jag lite motion! Det är ju så fint var man än går, så här kommer några slumpmässigt utvalda foton som exempel på allt det vackra

På lunchen träffades vi på restaurang Sikelia där Gaetano, vårt äldsta barnbarn jobbar i helgerna. Det är inte lätt för ungdomarna att få tag i sommarjobb, så han är verkligen glad över det och trivs väldigt bra.

Gaetano tog upp beställning på dricka och serverade oss det, sedan satt han ned tillsammans med oss och åt lunch. Eva, som är så omtänksam, hade varit och pratat med restaurangägaren när hon beställde bord och sagt att Åke och jag var dåliga och bara ville ha kokt ris. Men inte vill vi ha det! Vi lyckades övertala henne att vi säkert klarade av att äta lite pasta och så blev det. Pasta med tomatsås, det är minsann gott nog.

När vi lunchat färdigt gick Åke hem och vilade sig i lägenheten och Eva och jag åkte på en antikmarknad, som låg i närheten av Villa Citrus. Vi köpte ingenting, men det var kul att titta på alla grejorna. Sen åkte vi till Villa Citrus och satt där i trädgården ett tag.

Fordon från olika tidsåldrar kunde man se på marknaden.

Vi åkte och hämtade upp Åke och så for vi iväg hem till Eva i Gaggi. Till middag fick vi den där rostbiffen som hon stekt kvällen innan, då vi blev dåliga. Den var jättegod och vi åt med god aptit.

Dag 7/Måndag

Nu var Evas semester slut (hur mycket semester det nu blev för henne med allt jobb hon haft för att ge oss en fin vecka). Måndagen blev en solig och fin dag med runt 30° och vi var vid poolen och badade nästan hela dagen.

Åke fick söka sig in i skuggan för det var i gassigaste laget.

Vid 16.30-tiden ringde Eva och berättade att Claudio skulle spela för en amerikansk grupp på restaurang Gambrinus på kvällen och nu undrade hon om vi ville gå dit eller om vi ville följa med henne hem när hon slutat jobba. Det var klart att vi vill gå och lyssna på Claudio! Pojkarna följde med också, så vi hade en riktigt trevlig sista kväll.

Claudio och hans folkmusikgrupp underhåller. Claudio är mannen med gitarren.

Sen blev det ju en sorglig stund, för nu måste vi säga adjö till Eva och hennes familj. Vår buss skulle komma och hämta oss kl 08.00 på tisdagsmorgonen, så det var bara att krama om dem alla och tacka så mycket för en härlig vecka och så hem till lägenheten och packa för att vara klara till morgonen.

Tilläggas kan att hemresan gick jättebra, allt klaffade perfekt och 19.30 var vi hemma vid Stenstugu igen och möttes av två glada jättekatter (vi var ju vana vid de små kattungarna).

Sicilien maj 2008

2008-05-22T19:37:00.008+02:00

Den 6 maj gav vi oss iväg till Sicilien igen. Vi måste ju ner och träffa Eva och hennes familj och lite sol och värme hägrade ju också. Den här gången bodde vi inte på Villa Citrus. Åke har lite svårt för att gå, så vi ville bo lite centralare. Vi bokade bara en flygbiljett med Fritidsresor och sedan fixade Eva ett boende för oss på Holiday Club, en härlig anläggning med bungalows av olika storlekar där vi har bott flera gånger tidigare. Vi fick "vår" lägenhet den här gången också. Den ligger så bra till, nära livsmedelsaffären som finns på området, nära till poolen och nära entrén.

Resan gick alldeles utmärkt, vi var bara lite försenade från Stockholm och redan vid 12.30-tiden var vi framme i Naxos, där husmor på Holiday Club och Eva mötte oss. Bagaget kördes direkt upp till lägenheten och sedan var det bara att installera sig och packa upp.

Utanför lägenheterna växer det mandarin och citronträd och nu var del alldeles fulla med frukt.

Citronträden bär både blommor, omogna frukter och mogna citroner på samma gång. Det finns alltid frukt på dem.

Eva, som jobbar på Russott Hotel med konferenser, var tvungen att gå tillbaka till sitt arbete, men hon kom och hämtade oss på kvällen och så åkte vi med henne hem till Gaggi och fick träffa resten av familjen.

Efter en härlig middag skjutsade Claudio, Evas man, oss tillbaka till vårt hotell och jag kan lova att vi somnade kvickt och sov gott efter en lång dag. Vi hade varit uppe redan kl 04.30 för vi skulle checka in senast klockan 05.30.

På morgonen dagen efter gick jag ut på balkongen och fick se att det såg ut att bli en fin dag. Etna syntes så klart och svalorna svirrade omkring i morgonsolen.

Under taket på vår balkong fanns det 2 svalbon och svalorna var så orädda, så de flög ut och och i bona fast man stod ute på balkongen.

Holiday Club är en väldigt välskött och vacker anläggning och varje morgon åkte anställda omkring och sopade upp och tog vara på nedfallen frukt och löv. Mandarinsäsongen var i stort sett slut och det dråsade ner övermogna mandariner hela tiden, så de hade en hel del att ta vara på.

Naturligtvis blev vi med katt! Den här lilla honkatten kom på besök när vi åt våra luncher och fick sig lite korv eller skinka. Till slut köpte jag faktiskt en burk kattmat till henne.

Vad har vi då gjort de här två veckorna? Inte så mycket egentligen, men vi har haft en härlig semester! Vi har solat på förmiddagarna, gått hem och fixat lunch, tagit en promenad på eftermiddagarna och varit ute och ätit på något trevligt ställe på kvällarna. Så har programmet varit de dagar Eva har jobbat.

De dagar hon varit ledig och även de flesta kvällarna har vi varit tillsammans med henne och hennes familj. Vi har verkligen blivit väl omhändertagna!

Här är vi hemma hos Eva och Edoardo sitter vi köksbordet och försöker laga sina trasiga jeans. De skulle visserligen ha en massa hål, men var nu i det stadiet att knäna stack ut alltför mycket.
Mamma Eva fick rycka in och storebror Gaetano är med och kollar. I dörröppningen ut till terassen ser man ryggen på Åke, som gillar att stå därute och se på omgivningarna.

På luncherna åt vi som regel hemma i lägenheten om vi inte var hos Eva, men vi har ett favoritställe som Åke verkligen gillar och det är en bar som heter Sikelia. Ägaren där och Åke har ett speciellt förhållande - ägaren kallar Åke för "Professore" och Åke kallar hon för "Baronen".

Här är Åke på Sikelia och får sig ett glas öl. Jag fick minsann ett glas jag också och en kopp cappucino.

Nere i Naxos låg det nästan varje dag något kryssningsfartyg och den här 5-mastade båten var verkligen vacker. På kvällen var riggen upplyst och det var jättefint att se. Ovanför på berget ligger staden Taormina.

På måndagen passerade Giro D´talia Naxos och då var jag ute och promenerade och passade naturligtvis på att vänta tillsammans med en massa andra, för att se cyklisterna passera. Vädret var lite sisådär och det kom t o m några regnstänk.

Först kom det en massa såna här bilar som sålde reklamgrejor. Man kunde få sig både rosa kepsar, tröjor och ryggsäckar.

Efter en ganska lång väntan kom så tättruppen, eskorterad av polismotorcyklar och bilar och tätt följd av följebilar med extracyklar.

Och sedan kom klungan och massor av bilar med extracyklar. Det var nog nästan lika många bilar som cyklister.

På Villa Citrus hade den lilla katten vi lärde känna när vi bodde där i oktober 2007, flyttat upp till tennisklubben och där hade hon fått 5 ungar. Alla tyckte att det var så roligt med kattungarna. De hade en kartong som de bodde i och man hade till och med spänt upp ett parasoll så att de skulle kunna få skugga.

Den här vyn över bergen kan man se från trappan på Villa Citus. På berget ligger byn Castelmola och staden Taormina.

Eva skulle få nya gäster och här är hon och ser till att allt är som det ska i lägenheten. Hon sätter alltid in ett paket kaffe, te, socker och lite mandelkakor till gästerna.

Här är vi och handlar på Gabbiano, en stor och fin livsmedelsaffär som ligger alldeles intill Villa Citrus. Eva visar mig en jätteförpackning med Nutella. Det måste verkligen var populärt på Sicilien.

På pingstdagen var det molnigt och blåsigt väder. Sjögången var kraftig och sköljde över hela Recanatistranden.

Men oss gick det ingen nöd på, för vi var hemma hos Eva. Här sitter Edoardo framför datorn.

På kvällen var Åke ute på terassen och kom in och sa att det var fullt av sand där och när Eva tände ljuset fick vi se att det minsann inte var vanligt sand, utan aska från Etna.

Och när vi tittade ut genom fönstret som vetter mot vulkanen fick vi se att den hade fått ett utbrott. Sedan såg vi lavaströmmen som rann nerför sidan flera kvällar när vädret var klart.

Varje dag tog vi oss en promenad och tittade på Recanatistranden, men vi var aldrig där och solade eller badade, för vi hade en fin pool på hotellet där vi låg och solade istället.

Här är vi på La Spelonca och blir underhållna av Claudio, hans bror Pippo och Tanino. Då trivdes verkligen Åke.

Bröderna Foti

En dag när Eva var ledig tog hon med sig sönerna och kom ner till oss på Holiday Club och satt vid poolen och killarna fick bada.

På lunchen åkte vi till Villa Citrus och där blev det grillparty i trädgården.

Dagen innan vi skulle åka hem ordnade Eva så att hon fick vara ledig på eftermiddagen och då körde hon upp till Taormina. Där är det verkligen vackert och att gå där och strosa och titta på alla de vackra gränderna kan man aldrig få nog av.

På kvällen bjöd Eva på en härlig rostbiff med råstekt potatis och sallad och sedan körde Claudio oss hem. Nu skulle det packas!

20 maj och dags för hemresa. Klockan 8.45 skulle bussen avgå från Recanati, så det blev inte så tidig uppstigning den här gången i alla fall.

Den 20 maj var det inte bara hemresedag utan då har vi bröllopsdag och för att fira oss bjöd Eva på frukost på Russott Hotel och där fick vi ett bord ute på terassen där vi kunde sitta och titta ut över havet.

Här utsikten från terassen med hotellet vackra pool och en massa fiskebåtar i vattnet utanför. När vi ätit vår frukost var det sedan dags att ta farväl av Eva och gå till transferbussen som skulle ta oss till Catania.

Första delen av hemresan var det klart väder och vi flög rakt över de Eolska öarna, sedan var det molnigt i stort sett hela resan. Resan gick bra, om man bortser från att vi hade 1½ timmes försening på Catania, men det gjorde inte oss så mycket för vårt anslutningsflyg till Gotland gick inte förrän 20.00.

När vi kom till Arlanda hyrde vi oss ett rum hos Rest and Fly så att vi fick sträcka ut oss några timmar. I Visby väntade sedan Bosse på oss för vidare transport till Stenstugu, där två glada katter mer eller mindre överföll oss i sin förtjusning över att vi äntligen var hemma igen.

Las Palmas o Åkes 80-årsdag

2008-02-03T16:36:00.001+01:00

Den 24 januari 2008 fyllde Åke 80 år och efter mycket diskuterande hur den dagen skulle firas beslutade vi oss för att åka bort. Vi hade svårt att bestämma oss för vart vi skulle åka, men det blev Las Palmas på Gran Canaria. Där har vi varit många gånger tidigare och trivs bra med klimatet och omgivningarna. Vi skulle bara vara borta en vecka och då är det vilsamt att åka till ett ställe man besökt tidigare. Resan bokade vi hos Vingresor och dem har vi också åkt med tidigare. Alla har inte resor till Las Palmas, men Ving har har rätt många gäster där.

Tisdagen 22/1 Eftersom vi bor på Gotland så måste vi åke upp till Stockholm dagen innan avresan till Gran Canaria och tisdagen den 22 flög vi till Bromma på förmiddagen. Där mötte vår svåger Hassine oss och sedan hade vi en underbar dag hemma hos min syster Kerstin och honom. Bättre början på en semester kan man inte tänka sig.

Åke, Kerstin och Hassine i soffan.

När kvällen kom skjutsade Hassine oss till Cityterminalen och där tog vi bussen ut till Arlanda där vi hade bokat övernattning på Rest and Fly.

Onsdagen den 23/1 Flygavgången på morgonen var redan 8.15 så det blev tidig uppstigning för att hinna få lite frukost innan det var dags för incheckning.

Flygresan gick bra, vi fick god mat och de där 5,5 timmarna gick riktigt fort. Vid 14.30-tiden var vi på plats på hotellet i Las Palmas, som hette Idafe. Det var väl inte världens tjusigaste, men det låg bra till, man kunde se havet från den inglasade balkongen och det fanns TV på rummet. Lägenheten var nyrenoverad och fräsch, men nytt handfat och toa i badrummet och duschen fungerade bra och hade massor av varmt och gott vatten.Det fanns också en takterass med solstolar om man inte ville gå till stranden och sola.

Här är vårt lilla kök där jag fixade frukost och kaffe varje dag.

Det var inte långt till havet.

Annars var det mest byggjobbare och byggnadsställningar runtomkring.

Åke gillar ju fotboll och det visade sig att just den här veckan (och nästa också) pågick Africas Cup och Eurosport visade 2 matcher varje kväll. Så Åke såg matchen som gick klockan 17.00 och sedan gick vi ut och promenerade på Las Canteras och stannade till och åt middag vid en av restaurangerna. Sedan blev det tidigt i säng, för vi var ganska trötta efter resan.

Torsdagen 24/1 Åkes 80-årsdag. Vi låg ganska länge och på morgonen ringde både Eva, Bosse och Krister för att gratulera sin pappa och mina båda systrar SMS-ade, Barbro ett SMS med grattissång och allt!

Efter frukosten tog vi en promenad till La Regata, en restaurang där det skulle hållas ett informationsmöte klockan 10.00. Vi har ju varit i Las Palmas många gånger, men nu var det 6 år sedan sist, så vi tycket att det kunde vara bra att få se om det fanns några nyheter som man kunde ha nytta av. Det var massor av folk som var med på mötet och vi fick väldigt mycket bra information.

La Regata blev lite av en favoritrestaurang den här gången. Där jobbade en canarier som haft restaurang på Öland i 30 år och en tjej från Finland, som också hon kunde lite svenska. Alla var så glada och trevliga, de hade pianobar varje kväll och de ordnade alltid så att vi fick ett bord ute i närheten av musiken så att vi kunde lyssna på den medan vi åt.

Vid lunchtid fick vi besök från San Augustin. Det var en före detta granne och hans sambo som tagit sig till Las Palmas med buss för att gratulera Åke på hans årsdag. Det var verkligen trevligt att få träffa dem och få höra hur det haft det. De hade varit i San Augustin i 3 veckor och skulle åka hem på lördagen. Åke fick en blomma och en flaska bubbel, som vi naturligtvis öppnade och drack upp med en gång och sedan gick vi ut och åt lunch tillsammans. Efter lunchen tog vi en promenad alla fyra och sedan åkte våra gäster tillbaka till sitt.

Den prydde verkligen sin plats, liljan i sin champagneflaska.

På kvällen tog vi en promenad till Catalinaparken där det var uppbyggt en enorm scen för karnevalen pågick som bäst. Den stora paraden missade vi tyvärr för den skulle inte vara förrän den 2 februari och då hade vi ju redan åkt hem, men det var mycket annat trevligt att titta på.

Vi var och lyssnade på några konserter och såg en del uppträdanden. Inträdet var gratis och folk kom och gick hela tiden. Man hade byggt upp stora läktare och bakom scenen var det ett enormt tivoli med massor av olika åkattraktioner för barnen.

Man hade t o m byggt en läktare över vägen mot Catalinaparken.

Här har Åke tagit ett kort av mig.

På kvällarna visade TV1 direkt från scenen, så ville man inte gå dit själv, var det bara att sätta sig hemma framför TV:n och titta på alla de fantastiska uppträdandena.

Catalinaparken är väl kanske inte riktigt vad vi menar när vi hör ordet park. Det är mest grus och asfalt och sten, men det finns en hel del vackra planteringar och flera trevliga serveringar. Och nästan bäst av allt ett riktigt "gubbdagis". Där sitter hur många gubbar som helst och spelar kort, schack och domino. Anhöriga kommer med en del som sitter i rullstol, placerar dem vid ett bord och kommer tillbaka och hämtar upp dem senare. När det var som flest var det säkert en 60-70 stycken som var samlade där.

Fredagen 25/1 Var vi på stranden på förmiddagen och tog oss en ny promenad till Catalinaparken på eftermiddagen. På kvällen var vi ute och åt igen.

Las Canteras är ett underbart promenadstråk där det hela tiden händer någonting. Det är musik och uppträdanden överallt och det finns massor av folk att titta på. Där springer motionärerna svettiga och flåsande fram, där strosar det vackra folket uppsminkade och uppklädda till tänderna, där stapplar gamla fram med käppar och rullatorer och där körs handikappade i rullstol. Hela tiden är polisen närvarande, till fots iklädda shorts, på cykel eller motorcykel och t o m i bil. Överallt är det otroligt rent och välstädat.

Här är två glada musikanter som underhöll oss.

En kväll var det några peruaner som hade konsert på Las Canteras.

På dagen är stranden full av folk och det går både att ligga i sanden och att hyra solstolar och parasoller.

I Las Palmas är det stor skillnad mellan ebb och flod och på kvällen och morgonen när det är ebb är det ett rev utanför som gör att det blir som en stor skyddad insjö. Det kallas också för Gran Canarias största pool. När sedan floden kommer stiger vattnet upp till 3 meter och då gäller det att ha ordning på sina pinaler så att de inte går ut till havs och då kan det också bli väldigt kraftiga vågor, därför finns det alltid badvakter och i högtalare meddelas så snart det är någon fara på färde. Det finns också en station där sjukvårdspersonal hela tiden finns till hands. Om någon kommer med rullstol får de hjälp ut på stranden i specialdesignade rullstolar med stora hjul.

Lördag 26/1 Vi tillbringade dagen vid stranden, promenerade, Åke såg på fotboll på eftermiddagen och då tog jag mig en ordentligt promenad och på kvällen var vi ute och åt som vanligt.

Söndagen 27/1 På söndagen hade vi bestämt oss för att åka med på en stadsrundtur. Åke är ju nyfiken på den stora hamnen och jag ville se ett nytt område som byggts sedan vi var i Las Palmas förra gången.

På rundturen var vi också och såg folkdansuppträdanden i Pueblo Canario

En staty i Doramasparken till minne av ursprungsbefolkningen, guancherna.

Vacker aloe
Guiden på rundturen, Marianne

Utsikt över hamnen och Las Palmas.

När vi kom tillbaka från stadsrundturen gick vi på La Pizza och åt pizza. De har de absolut bästa pizzorna som tänkas kan. Jag har aldrig ätit godare pizza någon annanstans. Kommer du till Las Palmas måste du prova dem. La Pizza ligger på Calle Thomas Miller.

Sedan gick vi hem, vilade, Åke såg fotboll och jag tog mig en promenad på egen hand och senare på kvällen var vi ute och åt igen.

Måndagen 28/1 Det var en klarblå himmel som mötte oss när vi tittade ut genom fönstret på morgonen och den här dagen var vi på stranden nästan hela dagen. Vi hyrde solstolar och på lunchen gick vi upp till La Regata och åt stekt ägg, bacon och potatis och sedan gick vi tillbaka till stranden igen. När vi fått nog av solen, gick vi hem, kokade oss lite eftermiddagskaffe, vilade och såg på TV och mådde riktigt gott. Kvällen tillbringade vi på La Regata igen.

Tisdag 29/1 På tisdagen gick Stora Öturen och den hade vi bokat in oss på. Vi har gjort den en gång förut, men det är nog 20 år sedan, så det kändes helt ok att åka med på den en gång till. Vi åkte iväg 9.30 och turen gick via Bandamakratern till San Mateo, Cruz de Tejeda, Artenara och så ett sista stopp i Teror. Jag har markerat stoppen med vita pilar på kartan.

Vi hade en helt fantastisk guide på den här turen. Hon hette Ulfhild Krasse och hade bott på Gran Canaria sedan början av 60-talet och hon kunde allt. Hon visste vad alla växter hette och hon kunde hela historien om Kanarieöarna. Vi fick lära oss massor inte bara om Gran Canaria utan även om om de andra öarna. Hela tiden kompletterade hon sitt berättande med att skicka runt bilder och tidningsurklipp för att illustrera det hon berättade om. Det är svårt att ta till sig så mycket information på en gång, men förhoppningsvis finns i alla fall lite kvar av allt det hon berättade.

Här i Bandamakratern bor det en man som flyttade hit tillsammans med sin familj för över 70 år sedan. Han hade 6 syskon, men alla har nu flyttat därifrån och han bor ensam nere i kratern, där han har några getter och kaniner. Han har inte varit i Las Palmas på 60 år och är nu över 80.

I byn San Mateo hade vi en liten kiss- och kaffepaus. Och när jag tittade in genom grinden till den här gården fick jag se en massa tomtar. Grinden var låst, så det måste vara ett privathus, annars skulle man ju kunnat tro att de sålde tomtar.

Nästa stopp var på Cruz de Tejeda där vi fick smaka en massa produkter gjorda på mandel och där det också fanns en marknad där de som så kunde få handla. Det var så lugnt och skönt däruppe, hönsen kacklade, tupparna gol och man hörde bara en och annan bil.

Den som kände för det kunde få rida på åsnor också och betalade man lite extra kunde man även bli fotograferad på åsnan.

Efter det här stoppet fortsatte vi till Artenara som är Gran Canarias högst belägna by. Det var ett helt fantatiskt landskap vi åkte igenom med mäktiga klippformationer, djupa dalar och höga berg.
I Artenara bor man fortfarande i grottor. Inte så att man är några stenåldersmänniskor, tvärtom det är ett modernt samhälle, men man utnyttjar berget på så sätt att när man ska bygga ett hus, gräver man först ut en grotta inreder rum i den och sedan bygger man en helt normal fasad utanför. Man säger att grottorna håller värmen på vinter och svalkan på sommaren.

Det här fantastiska mandelträdet stod precis där vi steg ur bussen och det doftade ljuvligt.

Här är vi i en grottkyrka i Artenara. Guiden Ulfhild står och pekar och berättar om den fantastiska byggnaden.

Blommor, buskar och träd bara pyste ut genom klippskrevorna, man kunde inte fatta vad de kunde få sin näring infrån.
Vi fick i alla fall vår näring från en trevlig restaurang där det var uppdukat och klart. Artenara har inte så många turistbesök och vi blev verkligen väl mottagna. På vår väg till restaurangen var det gubbar som kastade slängkyssar till oss. Till lunchen fick vi fisksoppa och bröd, friterad fisk och potatis, kött och pommes frites, till det serverades det rödvin, vatten och öl, så mycket man bara ville ha. Efterrätt var det också, glass, frukt och grädde.
Nu hade vi bara ett stopp kvar och det var i Teror, där vi skulle se på Pinjemadonnan. Teror är Gran Canarias religiösa centrum.
De här träbalkongerna är typiska för Teror och de finns överallt i stadens äldre delar.

En vacker trappa med ett vattenfall och planteringar mitt i.

Och här en bild av madonnen som är Gran Canarias skyddshelgon. Hon hittades i en gren när man fällde en pinje, därav namnet. Hit vallfärdar folk och man ska ha med sig gåvor till madonnen. Helst ska det vara livsmedel i form av konserver, vilket sedan delas ut bland den fattigare delen av befolkningen. Men hon får också många värdefulla föremål och de förvaras på ett museum efte det att man haft ett inbrott i kyrkan.
Vid 18-tiden var vi tillbaka i Las Palmas igen, ganska trötta men mycket nöjda med vår sista dag. Efter en stunds vila gick vi ut och åt en sista gång på La Regata och avslutade kvällen med en god Irish coffee.
Onsdagen 30/1 Nu var det packning på morgonen och efter frukost en sista promenad i solskenet och 11.55 kom bussen och hämtade oss. Vi hade en liten försening av flygets avgångstid, annars gick hemresan bra och vid 22-tiden var vi på plats igen på Arlanda och Rest and Fly för övernattning.
Torsdagen 31/1 Ídag blev det tidig uppstigning igen för vi skulle äta frukost och sedan ta bussen in till Cityterminalen där bussen till Nynäshamn gick 9.20. Allt klaffade perfekt och vid 14.30 tiden var vi på Gotland igen, hämtade vår bil och körde hem till Stenstugu där vi möttes av två lyckliga katter, som nog saknat oss lite trots att Carina varit och sett till dem varje dag.

Sicilien oktober 2007

2007-10-13T12:39:00.000+02:00

Den 5 oktober fyllde vårt äldsta barnbarn, Gaetano, 18 år och naturligtvis ville vi åka till Sicilien och vara med på hans stora dag. Jag bokade en vanlig charterresa med Fritidsresor, fast enbart flyg för vi skulle bo på Eva och Claudios lägenhetshotell, Villa Citrus.

Som vanligt måste vi åka upp till Stockholm dagen före avresan, för flyget till Sicilien går redan 07.15 och det innebär att man måste vara på plats senast 06.15. Vi flög alltså upp till Arlanda på kvällen den 1 oktober och övernattade på Rest and Fly. Det är jättebehändigt att bo där även om det är ganska trånga och enkla rum med toalett i korridoren.

Dag 1. 04.30 ringde vår väckarklocka och efter frukost gav vi oss iväg till avgångshallen och fick checka in vårt bagage. Resan gick bra och vid lunchtid var vi framme i Naxos där Claudio, Evas man, mötte oss och skjutsade oss till Villa Citrus. Där fick vi samma lägenhet som vi hade förra gången vi bodde där, Limone, och det kändes hemtamt och trevligt. Claudio ville att vi skulle åka och äta lunch tillsammans med honom och Edoardo, men vi kände oss ganska trötta efter den tidiga uppstigningen, så vi la oss och vilade i stället. Jag fixade till lite lunch, för naturligtvis hade Eva fyllt kylskåpet med en massa mat, så det var bara att välja. När Eva slutat jobba kom hon och hämtade oss och sedan blev det en god middag hemma hos henne i Gaggi.

Dag 2. Vi vaknade till en solig och fin morgon och efter frukost satt vi på balkongen ett tag och läste, men sedan blev det en promenad till Recanati. Åke har lite svårt att gå långt, men det var lagom avstånd mellan bänkarna så det var inga större problem för honom.

Recanatistranden var sig lik och det var rätt mycket folk som badade och så höll man på och fiskade.

Utflyktsbåtarna gick sina turer till Isola Bella som vanligt.

Vi åt lunch på en bar som heter Sikelia och där har vi varit många gånger och blir alltid väl mottagna. Efter lunchen fortsatte vi vår promenad ner till Naxos där vi satt en stund och tittade på folklivet. Så här i början av oktober är det inte så många turister, men tillräckligt att titta på i alla fall. Sedan tog vi en taxi tillbaka till Villa Citrus.

Där satte vi oss på balkongen, solade och läste och plockade fikon. Det står ett träd precis vid balkongen så det var bara att sträcka ut armen och ta sig ett.

På kvällen var vi hemma hos Eva och Claudio igen.

Dag 3. Efter frukosten tog vi oss en morgonpromenad, men idag gick vi inte så långt, det blev bara en promenad i omgivningarna. Villa Citrus ligger bra till med ett affärscentrum precis i närheten. Så vi gjorde ett besök där också. Av citronlunden är det däremot inte så mycket kvar, för där håller man på att bygga ett hotell, men det ligger så pass långt borta så det är ingenting som är störande.

Lagom till lunch kom Eva och hämtade oss, och på eftermiddagen började vi förbereda maten till Gaetanos fest. Sedan skulle Claudio köra till Catania för att köpa en kostym till Gaetano, så då följde vi med dit.

På kvällen var vi på La Spelonca, restaurangen som drivs av Claudios bror tillsammans med en kompanjon, som är gift med en danska.

Claudio underhöll med sin gitarr.

Dag 4. Nu var den stora dagen inne och Eva kom och hämtade oss till lunchen. Gaetano fick naturligtvis sin älsklingsrätt, helstekt oxfilé med råstekt potatis, och det var ju ingenting som vi hade något emot. Efter lunchen satte vi igång att förbereda kvällens festligheter och det var mycket som skulle forslas från hemmet i Gaggi ner till Villa Citrus. Det blev en jättetrevlig fest och om du vill se hur vi hade det så gör ett besök på min sida Personligt /Barnbarnen/Gaetanos 18-årsdag. Där finns bilder från kvällen. Det blev ganska sent, jag kom nog inte isäng förrän vid ½2-tiden, så det blev långsovning dagen efter.

Dag 5. På lördagen jobbade Eva, så då tog vi oss en ny promenad ner till Recanati och åt lunch på Sikelia. Vi gick sedan och hälsade på Eva på hotellet där hon jobbar med kongresser, Naxos Beach. Eva hade just en rast, så då passade hon på att köra oss hem till Villa Citrus och där vi var tills hon slutade jobba och kom och hämtade oss, så att vi fick följa med henne hem. Det var soligt och vackert väder och vi satt ute på vår balkong och mådde gott i värmen.

Dag 6. Natten till söndagen var det ett präkigt åskväder, men det regnade inte så mycket och det blev rätt bra väder. Eva med familj kom ner till Villa Citrus och så hade vi grillpartaj och åt rester från fredagens festligheter.

På kvällen skulle Claudio uppträda på La Spelonca för en grupp från Amerika och Canada, så då åkte Åke och jag med honom dit. Och det blev en riktigt trevlig kväll. De är så duktiga Claudio, hans bror Pippo och Pippos kompanjon Tanino. Dessutom är det en sångare med i gruppen som är jätteduktig. De spelade en massa siciliansk folkmusik och skämtade och skojade med publiken som verkligen uppskattade deras framträdande.

Dag 7. Sista dagen på semestern. Eva var ledig och kom och hämtade oss lagom till lunchen

och dagen tillbringade vi hemma hos henne. Det var mulet och regnade lite från och till. Åke såg fotboll på TV och Eva och jag satt och pratade.

Fram mot kvällen åkte vi ner till Naxos och åt middag på en trevlig restaurang, La Conciglia. Sedan var det dags att åka tillbaka till Villa Citrus och förbereda avfärden mot Sverige.

Dag 8 Hemresedagen. Bussen skulle hämta oss 9.15 och det passade Eva bra för hon skulle börja jobba då, så hon kom och hämtade oss och skjutsade oss till busshållplatsen. Hemresan gick bra och vid 16.00-tiden var vi tillbaka på Arlanda. Där hyrde vi ett dagrum ett par timmar och sträckte ut oss, för vi skulle inte åka vidare till Gotland förrän kl 20.00.

Vid 22-tiden var vi så hemma på Stenstugu igen, nöjda med vår resa, men glada att vara hemma igen.

Förutom de foton, som är med här, så har jag lagt över en massa bilder av blommor och annat som jag tog under veckan, på MSN, titta gärna in där och så finns det de som är från Gaetanos fest på min sida Personligt /Barnbarnen/Gaetanos 18-årsdag.

Hollands Blommor 2007

2007-05-07T12:34:00.000+02:00

Många gånger har vi pratat om att åka till Holland, mest jag förstås, Åke är måttligt intresserad av blommor, men det finns ju så mycket annat att se. Så när vi fick se i tidningen att Tottes Bussar skulle göra en resa till Holland i april 2007 och då bestämde vi oss för att åka med. Vi åkte iväg den 28 april och här kommer ett litet reportage från resan.

Dag 1. Vi samlades vid hamnterminalen i Visby redan kl 06.15 på morgonen och det är alltid lika spännande att se om det är någon man känner igen som är med på resan. Och visst var det det! Flera stycken hade varit med på bussresor vi gjort tidigare bl a en av mina f d arbetskamrater och hennes man. Några andra var gamla Klintebor som vi känner sedan tidigare, så det blev ett glatt återseende och man fick stora förväntningar inför en trevlig resa.

Vi åkte med färjan till Oskarshamn, sedan körde bussen genom Sverige och ner till Öresundsbron. Lunchpaus hade vi vid Galtsjön. När vi kommit till Danmark gick färden vidare på Sjelland och via öarna Falster och Lolland till Rödbyhamn där vi åkte med en färja, som tog 45 minuter, till Puttgarden. Då vi kommit till Tyskland hade vi sedan ungefär en timmes körning till Lübeck där vi övernattade på Scandic Hotel. Där fick vi en god middag och sen var det jätteskönt att krypa till kojs.

Dag 2. Ska det här vara semester? Jodå, om man åker på bussturer är det tidig uppstigning som gäller. Det här var första gången som jag varit med om TV-väckning. Mycket fiffigt, först kom bara den här bilden upp, men sen blev det mer och mer oväsen tills man gick upp och stängde av.

Efter en härligt hotellfrukost fortsatte vi vår färd genom Tyskland mot holländska gränsen.

Vårt första stopp för fika gjorde vi i Bremen. Solen sken och det var en fin söndagsmorgon. Vi satt på torget och drack vårt kaffe, lyssnade på kyrkklockornas klang och mådde allmänt gott.

Den här statyn av stadsmusikanterna efter en saga av bröderna Grimm är en klassisk vy i Bremen.

Fyra djur, en åsna, en hund, en katt och en tupp rymmer från sina gårdar för att bli stadsmusikanter i Bremen. På vägen dit hittar de ett gömställe för rövare. De skrämmer bort rövarna genom att bilda en pyramid. När djuren har bosatt sig i huset vill de inte längre vara stadsmusikanter.

Efter stoppet i Bremen fortsatte vi mot Holland och vid holländska gränsen åt vi lunch på en vägkrog. Sedan gick färden mot Afsluitdijk, den stora vallen som byggs för att valla in en havsvik som idag är en insjö och Hollands största sötvattentäkt. Det var verkligen ett imponerande bygge.

Så fortsatte vi mot Amsterdam och i programmet stod det att "nu möter oss färgsprakande tulpanfält" och efter en stund ropade reseledaren glatt:" Nu mina vänner, se ut! Här är de första tulpanfälten." Visst där låg en gul tulpanåker, det var bara det att vi suttit och tittat på gula rapsfält genom hela Danmark och Nordtyskland, så gult var man liksom ganska trött på. Nu visade det sig dock att vi fick nöja oss med det för alla tulpanerna var skördade sedan flera veckor. Våren i Holland har varit lika tidig som i Sverige, så det vara bara att "gilla läget" och vara glad över de enstaka tulpaner som var kvar. Men en väldigt stor besvikelse var det!!

Annars var det ett charmerande och annorlunda landskap som mötte oss alldeles platt och med massor av djur. Åkrarna var inhängnade med kanaler, om man nu kan säga så, men det fanns inga stängsel utan bara kanaler runt varje åker och så en bro och en grind i ena änden för att kunna ta sig från den ena till den andra. På åkrarna gick det svartvita kor, lamm och hästar. Mycket fågel var det naturligtvis också vi såg svanar, sothöns, stork mm mm. Och på de större kanalerna gick det båtar, så ibland såg det ut som om båtarna gick på land.

Så var vi äntligen framme vid vårt hotell i Leiden. Ett trevligt hotell och bra rum fick vi och efter uppackning och en snabb dusch fick vi en riktigt god middag.

Hotellet hade en ovanlig rutin när det gällde dricka till maten. Man fick köpa kuponger i receptionen. De kostade 2 euro och för dem fick man antingen ett glas läsk eller en öl eller ett glas vin. Gissa vad vi valkde att dricka!

Dag 3. Måndag och Valborgsmässoafton! Programmet fick bli lite ändrat eftersom drottningen i Holland fyller år den här dagen och att åka till Amsterdam var inte att tänka på. Istället besökte vi en liten fiskeby som heter Volendam.

En charmig by att vandra runt i, men vi hade lite otur med vädret för det blåste väldigt mycket den här dagen. Vi letade dock reda på en restaurang där vi satt och fikade och hade det ganska gott.

Efter besöket i Volendam åkte vi för att se ost och träskotillverkning hemma hos en bonde.

Det var en man som verkligen funnit sin nisch. På hans lilla gård var det full av turistbussar och grupperna stod i kö för att få komma in och se på tillverkningen och för att få handla. På bilden till höger håller vår reseledare (med ryggen mot kameran) på att ackordera med en annan guid om vem som står på tur.

Efter en lång stunds köande fick vi först en demonstration av osttillverkningen och naturligtvis också köpa ost. Sedan var det att köa igen för att få komma in och se hur man tillverkar träskor.

Hela taket var fullbehängt med träskor. För naturligtvis var det inte bara demonstration, man skulle ju handla också.
När vi så satt i bussen igen, kom bonden själv in i bussen för att sälja vykort och DVD-skivor från Holland. Tala om turistfälla!
Sedan skulle vi fortsätta till ostmarknaden i Alkmaar, men de var så mycket folk i farten, så vi tog bara en tur med bussen i stan och skippade ostmässan. Lunch åt vi på en hamburgerrestaurang i stan och sedan åkte vi vidare mot Delft, för nu skulle vi se på delftporslin. Det var väldigt intressant och nöjda med vår dag återvände vi sedan till vårt hotell i Leiden för en god middag.
Dag 4. Tisdag och första maj och idag började vi dagen med ett besök på Keukenhof. En helt otrolig park som är specialiserad på vårblommor. Den är bara öppen under våren och där finns massor av vackert att titta på. Här fanns det minsann tulpaner i mängd, ett hus med bara orkideér och ett med alstroméria.

Vi gick runt där hela förmiddagen och njöt av prakten. Jag tog massor av foton och dem får du se om du besöker min fotosida Ingrids Foto.

Vi åt lunch på Keukenhof innan vi åkte vidare till nästa mål vilket var Fredspalatset i Haag. Vi fick ju inte komma in, men såg det vackra huset, och fredsmonumentet. Därefter åkte vi för att se på Mesdag´s Panoramamålning. En helt otrolig målning som jag är väldigt glad över att ha fått se. http://en.wikipedia.org/wiki/Panorama_Mesdag

Som avslutning på dagen gjorde vi ett besök på lilleputtstaden Madurodam. Ett miniholland byggt i skala 1:25 till minnet av en soldat som dog i koncentrationslägret Dachau under andra världskriget. Hans familj donerade pengar för att låta bygga anläggningen. Den öppnades 1952 och inkomsterna från den går till behövande barn.

Man fick en karta med sig och kunde går runt och titta på alla byggnader.

Dag 5. Dagen startade med ett besök på blomsterauktionen i Aalsmer. En helt otrolig anläggning.

Varje dag auktioneras 20 milj snittblommor och 2 milj plantor ut. Det görs ca 60.000 avslut per dag. Köparna sitter i fem stora salar och lägger sina bud på blommorna som rullar in i stora vagnar. Bara ett par timmar efter köpet är gjort levereras blommorna.

Man fick gå runt och titta ner på alla vagnar med blommor som åkte kors och tvärs dragna i långa rader av truckar. Man fick också titta in i auktionshallarna genom glasfönster och kunde se hur blommorna presenterades och när buden las. Det går liksom inte att beskriva, det måste ses!

Efter besöket i Aalsmer åkte vi in till Amsterdam för i första hand en kanaltur, lite shopping och lunch.

Kanalturen var intressant, men staden var skräpig med stora högar av bråte och sopsäckar liggande överallt på trottorarena. Det var sviter efter firande den 30 april och första maj. Vår reseledare intygade att så brukar Amsterdam inte se ut.

Efter kanalturen gick jag och Åke och fick oss lite lunch på en restaurang där det tog sån tid att få sig en macka, så att det där med shopping inte blev något av och lika bra var det. Jag är en dålig shoppare. Sedan hämtade bussen upp oss och så åkte vi till Rijksmuseét för att titta på Rembrandts berömda tavla "Nattvakten".
Dag 6. Sista dagen var det dags att lämna Leiden för färden tillbaka till Sverige och Gotland. Det var ju egentligen bara en transportsträcka, men vi åkte via Apeldorn och Encshede, stannade för ett förmiddagsfika och fortsatte sedan mot Osnabrück.
Precis på gränsen mot Tyskland stannade vi och åt lunch på en vägkrog. Där fanns det också ett varuhus och gissa vad - Systembolaget hade tydligen en filial där? Undrar vilka de vände sig till? Vi var inne och tittade, men insåg snabbt att det nog skulle gå att handla billigare någon annanstans.
Vår reseledare hade utlovat ett besök på ett varuhus i Lübeck och även en titt in på Bordershopen i Puttgarden.
På vägen mot Bremen och Lübeck var det väldiga bilköer och vi trodde att det berodde på vägarbeten, men det visade sig vara en lastbil som tappat några containers som stoppade trafiken. Så där satt vi nog en timme och väntade på att få fortsätta.
Vid 18-tiden var vi framme i Lübeck där vi skulle övernatta på samma hotell som på nedresan och där var vi och handlade på City, ett varuhus där det var jättebilligt.
Dag 7. Nu var det sista etappen på vår resa och tidigt på morgonen var det väckning, frukost och avresa mot Puttgarden.
Där hade vi ett stopp på Bordershopen och här handlade Åke minsann med sig en och annan kartong vin. Fast det var lite försmädligt att vi inte köpt dem i Lübeck istället för där var det mycket billigare.
Varning alltså till de som tror att Bordershop är billigast, det är de inte!!
Färjeturen gick bra och vi passade på att få oss lite lunch där för sedan fortsatte resan genom Danmark via Öresundsbron till Sverige och kl 17.00 var vi framme i Galtsjön igen, där vi fick vår sista gemensamma middag. Sen var det bara att fortsätta till Oskarshamn och båten hem till Gotland, dit vi kom 24:15.
Efter många kramar skildes vi åt från våra reskamrater, fick med oss alla våra pinaler till bilen och så var vi hemma igen på Stenstugu vid 01:30 och då var det gott att gå till sängs!

Sicilien nov/dec 2006

2006-12-08T22:18:00.000+01:00

Hösten har varit lång och inga resor har det blivit sedan vi var på Sicilien i juni, så nu var vi sugna på att röra på oss lite igen. Eva är ledig under december och januari, så det skulle ju vara så trevligt att få åka och hälsa på dem under den tiden. Dessutom fyllde hon 45 år den 2/12, så då skulle det ju passa bra att ta en vända söderöver.

Dag 1. Den är tiden finns det ju ingen charter, men jag lyckades hitta biljetter till bra pris genom Airtours och den 28 november åkte vi från Gotland klockan 8.50 på morgonen. Bosse kom och hämtade oss och körde oss till flygplatsen och vid 9.30-tiden var vi på Arlanda. Bagaget checkades in i Visby direkt till Catania på Sicilien, så det behövde vi inte ha tanke på mera.

Nu hade vi några timmar att fördriva, för först klockan 15.00 skulle vi vidare med Alitalia till Milano/Malpensa och sedan 21.10 från Milano/Malpensa till Catania. På Arlanda finns det ju mycket att titta på och när vi gått runt en stund, kom jag på att jag inte satt på mobilen. När jag gjorde det, hade jag ett SMS från Airtours att flyget Milano-Catania var inställt på grund av Etnas utbrott. Vi skulle i stället hamna i Palermo på Sicilien. Biljetterna skulle skrivas om och bagaget måste plockas fram och taggas till den nya destinationen.

Vi gick till Alitalias disk i avgångshallen och där fick vi besked om att komma tillbaka kl 13.00 och få våra nya biljetter. Ett samtal till Eva fick det ju också bli, där vi berättade vad som hänt. Stackars henne, nu fick hon och Claudio köra 28 mil för att hämta oss i Palermo.

Flyget till Milano gick precis som beräknat och på flygplatsen Malpensa var det jättefint och lätt att hitta. Vi hade gott om tid och gick och åt en pizza innan färden fortsatte till Palermo. Kl 22.50 var vi framme och efter en ganska lång väntan kom äntligen vårt bagage. Eva och Claudio väntade på oss och sedan var det 2,5 timmas bilresa innan vi var framme vid Villa Citrus, Eva och Claudios lägenhetshotell, där vi skulle bo. Då var klockan 2.30 på morgonen och vi hade varit igång sedan 05.30. Man kände sig onekligen en aning sliten.

Dag 2. Från vår balkong hade vi en härlig utsikt över den där besvärliga Etna som ställt till det så med vår flygning. Det svarta strecket nerför bergssidan är lavaströmmen som på kvällen lyser röd.

Vi sov ganska länge och åt en god frukost och sedan satt vi på balkongen och solade och hade det skönt. Lägenheten var jättefin och Eva hade laddat upp i kylskåpet med allt möjligt, så det såg ut som om hon hade tänkt att vi skulle stanna bra mycket mera än en vecka.

Sedan kom Eva och hämtade oss och under dagen var vi hemma hos henne och Claudio. Efter lunchen vilade Åke och Eva och jag gick en promenad i Gaggi.

Dag 3. På morgonen såg vi det här rökmolnet bolma ur Etna och askmolnet som drev ner mot Catania och hindrade flygtrafiken.

Efter frukosten gick vi en promenad till Recanati och där hämtade Eva och Claudio upp oss, för nu skulle vi åka upp på Etna. Vi var uppe på 1980 m höjd, där det var snö och där såg vi några gamla kratrar, men Eva och Claudio hade för sig att man skulle kunna se ner i Valle del Bove där lavaströmmen från det pågående utbrottet rinner, men det var så molnigt och dimmigt så det gick inte att se någonting.

Eva plockar lavasten, som hon ska ta med och lägga i trädgården vid Villa Citrus.

På hemvägen stannade vi i en liten by, som heter Zafferana och åt lunch på en restaurang som heter La Locanda och det visade sig att värdinnan där var svenska. Hon kom ursprungligen från Skellefteå.

Åke, Edoardo, Claudio och Eva. Ännu väntar vi på maten och de var väl värd att vänta på, vi åt jättegott på "La Locanda".

Här har Edoardo ställt upp sig för posering under den italienska och den svenska flaggan.

Efter lunchen passade vi på att stanna till i Giarre där det ligger ett stort bra varuhus för att köpa julklapp till Edoardo, han ska få en MP3-spelare och så skulle Eva ha en årsdagspresent.

När vi var där fick Eva se att de hade gräsklippare till bra pris, så då passade hon på att köpa en. I trädgården på Villa Citrus har Eva låtit plantera gräs och det har börjat växa nu, så det är snart dags för gräsklippning. Man har inte sått gräs eller lagt ut gräsmattor i rulle, som vi gör här, utan man har planterat 3000 små gräsplantor med ett grovt gräs, som klarar värme och torka.

När vi kommit hem till Eva igen, vilade Åke lite, jag kollade mail och nyheter på datorn.

På kvällen hade Eva beställt bord på en liten restaurang en bit upp i bergen. Det är en arbetskamrat till henne som driver den och det var verkligen ett trevligt ställe.

Vi fick in den ena assietten efter den andra med restaurangens specialiteter, mitt i lokalen stod en braskamin där man eldade så att den var alldeles röd av hetta. Värden gick runt och gav gästerna lite avslappnande nackmassage och stämningen var på topp.

När vi åkte därifrån såg vi Etnas utbrott riktigt klart och när vi kom hem såg vi från vår balkong hur lavan fullkomligen pulserade ut ur kratern. Det var ett imponerande skådespel.

Dag 4. Morgonen var ganska kylig, men efter frukosten gick vi en promenad och var och tittade på ett nytt fint köpcentrum som ligger alldeles intill Villa Citrus. De har väldigt vackra planteringar och nu höll de på att julpynta och hade stora krukor med julstjärnor och granar.

Här är Åke på väg ut från Villa Citrus och har hunnit en bit i förväg. Jag var ju tvungen att dröja mig kvar i trädgården och fotografera.

Är det inte vackert med de här stora krukorna med julstjärnor?

Här en gatubild från "vår" gata utanför Villa Citrus och tennisklubben. Där fanns en bänk, där vi kunde sitta och studera trafiken och folklivet.

Fram mot lunch hämtade Eva upp oss och vi hade ännu en härlig dag tillsammans.

Dag 5. Evas 45-årsdag. Morgonen var fin och vi tog oss en promenad och fram mot lunch kom Claudio och hämtade oss. Vi fick en god lunch som vanligt och på eftermiddagen var vi en vända upp i Taormina. Jag hade sett fram mot vackra juldekorationer, men det var nästan ingenting ännu. Vi var nog lite för tidigt ute.

En av de små trappgränderna i Taormina där man säljer konst och en massa annat.

På kvällen var vi ute och åt middag med hela familjen. Eftersom min kamera lagt av fick jag inga foton från festligheterna, men Eva hade kameran med sig, så jag hoppas att hon mailar över några till mig.

Dag 6. Nu var det första advent och Eva hade dukat så vackert med röda servetter och adventsljusstake.

Det blev tidig lunch för Åke skulle följa med Claudio och Edoardo till Messina för att se fotboll. Det var en match mellan Messina och Sampdoria och det hade Åke verkligen sett fram emot.

Eva och jag började undersöka hur det skulle bli med vår hemresa på måndagen och mycket riktigt! Det var som vi befarade. Planet från Catania var inställt, så vi var tvugna att åka från Palermo igen.

Eva och jag gick en promenad i Gaggi och nu började det dyka upp juldekorationer både här och där. Tomtar på balkongerna finns det lite överallt.

Vi var också och besökte kyrkogården. Evas svärmor dog i höstas, så jag ville se hennes grav. Man har inte jordbegravningar i Gaggi utan kistorna placeras i murar och så sätter man en bild av den avlidna utanför och där finns också ett utrymme att sätta blommor.

På vägen hittade Eva ett riktigt fint apelsinträd och vi plockade med oss så många apelsiner vi kunde bära. Jag hade med mig ett helt gäng i resväskan hem till Sverigen och de smakar alldeles utmärkt.

När herrarna kommit tillbaka från Messina och fotbollsmatchen åkte Åke och jag hem till Villa Citrus, åt lite, packade och sedan lade vi oss tidigt. Klockan 02.00 skulle Eva och Claudio komma och hämta oss för vi skulle vara i Palermo senast 04.45.

Dag 7. Bilresan gick bra och när vi kom fram fick vi vänta en stund innan vi fick våra nya biljetter, men sedan fungerade allt alldeles utmärkt, precis som på nerresan. När vi landat på Milano/Malpensa igen ringde Eva och rapporterade att de kommit tillbaka hem lyckligt och väl efter bilresan.

Klockan 18.25 var vi så tillbaka i Visby igen och där mötte Bosse oss. Han fyllde år den dagen, så det blev en bit smörgåstårta och ett glas vin hemma hos honom innan vi kom hem.

En härlig resa var det och allt skulle varit perfekt om inte Etna ställt till det med flygresorna, men det är ju inget som går att göra något åt. Eva och Claudio ställde verkligen upp och vi kunde inte ha haft det bättre.

Hemma möttes vi av 2 glada katter. Carina har passat upp dem med mat och Svarten har hon fått prata med och klappa, men Grållen hade inte visat sig på hela veckan. Han är en riktig fegis!! Gissa om han var i behov av klapp och kel.

Vill du se flera och lite större foton finns de här: http://inglev.spaces.live.com/photos/

Sicilien juni 2006

2006-06-20T15:33:00.000+02:00

Efter en kall och tråkig maj längtade vi efter sol och värme och när jag fick se i tidningen att det fanns resor till Sicilien till bra pris, så slog vi till. Vi konfererade med Eva först och hon hade möjlighet att få någon dag ledig också, så då bokade jag. Det var snabba puckar, jag bokade den 31 maj och resan gick den 6 juni. Det var ospecificerade biljetter som bara kostade 1995:- och det var vi nöjda med, men dagen efter var de nere i 1495:-, så vi skulle ha väntat en dag till!

När jag väl bokat och betalat till Fritidsresor, så gällde det att ordna anslutning till Arlanda och en övernattning på hemresan måste vi också ha. Vi behövde inte vara på Arlanda förrän klockan 15.00 så vi beslöt att åka båt. Övernattningen på hemresan lyckades jag få ta i på Arlanda Hotellby .

Så blev det då den 6 juni och dagen började tidigt. Vi var i Visby redan klockan sex på morgonen för att ta båten till Nynäshamn. När vi kommit till Stockholm, tog vi bussen direkt ut till Arlanda och där tillbringade vi eftermiddagen, medan vi väntade på att det skulle bli dags för incheckning och ombordstigning på planet.

Resan gick alldeles utmärkt, vi hade en snacksalig pilot, som höll oss informerade hela tiden om var vi var och vad det fanns att titta på. När man reser till Giardini Naxos, landar man i Catania på Sicilien och därifrån är det en 45 min lång bussresa. Klockan var därför 22.30 innan vi var på hotellet, Villa Giardini, och där mötte Eva, Claudio och Edoardo upp. Vi var dock ganska trötta, så det blev inte så långt möte.

Villa Giardini är ett jättebra lägenhetshotell som vi bott på många gånger. Vi fick en väldigt fin lägenhet med balkong ut mot poolen. Varje morgon kommer en frukt och en grönsaksbil klockan åtta på morgonen, så att turisterna kan få handla till sin frukost.

Precis utanför vår balkong stod den här stiliga palmen och gav en behaglig skuggan när solen gassade som värst.

På kvällen hade vi den här underbara vyn att titta på. Uppe på berget ser man ljusen från Taormina och Castel Mola bland annat.

Eva var ledig flera dagar medan vi var där, men när hon jobbade solade vi och tog promenader. Här sitter Åke på en bänk nere in Naxos och beundrar utsikten.

Ute i viken låg det nästan varje dag kryssningsbåtar och segelbåtar. Båten längst ut är en råseglare och på kvällen var den underbart vackert upplyst i segelriggen.

Naturligtvis var vi på Recanati också och så här ser stranden ut där. Vi var inte och badade utan höll oss till poolområdet på hotellet.

Vi var och tittade på Holiday Club också och där var det lika fint och välskött som vanligt.

De här förtjusande blåblommande träden var lika vackra som vanligt. De blommar på bar kvist just så här i början av juni.

Citronträd växer det överallt, det här står i en odling precis intill Villa Giardini. Vår måg, äter citroner som vi äter äpplen ungefär. Man ska nog vara uppvuxen med dem för att förtära dem på det sättet.

Nerium växer också överallt. Den är ofta planterad mellan körbanorna på motorvägarna, så det kan vara blommande nerium i kilometerlånga häckar. Vackrare kan inte en motorväg vara!

Om inte Eva var ledig kom hon och hämtade oss efter jobbet, så vi var hemma hos henne och åt middag varje dag. Men vi åt ute några gånger i alla fall. Här är vi på La Conciglia och äter lunch. Herrarna är vårt äldsta barnbarn Gaetano och pappa Claudio. Edoardo var inte med, för han var på italienska fastlandet och spelade tennis.

Här står Eva i köket. Hon lagade till mycket gott till oss. Bland annat så bjöd hon på helstekt oxfilé och råstekt potatis, för att fira vår 45-åriga bröllopsdag i efterskott.

På söndagen var Eva ledig och eftersom Gaetano jobbade och Edoardo var på fastlandet, så hade hon planerat en utflykt. Hon körde upp i bergen mot norra sidan av Sicilien och vi besökte bland annat Mont Albano. De som ser TV-deckare känner säkert igen namnet. Det var en gammal bergsby och högst upp låg ett gammalt slott och en kyrka. Vägen upp var inte lätt och jag hade aldrig klart att köra dit, men Eva fixade det!

På vägen stannade vi till för Eva skulle köpa getost till maken. Från det här ståndet vid vägkanten sålde man allt möjligt, ostar, korvar, olika grönsaksinläggningar mm.

I Mont Albano var vi inne i en gammal kyrka, där prästen blev jättelycklig över att få visa sin kyrka, eller basilika, som han noga påpekade att det var. Han berättade allt om kyrka och visade de olika altaren och alla orgelpiporna. 3500 st fanns det i kyrkan, och han till och med hämtade en stege, så att vi skulle få klättra upp och se de minsta piporna.

Mont Albano var verkligen en gammal geniun by och man borde nog egentligen ha gett sig tid att vandra runt lite mer än vi gjorde. Slottet var stängt, så där kom vi inte in, men så här såg det ut i alla fall, när man tittade ner i de små gränderna.

När vi lämnade byn körde Eva ner mot kusten och hon hittade en trevlig trattoria där vi åt lunch. Vi satt ute och åt och hade en väldigt vacker utsikt över de Lipariska öarna. Det var väldigt disigt, men man kan se Vulcano i diset. Vi fick ost, korv, olika inläggningar, bröd och en bit grönsaksomlett som förrätt och sedan åt vi hemlagade makaroner, till det drack vi husets hemgjorda vin. Nu skulle vi ju egentligen ha ätit en varmrätt också, men vi var så mätta så det fick räcka.

Då vi var mätta och belåtna körde Eva ner mot kusten och motorvägen mot Palermo, sedan bar det upp i bergen igen, för hon skulle träffa en väninna i en by där. Mycket trevligt ställe var det också, som låg väldigt högt upp med serpentinvägar för att ta sig dit. Där blev vi bjudna på glass och väninnan tog oss på en tur och visade med stolthet den vackra vyn uppfrån en utsiktsplats.

Eva och väninnan poserar på utsiktsplatsen. Man ser byn i bakgrunden. Eva är till höger på bilden.

Nu började det bli sen eftermiddag och vi skulle vara i Messina för att hämta upp Edoardo, som skulle komma med en färja klockan 18.00. Han hade tyvärr förlorat sin första match, så när det gavs tillfälle till det fick han åka hem. Lite moloken var han väl, han tycker naturligtvis inte om att förlora, men Eva hade lovat honom att han skulle få komma ner till oss på Villa Giardini på måndagen ocb bada i poolen och då blev han glad igen.

Vi var inte tillbaka i Gaggi förrän klockan var nästan åtta och då hade Eva kört 32 mil, så det var verkligen en ordentlig tur vi fick vara med om.

På måndagen var det svalt väder och halvmulet. Jag gick och handlade på förmiddagen och när det blev lunchdags gick vi iväg till La Conciglia igen, men då började det regna. Så det blev ingen dag vid poolen för Edoardo. Och vi fick en vilodag på hotellet med läsning och korsordslösning.

När Eva jobbat färdigt kom hon och hämtade oss. Här sitter Edoardo vid datorn och sjunger karaoke. Han blir nog en duktig sångare som sin far.

Så blev det tisdag och hemresedag. Vi skulle lämna hotellrummet redan klockan 10.00, men fick ett uppehållsrum att tillgå och kunde lämna in vårt bagage, för bussen skulle hämta oss först klockan 19.00. Eva var ledig och vädret var fint, så hon kom ner med Edoardo med sig och nu fick han bada i poolen, men det var kallt i vattnet. Till lunchen åkte vi hem till Eva och så var vi där vid henne på eftermiddgen tills det blev dags att åka ner till hotellet och bussen.

Hemresan gick bra och vi kom till Arlanda klockan 01.15. Innan vi fått bagage och kommit till hotellet var klockan nästan 02.30 och då var det gott att få lägga sig. Vi låg länge på morgonen, åt frukost och lade oss sedan en stund till. Sedan åkte vi in till Stockholm där vi träffade min syster Kerstin.

I Stockholm var det 26 gr varmt, men på eftermiddagen blev det svalare och började regna, så vi åkte med Kerstin hem. Då fick Åke se fotboll och Kerstin bjöd på kaffe. Vi skulle med bussen till Nynäshamn på kvällen och då skjutsade Kerstins man, Hassine, oss in till Cityterminalen.

Sent på natten kom vi så till Visby, jag hämtade bilen och så körde vi hem till Fröjel och Stenstugu. Här hemma var allt i sin ordning, det vara bara att vattna blommorna i fönstrena lite och sedan gå till sängs nöjda och belåtna med vår semestervecka.

Villa Citrus

2006-04-06T09:05:00.000+02:00

Våra resor kan bli era resor! Vår dotter Eva, som bor på Sicilien, har startat uthyrning av semesterlägenheter .

Besök hennes hemsida och se vad hon har att erbjuda. Det är inte alltid man kan få hyra lägenheter på Sicilien där värdinnan är svenska.

São Miguel, Azorerna, mars-06

2006-03-15T18:03:00.000+01:00

Efter mycket funderande och planerande beslutade vi oss för att i år skulle vi inte åka till Gran Canaria utan göra något annat. Det blev en resa till Azorerna och till ön São Miguel. Det är bara Solresor som har charter dit, i alla fall den här årstiden, så jag bokade en resa genom dem. Hotellet som jag bokade hette São Miguel Park och var verkligen ett fint och trevligt hotell.

Vår resa började redan den söndagen den 5 mars då Bosse skjutsade oss till flygplatsen i Visby. Vi var tvungna att åka upp till Arlanda dagen före, för att kunna vara på plats i tid för incheckning på måndagen. Vi övernattade på Rest and Fly där man kan få bo i sovkabiner som ligger alldeles intill rullbandet upp till Skycity. Nära och behändigt och inte behöver man stå ute och vänta på transferbussar som aldrig kommer.

På måndagsmorgonen började så vår flygresa till Azorerna med en mindre försening, men det gjorde inte så mycket. Vi hade en behaglig flygresa och vid 15.30 tiden lokal tid var vi framme i Ponta Delgada. Flygplatsen ligger alldeles intill staden, så det tog bara 20 minuter upp till hotellet där incheckning gick mycket smidigt. Det var många gäster som skulle till "vårt" hotell och många av dem var golfspelare.

Vi fick ett stort härligt rum på femte våningen och med balkong över entrén. Solen sken och allt var helt underbart. Vi vilade en stund och klockan 17,30 var det samling i receptionen, för då kom det en guide från Solresor och hade ett välkomstmöte där vi fick en massa bra information, kunde boka utflykter och ställa frågor om vi hade några. Efteråt mötet var det en välkomstdrink i baren.

Efter välkomstmötet klädde vi om och gick vi ut på stan och såg oss omkring.

Ponta Delgada är en stad med ca 20.000 invånare och gatorna är smala, med smala trottoarer och mycket bilar, men trots detta är det en vacker stad. Trottoarerna är lagda med vackra mönster och bilisterna är hänsynsfulla och rädda om sina turister. Vi som kommer från Gotland och Visby kändes oss genast hemma med de kullerstensbelagda gatorna. Ingenting för fin-skorna alltså, utan det var ordentliga promenadskor som gällde.

Vi åt middag på en restaurang vid hotell Talisman och där beställde vi en lasagne, vilket visade sig vara ett dåligt val, men vi blev mätta i alla fall.

Sedan var det hem till hotellet och i säng.

På tisdag morgon åt vi så vår första frukost på hotellet och den var jättegod. Många sorters bröd och olika pålägg, äggröra och bacon och korv och en härligt fruktsallad som efterrätt. Det smakade verkligen bra.

Efter frukosten låg vi en stund vid poolen och njöt av solen och värmen. Det blåste en del, men som gotlänningar är vi vana vid blåst. Lunchen åt vi i hotellbaren som hade smårätter för de som inte ville gå i matsalen och äta buffé. Efter lunch blev det en stunds vila och sedan gick vi ut på stan igen.

Hotellet låg mitt emellan den äldre stadsdelen och ett nybyggt köpcentrum med massor av affärer och restauranger. Köpcentret, som heter Parque Atlantico, var mycket trevligt och där var vi och åt flera gånger, där finns bankomater och en stor livsmedelsbutik med allt man kunde tänka sig.

Den här valstjärtfontänen är placerad i entrén till köpcentret och högst uppe i taket finns en stor val, men jag blev bortjagad av en vakt när jag försökte ta en bild av den.

Att åka till Azorerna i mars månad kanske är i tidigaste laget, men vill man möta våren är det inte helt fel. V hade tur med vädret och kunde vara ute varje dag även om det var lite mulet och blåsigt ibland.

Ponta Delagada har en hel del att bjuda på. Vi besökte en väldigt vacker kyrka och jag skulle ha velat fotografera, men där var folk hela tiden, som gick in, stänkte på sig vigvatten, gjorde korstecken och lade sig på knä och bad en stund och sedan gick de ut igen. Jag kände att jag inte kunde fotografera under sådana förhållanden, men det var fascinerande att sitta ner i kyrkan och se på allt vackert och känna stämningen. Det finns många vackra mindre parker och oaser med planteringar och vackra träd.

Här en vacker plantering vid nedgången till en offentlig toalett. Fulare har man sett, eller hur?

Jag besökte en park där guvernörspalatset ligger och den var helt fantastisk. Man fick lämna ifrån sig passet i vakten och fick en passérbricka att sätta fast på jackan och sedan var det bara att gå in, det kostade ingenting.

Gångarna kantades av azaleor i olika färger, magnoliorna blommade och i parken höll ett helt gäng trädgårdsarbetare på med att rensa rabatterna och klippa ner rosorna. I en damm simmade ett vackert svanpar och växtligheten var verkligen imponerande. I köksträdgården kantades landen av låga buxbomshäckar och nysådda växter hade precis börjat sticka upp. I ett område växte det flamingoblommor, sådana som vi har i krukor inomhus.

Typiskt för den här parken är också att namnskyltarna på växterna är i keramik. Nu var visserligen en hel del skyltar borta och kvar stog bara cementsockeln, men några fanns i alla fall kvar.

Här en skylt över en växt som bara finns på Azorerna och det finns många sådana arter, både växter och djur som är endemiska. Många fåglar har hamnat här med vindarna och blivit kvar och utvecklats till individer, som avviker en del från sina övriga artfränder.

Vi var med på två guidade rundturer på ön, en halvdagstur och en heldagstur. Halvdagsturen gick på torsdagen och då var huvudmålet Lagoa do fogo - Eldsjön, heldagsturen gick till nordvästra delen av São Miguel och till Tvillingsjöarna. Solresors guider var väldigt duktiga, glada och trevliga och kom med mycket information om "sin" ö.

Turen till Lagoa do fogo startade vid 9-tiden och första stoppet gjordes vid en keramikfabrik där vi fick en hel del information om tillverkningen av keramik och även fick tillfälle att handla.

Här en bild av Åke vid en staty i ingången till keramikfabriken. Kvinnan visar den traditionella capen som ingår i folkdräkten. Enligt sägen så bar kvinnorna de här caperna för att dölja sitt utseende när de gick in till stan för att handla.

Sedan fortsatte färden mot Eldsjön, huvudattraktionen för dagen. Det är en kratersjö som ligger väldigt vackert, men tyvärr så blev det dimmigt och molnigt uppe i bergen. När vi lämnade Ponta Delgada sken solen, men vädret är väldigt växlingsrikt. Men som genom ett under så skingrades molnen och vi fick en ganska fin vy över skön. Vi körde sedan vidare och stannat vid ännu en utsiktspunkt lite längre ner och det blev det ännu klarare.

När vi sett oss mätta på den vackra utsikten gick färden mot Caldeira Vehla, en varm källa där de som så önskade kunde få bada. Det var en bit att gå från busshållplatsen till källan och där var växtligheten helt otrolig, det kändes som om man var i en djungel. Det var vamt, fuktigt och vatten porlade i små vattenfall, fåglarna kvittrade och grodorna kväkte. Grodorna är av en art som bara finns på São Miguel. På ett ställe passerade vi en "gryta" där vattnet kokade och det luktade starkt av svavel. Framme vid den varma källan var det en hel del gäster som smög upp i skogen och bytte om till badkläder och sedan tog sig ett bad i det varma vattnet.

Ormbunkarna var i trädformat och otroligt vackra. Efter badet fortsatte sedan färden mot en liten stad på norra kusten, som heter Ribeira Grande och där hade vi en kaffepaus innan vi gick och besökte en likörfabrik, där vi fick prova massa olika likörer. Man gör en ananaslikör som är ganska god och det var många som köpte med sig en flaska hem. Sedan fortsatte färden tillbaka till Ponta Delgada och då var klockan 14.30, så det var en ordentlig halvdag.

På söndagen gjorde vi heldagsturen till nordvästra delen av ön. Vi startade 9.45, så det blev sovmorgon i alla fall. Vi åkte nu genom ett landskap med mjuka gröna kullar där det gick kor och betade överallt. På São Miguel bor det ca 120 000 invånare och där finns 110 000 kor, så det är nästan en ko per invånare. Vi passerade ett stort mejeri, där det stog en massa pickup-bilar med mjölktankar på flaken.

Guiden berättade om hundarna, som bönderna har som medhjälpare vid hanteringen av korna. Det är en stor hund, med kuperade rundade öron och svans och det är en vakthund, som man ska undvika att möta. Bonden har ofta två hundar. Han tar med sig den ena på morgonen och vid lunch packar hans fru en matsäck som hon binder vid den andra hunden och så skickar hon iväg den. När de hunden kommit fram, får den första ledigt och kan springa hem och vila sig på eftermiddagen.

Vi fortsatte västerut upp i bergen och var så framme vid tvillingsjöarna. Det är en mindre blå sjö och en större som är grön. De är väldigt vackra och första stoppet gjordes uppe på en utsiktsplats. Även här var det disigt, men jag tycker att man kan se att de är olika i färgen. Sagan säger att det var en flicka och pojke, som förälskat sig i varandra, men föräldrarna förbjöd dem att träffas. De satte sig då uppe på berget och grät och pojkens blå ögon grät blåa tårar och flickans gröna ögon grät gröna tårar. Och de grät så mycket så att sjöarna bildades och eftersom flickor gråter mer än pojkar så blev hennes sjö större.

När vi sett oss nöjda på utsikten åkte vi ner mot Sete Cidades, som byn heter, som ligger nere vid sjöarna. Där hade vi en kaffepaus och gick runt och tittade. En del gick och besökte kyrkan och andra gick ner till sjön. Vi gick runt i byn och tittade på husen och blommorna och där var mycket vackert att se på. De här kratersjöarna har inget naturligt utlopp, så det kan bli svåra översvämningar, så de har en del förrådsbodar som är uppallade på stenstolpar. De liknar de visthusbodar man kan se i Tyskland och Österrike. Nästan alla hus var prydda med helgonbilder och allt såg väldigt idylliskt och fint ut.

Efter besökte i Sete Cidades fortsatte vi till en vacker utsiktsplats vid Mosteiros där man kunde se en varm källa ute i havet och fyra stora stenar. Det stora klippblocket kallas för klostret och de tre mindre säger man är en munk, som jagas av två nunnor. Den varma källan är så het att man inte kan bada varsomhelst, eftersom temperaturan kan gå upp till 70 grader.

Efter besöket där for vi vidare till Sta Bárbara där lunchen väntade. Det var en azorisk bufé och mycket gott och vällagat. Jag är väl inte helsåld på allt de har att bjuda på, men det är kul att ha provat på det. Vad sägs om blodkorv och ananas? Det låter konstigt, men korven var mycket kryddig och med ananasen till så blev det inte helt fel.

Efter lunchen åkte vi mot Capelas, ännu en vacker utsiktsplats och gjorde även ett besök vid en nedlagd valfångsfabrik, eller rättare sagt vid kajen, där de drog upp valarna. Där höll några fiskare på att reda sina nät, så vi fick ta oss en titt på fisken de fått.

Så vände vi tillbaka mot Ponta Delgada men innan vi var hemma igen så gjorde vi ett besök på en ananasplantage där guiden berättade hur man odlar ananas. Att det tar två år att få fram en färdig ananas hade jag i alla fall ingen aning om.

När hon berättat färdigt fick vi gå in i växthusen och titta på ananas i olika utvecklingsstadier och naturligtvis kunde man handla här också. Både ananas, ananaslikör och andra souvenirer.

Vid halvfemtiden var vi hemma och nu återstod bara en sista middag, som vi kvällen till ära, åt i hotellets matsal där vi fick en härlig buffé med allt upptänkligt gott. Och sedan var det bara att packa för att vara redo för hemresan dagen efter.

Sammantaget kan man säga att vi har haft en härlig resa med hyfsat väder, men jag skulle nog vilja rekommendera den som blir nyfiken på att åka dit, att åka lite senare. Jag tror att det måste vara väldigt vackert när växtligheten har utvecklats mera. Nu var en del träd fortfarande utan löv.

Är det någon som vill se flera bilder från São Miguel, så titta in på Ingrids Foto .

Tyska småstäder med Rhen & Moseldalen

2005-09-11T20:50:00.000+02:00

Dag 1 Gotland - Lübeck: Den 3 september 2005 gav vi oss iväg på en ny bussresa med Karlssons Buss . Den här gången åkte vi till Tyskland där vi skulle besöka en massa olika småstäder längs Rhen och Mosel.

Vi startade resan tidigt på morgonen. Klockan 6.20 skulle vi var i Visby och det var spännande när man klev in i bussen och kollade om det var någon man kände som var med. Visst var det det! Ett par hade varit med när vi besökte "Fyra Huvudstäder", ett annat hade varit med på resan vi gjorde förra sommaren till Norge och dessutom var en av mina gamla arbetskamrater och hennes man med. Det kändes gott att se bekanta ansikten där i bussen. Så gav vi oss av med båten till Oskarshamn och sedan gick bussfärden till Växjö där vår reseledare Lena Ewer mötte upp. Lena var en ny bekantskap för oss och en väldigt positiv sådan. Hon var jätteduktig, kunnig och omtänksam. Allt var väl upplagt och bra organiserat.

Färden gick sedan vidare över Öresundsbron till Danmark och sedan med färja mellan Rödby och Puttgarden. Vårt första mål var Lübeck, eller Hansestadt Lübeck, som det egentligen heter. Där övernattade vi på hotell Mövenpick. Den här första kvällen, kom vi fram ganska sent, så då ingick ingen middag, men vi hade haft ett sent lunchuppehåll straxt innan vi lämnade Sverige, så det var ingen som var speciellt hungrig.

Dag 2 Lübeck - Goslar: Efter frukosten tog vi en promenad i den vackra hansastaden. Tyvärr kom det in dimmoln, så Lübecks vackra torn försvann in i dimman.

Några timmar senare klarnade det upp igen, men då var vi redan på väg mot dagens stora huvudmål Bergen-Belsen. Vår duktiga reseledare förberedde oss noga innan vi kom fram och det var nästan med bävan man klev ur bussen.

Bergen-Belsen, koncentrationslägret, där alla byggnader brändes ner efter krigsslutet, finns kvar som ett minnesmärke över det grymheter, som begicks mot judarna. En utställning med de mest vedervärdiga bilder man kan tänka sig, fick nästan tårarna att rinna och att sedan gå runt och se på alla massgravar och minnesmonument kändes verkligen starkt.

Det var ganska tyst i bussen efter det här besöket när vi sedan fortsatte mot Celle, där vi skulle se oss omkring och även få litet lunch i oss. Celle var en söt stad med massa korsvirkeshus och vackra blommor.

Efter lunchen fortsatte vi så till dagens slutmål, Goslar, och vårt hotell, Hotel Niedersächsicher Hof. När vi checkat in åt vi middag tillsammans och sedan var det gott att krypa till kojs.

Dag 3 Goslar - Rüdesheim: Dagen började med en promenad i Goslar där vi beundrade de vackra husen och även såg och lyssnade på ett klockspel. Det blev riktigt stämningsfullt, för en grupp tyskar sjöng till musiken från klockspelet.

Sedan samlades vi vid bussen, tog en fika och fortsatte sedan mot Rüdesheim, dit vi kom fram vid 18-tiden.

Vårt hotell där vi skulle tillbringa 3 nätter, hette Parkhotel Deutscher Hof. Det låg precis nere vid Rhen. Det var bara en väg, en järnväg och ett färjeläge och så låg floden där. Massor av passagerarbåtar och flodpråmar strömmade förbi alldeles utanför vårt fönster. Det var verkligen läckert.

Mindre läckert var alla tåg som dundrade förbi dygnet runt, men man vänjer sig. Första natten blev litet orolig, men sedan gick det bättre.

På kvällen åt vi gemensam middag och sedan gick vi ut och tittade på stan och drack Rüderheimer Kafé, en sorts Irish Coffé, men på tysk weinbrandt i stället för whisky. Vår färdledare hade ordnat så att vi fick bord tillsammans och det blev en munter kväll, med mycket folk som stannade till och undrade vilka vi var, där vi satt med vår svenska flaggor. Musiken spelade en salig blandning av svenska folkvisor, tysk bumpa-bumpa och schlagers. Kvällen avslutades med långdans genom hela restaurangen och en sväng ut på gatan också. Lena hade sagt på vägen ner till Tyskland, att vi skulle dansa på gatorna i Rüdesheim och det trodde vi väl inte då, men nu gjorde vi faktiskt det!

Vi somnade trötta och nöjda med en trevlig dag, medan tågen dundrade förbi utanför.

Dag 4 Rüdesheim: Efter frukost gav vi oss iväg på en tur på Rhen. En härlig tur och vi satt och beundrade vinbergen och alla stora borgar och slott och söta småstäder.

När vi passerat Loreley-klippan gick vi av båten och där mötte bussen upp. Den tog oss upp till Loreley-klippan där vi fick en härlig utsikt över Rhen och även kunde få ta oss en titt på statyn av Loreley där hon sitter och kammar sitt gyllene hår.

Efter det åkte vi och såg ett stort monument av Germania som vi sett nere från Rüdesheim. Sedan blev det en färd ner till hotellet och efter en lätt lunch gick Åke och vilade sig litet och jag gick en promenad i stan.

På eftermiddagen var vi sedan på en vingård där vi fick lära oss mycket om vintillverkning och även fick tillfälle att prova några sorter och handla det vi gillat speciellt mycket.

Efter kvällens gemensamma middag gick vi ut och satt och lyssnade på musik och drack vin i den ljumma natten.

Dag 5 Moseldalen - min 65-årsdag: Den här dagen var det tidig start. Redan klockan 7.45 satt vi i bussen på väg mot Moseldalen. Första stoppet var i Bernkastel, där vi hade ännu en vinprovning inbokad. Det var en svenkstalande tysk som ägde den och där fick vi lära oss ännu mera, prova 5 olika sorters vin och naturligtvis handla. Vi fick även ett diplom som bevis på att vi nu var kunniga vinprovare. Efter vinprovningen gick vi runt och tittade i den vackra staden.

och sedan fortsatte vi mot Cochem där vi hade ett lunchstopp.

Moseldalen var verkligen speciell. Vinbergen är helt fantastiska, att man kan skörda på de branta sidorna! Det är ofattbart! Mosel flyter lugnt och är väldigt krokig och längs stränderna finns massor av campingplatser. Det går inte så många pråmar där men en och annan såg vi och även en passagerarbåt.

Efter lunchen åkte vi mot Koblenz där Mosel flyter ut i Rhen. Där finns även ett minnesmärke över Berlinmurens fall. Sedan fortsatte vi tillbaka till Rüdesheim. Där väntade middagen och en sista kväll ute i den vackra staden.

Dag 6 Rüdesheim - Bremen: Nu började vi resan tillbaka mot Sverige. Men det var en trevlig dag, med paus för fika och lunch och redan vid 16-tiden var vi i Bremen. Där bodde vi på ett Hiltonhotell, som låg väldigt centralt. Eftersom vi kommit fram så tidigt blev det en stadsvandring där också. Alldeles bakom hotellet låg torget, med rådhus, kyrka och en staty av stadsmusikanterna. Alla, som kan sin bröderna Grimm, vet vad den statyn innebär för Bremen.

Vi åt middag på hotellet och sedan gick vi ut på torget och satt i den ljumma natten och drack ett glas vin och tänkte tillbaka på veckan som gått.

Dag 7 Bremen - Gotland: Så återstod den sista dagen och resan till Gotland. Vi startade tidigt, redan kl 7.30 och efter en fikapaus straxt utanför Lübeck var vi vid Puttgarden vid 11.15. På båten handlade vi naturligtvis litet och en del fick även litet mat i magen. Sedan fortsatte färden från Rödby, genom Danmark, via Öresundbron och sedan till Oskarshamn och båten till Gotland. Vi åkte via Växjö där Lena, vår duktig färdledare , lämnade oss. Hon såg till att dagen blev trevlig trots att vi satt i bussen i nästan 12 timmar. Hon ordnade med musikkryss och hon hade en väldigt trevlig genomgång av vad vi sett och gjort under veckan.

Vid 1.30 var vi så hemma igen och möttes på trappan av en väldigt glad kisse.

Vill du se flera bilder från vår resa kan du göra det i Ingrids Krypin

Sicilien juni 2005

2005-06-10T17:51:00.000+02:00

Den 31 maj åkte vi med Fritidsresor till Sicilien för att hälsa på Eva och hennes familj. Deras yngsta son, Edorado, skulle konfirmeras söndagen den 5 juni och då ville vi naturligtvis vara med.

Litet bökigt är det allt för oss gotlänningar när vi ska ut i stora världen. Flyget till Sicilien hade avgång 07.05 och incheckningen stängde 06.05. Med sådan avgångstid måste vi åka upp till Stockholm dagen före och övernatta. Det är både dyrt och jobbigt. Vi flög upp på måndagskvällen och övernattade på Arlanda Hotellby där har vi bott förut och det är ganska bra.

Tisdagmorgon var det tidig väckning för vi skulle vara på Arlanda redan kl 05.00. Incheckningen gick smidigt och sedan var det bara att vänta på att det skulle bli dags att gå ombord. Vi fick en fönsterplats och jag försökte ta litet bilder genom fönstret, men vi satt så att jag hade motorn ivägen, trots detta gjorde jag några tappra försök.

En bild straxt efter att vi lyft och en då vi flög över Alperna.

Vi landade i Catania straxt före klockan 11 och sedan tog det som vanligt en stund innan alla var på plats i bussen. Vi åkte ospecifiserat, men visste genom Eva vilket hotell vi skulle bo på. Det var ett lägenhetshotell, som heter Villa Nettuno , vi har aldrig bott där förut, men det var ganska hyfsat. Den enda nackdelen var att det var förfärligt fullt av svalor och därmed fullt av fågellort överallt. Personalen gjorde vad de kunde. De skurade och svabbade, men bara efter en stund var det fullt igen. När man låg vid poolen behövde man ha ett parasoll att lägga kläderna under, för annars var det risk att man fick dem nersmutsade också.

En första skymt av Etna och en bild från "vårt" poolområde.

Så snart vi packat upp litet gick vi och hälsade på Eva, som jobbar på det största hotellet i Naxos, Naxos Beach. Där arbetar hon med att organisera kongresser. Det är ett väldigt vackert hotell.

Eva poserar utanför Hotel Naxos Beach. Pelargonerna är verkligen maffiga.

På kvällen träffades vi på Pizzeria La Spelonca, som drivs av Evas svåger och en kompanjon till honom. Det är alltid trevligt att gå dit, för man känner sig så välkommen. Kompanjonen är gift med en danska och de har mycket svenska och andra skandinaviska gäster.

Onsdag och torsdag hade Eva tagit ledigt och då var vi mest hemma hos henne i Gaggi. En av dagarna var vi i Catania och såg när Edoardo spelade tennis. Tyvärr förlorade han, men motståndaren var åtskilliga storlekar större, så det var inte så konstigt. Vädret var litet sisådär, ganska skönt tyckte vi, som inte var vana vid någon större värme, men Eva hade sett fram mot en dag på stranden, men så blev det inte. Vi tog med badkläderna när vi åkte och åt lunch och hoppades på bättre väder på eftermiddagen, men solen ville inte riktigt. Morgnarna var dock fina så vi tog tillvara på dem och låg vid poolen, då var vädret som bäst, senare på dagen blev det sämre.

Vi har varit på Sicilien många gånger från mitten av maj och en bit in i juni, men jag tror aldrig att jag har sett en sådan blomsterprakt som i år. De har haft ganska regnigt och inte så där hemskt varmt och det har nog gynnat växtligheten.

Bouganvillian växer överallt. Till och med på klipporna längs motorvägen.

Nerium planteras ofta i mittsträngen på motorvägarna och på vägkanterna och när man kör av motorvägen från Catania och svänger ner mot Naxos fullkomligt väller nerium emot en. Otroligt vackert!

Fredag och lördag ägnade vi åt promenader, sol och bad. Eva jobbade, men på fredagkvällen var vi hemma hos henne. På lördagen jobbade hon också och på kvällen skulle de gå i kyrkan för en sista genomgång och förberedelse inför söndagens konfirmation, så då var Åke och jag ute på egna äventyr. Ja, ja äventyr är väl kanske att ta i, men vi var ute och åt middag och hade ganska trevligt.

Stranden på Recanati. Eva ordnade så vi fick vara på Naxos Beach´s strand där vi fick solsäng och parasoll. Så härligt så!!

Så blev det då söndag och konfirmationen skulle äga rum. Den skulle gå av stapel i en äldre kyrka i Gaggi, som bara används vid särskilda högtider. Den ligger i den gamla delen och är ganska liten, vilket medförde att de flesta besökarna fick stå under högtiden. Det var 27 barn som skulle konfirmeras, så det tog en stund. Det var väldigt högtidligt och med mycket sång och kyrkan var vackert smyckad med blommor. Barnen hade inte enhetlig klädsel, som det var när Gaetano konfirmerades, utan pojkarna hade kostym och flickorna var klädda nästan som små brudar. Barnen är nu 11år när de konfirmeras.

Det var så mycket folk i kyrkan, så jag lyckades inte få något kort där Edoardo syntes, men här är i alla fall familjen samlad efter konfirmationen.

Efter högtiden i kyrkan blev det så konfirmationsmiddag på en restaurang i Trapitello. Edoardo hade en liten kompis, som är släkt med släkten, som också konfirmerades och därför hade de en gemensam middag. Flera av gästerna var släktingar på båda hållen och skulle annars inte kunnat vara med på mer än ett ställe. Det var en mycket trevlig restaurang och när gästerna samlades bjöds först på en drink med tilltugg.

Claudio, Gaetano och Edoardo innan vi gick till bords. Åke, Claudio och Eva

Edoardo i knät på sin tennistränare, Roberto. Marco och Edoardo poserar framför sin tårta.

Här följer menyn:
---------------------------------------------------

Comunione di Marco e Edoardo

Aperitivo con rustici alcolico e analcolico

Insalata di mare

Gnochetti gamberetti e pesto
Risotto ai frutti di mare

Dentice al cartoccio
Patate al pressemolo

Macedonia di frutta con gelato

Torta

Caffé
--------------------------------------------------

Det hela var mycket läckert och man var en aning mätt innan festen var slut!

När så kalaset började gå mot sitt slut skulle, som sedvänjan är, alla gästerna få en minnespresent.

Paketet med sin lilla påse med godis innehöll den här lilla försilvrade bilden. Ett trevligt minne av en fin högtid och en trevlig fest!

Efter konfirmationsmiddagen skjutsade Eva hem oss till hotellet och vi kopplade av en stund och smälte intrycken från konfirmationen. På kvällen träffades vi sedan på La Spelonca. Alla var rörande eniga om att man inte orkade äta något, men trots det smällde vi i oss litet pizza och annat godis. Det är väldigt vad man kan äta när det smakar bra.

Här underhåller Evas svåger Pippo och hans kompanjon Tanino med sång och musik. Edoardo tränar sig på att baka pizza.

Så var det bara ett par dagar kvar av vårt besök. På måndagen jobbade Eva, men på eftermiddagen tog hon ledigt för Edoardo hade en tennismatch i Messina. Vi åkte naturligtvis med. Det var en fin tennisklubb, som låg mycket vackert precis nere vid havet. Tyvärr fick den lille tennisspelaren stryk den här gången också. När vi kom tillbaka till Gaggi bjöd Eva på pasta och sedan skjutsade hon oss hem till hotellet.

Tisdag, hemresedag! Hotellet skulle vi lämna klockan 10.00, bagaget låstes in och sedan rådde vi oss själva, tills bussen skulle gå 20.30. Aldrig tidigare har vi varit med om, att man inte haft tillgång till ett uppehållsrum under dagen, för att kunna sköta toalettbestyr och för att kunna klä om och duscha.

Vi hade ju Eva, som ställde upp och tog ledigt en timme på eftermiddagen för att hämta upp oss, så att vi kunde åka med henne hem och snygga till oss. Stackars alla andra, som inte hade någonstans att ta vägen. Tänk om det hade regnat! Nu sken solen från en klarblå himmel och det var jättefint väder. Vi låg vid poolen och gottade oss tills Eva kom och hämtade oss.

Hemresan gick bra och vi var hemma igen onsdag förmiddag. Då väntade gräsklippning och annat trädgårdspyssel. Vi har haft en jättefin vecka och ser fram mot nästa gång vi får träffa våra barnbarn.

Turkiet april 2005

2005-04-18T11:05:00.000+02:00

Förra veckan var vi på en charterresa till Turkiet. Vi åkte med Detur direkt från Visby och det är ju jättelyxigt att slippa anslutningsresor och övernattningar för att kunna ta sig ut i världen. Tiden betyder inte så mycket numera, men det blir onödigt kostsamt och jobbigt.

Jag hade bokat ett bra hotell i Antalya Hotel Cender och det visade sig vara ett lyckosamt val. Det låg väldigt centralt och höll bra standard.

I närheten av hotellet låg den här vackra fontänen och en moské, där böneutroparen såg till att vi inte sov länge om morgnarna. Han satte igång redan runt 05.30.

Här är hotellpoolen och utsikt från vår balkong

Hotellet från gatan och utsikt över havet från balkongen

Vi åkte från Visby söndag klockan 10.30 och anlände till Antalya 3,5 timma senare. Det tog litet tid på flygplatsen, som vanligt, men vi hade bara 0,5 timmes bussresa in till Antalya. När vi hade packat upp och kommit litet i ordning, gick vi ut på stan och hittade en liten restaurang där vi åt vår middag.

Måndag morgon mötte med sol och vackert väder, så då blev det ett par timmar vid poolen under förmiddagen. Det var 27 grader varmt och alldeles stilla, så trots att det var ganska kallt i vattnet blev det ett par dopp. Jodå, jag badade också! En av våra guider kom till hotellet under förmiddagen och vi hade en träff med honom, där vi beställde en stadsrundtur till dagen efter. På eftermiddagen var jag ute och letade efter en bank eller växlingskontor. Det var inte lätt, men till slut hittade jag en bankomat, där jag kunde ta ut litet pengar. Litet knöligt är det i Turkiet. De har strukit en massa nollor, men räknar själva fortfarande i miljoner och de gamla sedlarna är ännu i omlopp, 1 miljon lira är lika med 1 ny lira och 500000 är lika med 50 kuruc, så det gäller att hålla tungan rätt i mun, så att man inte blir lurad.

På tisdagen var det fortfarande lika varmt. Vi låg vid poolen på förmiddagen och 13.30 kom de och hämtade oss till stadsrundturen. Den började med lunch på en trevlig restaurang och sedan gick vi en tur i den gamla stadsdelen och i hamnen. Antalya är väldigt vackert, det är en storstad, men det är överraskande rent och välstädat överallt.

I Turkiet har varje stad med självaktning en staty av Kemal Atatürk, så även Antalya. Gamla stadsdelen har en mäktig stadsmur från 1200-talet.

Vi såg också den märkliga van-katten när vi strövade i gamla stadsdelen. Det är en katt som kommer från östra delen av Turkiet från en ort som heter Van. Katten har en tjock vit päls och ett blått och ett grönt öga. Tyvärr ville den inte visa upp sina ögon så att jag kunde få ett kort av dem, men det stämde, den hade ett blått och ett grönt öga. Katten är skyddad så till den milda grad, så att om man vill ha en van-katt måste man ansöka hos regeringen och få ett tillstånd därifrån och att föra ut den ur landet är förbjudet.

Stadsrundturen avslutades vid ett vackert vattenfall, Düdenfallet.

På onsdagen åkte vi till Pamukkale , Bomullsberget. Det var en lång tur, 30 mil är det från Antalya, så turen var på 2 dagar.

Vi hade en väldigt duktig lokalguide, som guidade oss på engelska. Resan var ju lång, så hon användet tiden till att informera om Turkiets geografi, historia, religion och seder och bruk och sociala förhållande. Hon hade en karta av Turkiet med sig och den satt hon upp i bussen och sedan gick hon igenom del för del av landet, med information om vilka förhållande som råder i respektive del. Dessutom sjöng hon jättebra och kompletterade sitt berättande med turkiska visor. Det var både svenska och finska gäster med, så det blev översättningar på 2 språk. Tyvärr var den svenska guiden väldigt dålig och jag tycker synd om de svenskar som inte förstod engelska.

Frukosten höll vi i Korkuteli och sedan fortsatte resan till Turkiets djupaste sjö, Salda, där vi hade ett lunchuppehåll. När vi äntligen närmade oss Pamukkale svängde bussen in till en textilfabrik och där skulle vi naturligtvis handla. Det var ett ganska onödigt stopp! De som var med i bussen och bodde i Alanya, hade börjat resan redan kl 06.00 och nu var hon 16.30 och målet syntes på avstånd, men man har ju inget val, det var bara att hänga på. Litet intressant var det dock att se hur fabriken fungerade, en vänlig man visade oss runt och man måste ju inte handla.

Så, nu var vi på väg igen, men då körde bussen inte till Pamukkale utan till Nekropolis, en gammal gravplats.

Gravmonument i Nekropolis och våra guider, lokalguiden, den svenska och den finska guiden och 3 praktikanter.

Just då kändes nästan litet jobbigt att stå och lyssna till hur en begravning gick till, i detalj, först på engelska sedan på svenska och finska. Somliga i gruppen började bli ganska irriterade och efter litet parlamenterande åkte vi så slutligen till Pamukkale och det var verkligen en upplevelse.

Här kan man se hur folk vandrar omkring i bassängerna i det 35-gradiga vattnet och sitter uppradade längs en ränna och värmer fötterna

Vi fick också tillfälle att bada bland nerfallna marmorstatyer i Kleopatrabassängen, som har en konstant vattentemperatur på 35,5 grad. Ett bad där ska göra att man blir 10 år yngre, så nu väntar vi på resultat!

Efter badet åkte vi in till Denizli, den närmaste staden, känd för sina tuppfäktningar och där det även finns en staty av en tupp. Där checkade vi in på vårt hotell. Vi fick en härlig middag och efter den, blev det uppträdande av en magdansös, som lockade en del svenskar att prova på magdansens sköna konst.

Morgonen därefter åkte vi till Hierapolis, som var staden där gravplatsen vi besökt dagen före ligger. Hierapolis var också ett religiöst centrum, den kristna tron spreds hit redan i ett tidigt skede. Aposteln Filippus led martyrdöden i Hierapolisoch aposteln Paulus besökte staden under sina resor.

Hierapolis grundades under 100-talet f Kr och förstördes av en jordbävning och man håller på att gräva ut den, men ekonomin gör att det går långsamt. Staden påminner i mångt och mycket om Pompeji.

Det var en skön, men ganska kylig morgon och det fanns en del moln på himlen och senare under dagen hade vi faktist litet regn. Nu började vi resan tillbaka till Antalya, men först var det stopp vid en onyxfabrik och vid ett mattväveri. Lunchuppehållet gjorde vi i Cavdir där vi åt en härlig buffé i en stor restaurang, där en stor öppen brasa mötte oss. Det var skönt, för nu regnade det ganska mycket och var ganska kallt.

Vi var tillbaka i Antalya först kl 17.30. Det blåste då, så att man nästan inte kunde få upp balkongdörren, men vi gick trots det ut och fick oss en matbit innan det var dags att gå till kojs.

Fredag och lördag blev det solning och stadspromenader. På lördag eftermiddag sa Åke att han hade börjat hosta så konstigt och litet senare började jag också hosta. "turkinfluensan" hade slagit till. vi hostade oss igenom natten mot söndag. Kl 02.00 skulle vi upp för bussen skulle hämta oss kl 03.05. Hemresan gick bra och vi var tillbaka i Visby kl 10.30. När vi kom hem hade Åke nästan 39 graders feber och jag kände mig inte heller särskilt pigg. Idag, måndag, mår vi bättre, men hostar och "snorar" väldigt. Tur i oturen att vi hann hem innan det bröt ut.

Vi har haft en trevlig vecka i ett främmande land, människorna är väldigt vänliga, men deras engelskakunskaper är dåliga, trafiken är hemsk och man tar ingen som helst hänsyn till fotgängare. Vi såg inte speciellt mycket tiggare. Det fanns några barn som gick och tiggde och ett äldre par, annars syntes tiggare inte till i den del av staden där vi vistades i alla fall.

Men jag känner att det var tur att vi bokade hotell, så att vi visste vart vi skulle komma. En del som åkt ospecifiserat var väldigt missnöjda och fick betala mycket för att få byta hotell. Några hade väldig otur, ett äldre par blev av med sin plånbok och tre stycken blev rånade när de åkte med en dolmus. Så uppmärksamhet och försiktighet bör man uppmana till, även i Turkiet.

Flera bilder från Turkietresan kommer i mitt fotoalbum på min hemsida. Välkommen att titta in där.

Norge med Hurtigrutten juli 2004

2004-12-11T14:08:00.001+01:00

Egentligen hade vi tänkt oss en Sverigeresa. Karlssons Buss annonserade om en resa till Höga Kusten, men den blev inställd på grund av för få anmälningar. Då bestämde vi oss för Norge i stället och den 16 juli bar det av igen ut på vägarna med Karlsson.

Dag 1 Tidig uppstigning blev det, men inte så där hemskt som förra gången när vi skulle vara i Lye kl 05.30. Den här gången räckte det med kl 07.00.

Ett par dagar innan vi åkte ringde jag till Karlsson och ville ha deltagarlistan mailad, men det gick inte. Av säkerhetskäl lämnar de inte ut listorna förrän man sitter i bussen (Det har nämligen hänt, att oärligt folk fått tag i listorna och sedan har man passat på att göra ”hembesök”), men Per-Axel räknade upp vilka som skulle med och då kände jag ingen Inga och Kjell Karlsson från Burs. De var med även till Gardasjön och det är trevliga människor. När vi kom till Lye satt de redan där i bussen och det var ett kärt återseende. Det var några par till från Hemse, som anslöt i Lye och dessutom hämtade han upp några stycken damer i Roma. Resten klev på i Visby. Det var inte riktigt full buss och det var ju skönt. När vi var med på "Fyra Huvudstäder" var bussen alldeles full och då kändes det som om det var hemskt med folk som skulle köa till toaletter och serveringar. Båtresan gick bra och eftersom båten inte gick förrän kl 09.00, var vi tillsagda att försöka äta lunch på båten, för sedan var det en lång bussresa som väntade och då skulle det bara vara en kaffepaus. Och det blev en ganska dryg resa. Guiden Gunnel hämtade vi upp i Eskilstuna och vid 15-tiden tog vi en kaffepaus vid ett Eurostop och sedan körde vi fram till norska gränsen. Vid gränsen hade vi en paus och var även och växlade pengar. De flesta växlade i gränsbutiken och de fick betala 120 sek för 100 nok, men jag och 2 stycken till gick till en bankomat (minibank på norska) och hämtade ut pengar där och nu har jag sett på mitt konto att jag bara har fått betala 108:- kr, så det var ju bra.

Nu började vi undra hur dags vi skulle komma fram, vi förstod ju att det var en bra bit kvar. Vi skulle 6 mil bortom Oslo, till en liten stad, som heter Hönefoss. Klockan 20.00 trodde Per-Axel först, kl 21.00 trodde Gunnel och ringde till hotellet, Quality Hotel Ringerike och kollade att det var ok att vi skulle få middag så sent. Det var inga problem, men jag vet inte riktigt hur de räknade, men innan vi fått ur bagaget ur bussen och ställt det i lobbyn var kl 22.00 på kvällen. (Per-Axel hade aldrig gjort den här turen förut, så det kan vara förklaringen till en del brister i organisationen) Det var ett bra hotell, men som sagt, de hade fått vänta länge med maten och det märktes. Vi fick fisksoppa som förrätt och den var väl ok, men varmrätten var smördegsinbakad kycklingkorv med ris och grönsaker och det kan du tänka dig hur det var när det fått stå och vänta på oss ett par timmar. Men, men.. ”det gick”, som Åke brukar säga när maten inte är helt populär. Är man bara hungrig tillräckligt så slinker det mesta ner.

Nu var det skönt att att krypa ner i sängen, då var klockan nästan ½ 12 och vi hade varit igång sedan kl 05.00. Annars var tempot på den här resan inte så högt. De andra gångerna vi varit med har det varit frukost vid 06.30 tiden och avfärd kl 07.30, men den här gången åkte vi aldrig iväg förrän kl 08.30 och då hade vi gott om tid att komma i ordning på morgnarna.

Dag 2 Efter en härlig frukost gick färden upp genom en vacker dal mot Fagernes där vi gjorde ett besök på Valdres Folkemuseum. Det var en samling av gamla byggnader, ett norskt Skansen kan man nästan säga. De som ville kunde lösa inträde och gå in och titta och de som så önskade kunde gå till Fagernes centrum och shoppa. Vi blev en grupp på ca 15 pers som gick med in och det var verkligen värt pengarna. Vi fick en bra guide med oss, som visade och berättade om husen och i ett av dem var det en man med hardangerfela som spelad och 2 ungdomar som dansade gamla traditionella danser från bygden. Efter besöket där och en kaffeskvätt fortsatte färden upp mot kalfjället och en sportort där vi åt lunch. Ett mysigt, men väldigt turistigt ställe. Vi åt en macka och drack en öl och så gjorde vi nästan varje lunch. Man åt så mycket på middagarna och till frukost, så man var inte särkskilt hungrig, när det var lunchdags. Efter lunch fortsatte vi mot Lom där vi såg på en av Norges berömda stavkyrkor. Det är gamla träkyrkor, som är byggda på ett speciellt sätt och det finns bara 30 st kvar i Norge. Grunden är en liggande träbalk och sedan står plankorna lodrätt på denna, som stavar, därav namnet. Kyrkan låg väldigt vackert och var fin att se på, men det var dyrt att gå in och Gunnel visste att vi skulle passera en annan ännu finare, så vi nöjde oss med att se på den utifrån.

Nu började det bli sen eftermiddag och vi närmade oss hotellet, som hette Hotel Elveseter låg precis vid foten av Glittertind, Norges näst högsta topp, belägen i Jotunheimmassivet. Det var en gammal gård, med enbart gammal bebyggelse och jättemysigt. Rummen var små och spartanskt inredda, men alla gemensamma utrymmen var desto tjusigare. Det var som att bo i ett museum. Vi fick en härlig buffé och kaffet på maten drack vi framför brasan i ett av de vackra rummen. Sedan tog vi en liten promenad innan vi kröp till kojs. Utanför vårt fönster brusade en älv och över den reste sig berget med toppen dold av molnen och det började faktiskt regna litet.

Dag 3 Söndagen började med gråväder och lätt regn. Litet besviken blev man allt, idag som vi skulle så högt upp och se så mycket vackra vyer! Frukost och så iväg. Efter ca 1 km bromsade Per-Axel in, ”Min väska! Såg någon om min väska kom med”. Den var inte med, det var bara att vända och åka tillbaka och hämta den. Tur att vi inte hunnit längre!

Färden gick nu upp över Sognefell på en vacker väg, byggd av norsk arbetslös ungdom under 30-talet. Som högst var vi uppe på 1440 meter och där stannade vi för att fotografera. Det regnade inte, men var grått och blåsigt, men det var klart att man var tvungen att gå ut och ta litet kort.

Vägen var en fjällövergång och efter stoppet bar det neråt igen, mot innersta ändan av Sognefjord, som vi följde ett stycke för att sedan vika av norrut mot Jostedalsbreen, Norges största glaciär. Vid en av glaciärarmarna hade man byggt en restaurang, där vi åt vår lunch. Nu hade det klarnat upp och solen sken igen och det var härligt väder. Glaciärarmen gick nästan ner i dalen och när vi stod där och tittade på den small det till i glaciären, som ett kanonskott och en litet bit lossnade och föll ned i sjön nedanför. Längs hela fjällsidan forsade det och rann små och stora bäckar och vattenfall. Det var verkligen fascinerande. När vi ätit lunch åkte vi till ett glaciärmuseum, som förklarade hur en glaciär uppstår och där vi även såg en film från en av glaciärerna. Efter det åkte vi mot Florö. Florö var hamnstaden därifrån vi skulle fortsätta dagen efter med Hurtigrutten. Vårt hotell hette Quality Hotel Florö och låg precis nere vid vattnet. När vi tittade ut genom fönstret hade vi en båt precis nedanför. Vi åt en härligt middagsbuffé och efter maten tog vi en liten promenad i staden. Jag letade reda på en minibank och fyllde på kassan litet. Det är dyrt i Norge, ett glas vin till maten kostade mellan 60 och 65 kronor och dessutom hade det ju varit inträden och litet sådant, så norska kronorna var nästan slut.

Dag 4 Så var det då dags för Hurtigrutten. Båten hette M/S Rickard Witt och var en stor och fin båt. Den avgick kl 08.15 så vi hade gott om tid på morgonen och bussen skjutsade oss de 200 m vi hade ner till kajen. Bussen fick inte åka med båten, utan Per-Axel fick köra ensam med vårt bagage till Bergen. Vi fick bra platser i panoramasalongen och satt och såg på den fina utsikten. Färden gick alldeles vid kusten och ibland hade vi berg på båda sidorna om båten. Tyvärr gjorde den ju inga anlöp, utan gick direkt, men det var en ganska behaglig och vilsam dag. Det var ganska skönt att inte skumpa runt i buss några timmar. Båtresan tog 6 timmar och kl 14.30 var vi framme i Bergen.

I Bergen mötte Per-Axel och när han hämtat upp oss, körde han bara en liten bit i hamnområdet, till en del av Bergen där det ligger en massa gamla trähus, som man renoverat och där det finns fina affärer. Där ställde han bussen och så hade vi ett par timmar att gå och titta där. Där var det även en marknad med massor av fisk, grönsaker och blommor och det sedvanliga utbudet av tingeltangel. En mysig eftermiddag!

När vi närmade oss hotellet där vi skulle övernatta, passerade vi ett stort vattenfall, där man kan gå in under vattenfallet, men oturligt nog började det regna ganska kraftigt, så vi nöjde oss med att se på det genom bussfönstret. Natten tillbringade vi på hotell Hotel Hardangerfjord i Öystersee. Ännu ett fint hotell, med massor av faciliteter, som vi som vanligt inte hann utnyttja. De hade bland annat en fin pool. Vi fick buffé även där (och nu började man nästan längta efter en fast meny) och efter maten drack vi kaffe i lobbyn och då kom det en kille och spelade för oss. Jag uppfattade aldrig vad han var för landsman. Per-Axel försökte tala med honom, men han svarade på engelska, så norrman var han troligen inte. Han var trevlig och spelade både piano, dragspel och trumpet.

Dag 5 Frukost och iväg vid ½ 9-tiden. Solen sken och det var ett härligt väder. Nu körde vi längs Hardangerfjorden och det var så vackert att det bara inte går att beskriva. Efter ett tag kom vi fram till ett färjeläge och där tog vi färjan över till Brimnes och fortsatte mot norra delen av Hardangervidda. På vägen dit passerade vi Norges största vattenfall där vi stannade och drack kaffe och naturligtvis tog en massa kort på vattenfallet. Sedan fortsatte vi mot Hardangervidda.

När vi närmade oss den fick vi se en konstig damm och eftersom alla var så nyfikna på vad det var, blev det ett stopp där också. Det var en stor kraftverksdamm där man kunde gå ut och promenera på dammkanten. Dammen tillhör Simaverken och är en av 2 stora dammar som används för att reglera vattnet.

Hardangervidda är norra Europas största höjdplatå och även det ett väldigt fascinerande landskap. Vägen var asfalterad men väldigt smal och kurvig. På sina ställen gick det inte att mötas utan det var till att backa till någon mötesplats. Det fanns rastplatser och små matställen längs vägen, men vi skulle fortsätta till Geilo, en känd sportort, för att äta lunch där. Nu hade klockan börjat bli ganska mycket, så vi stannade vid första bästa ställe och Gunnel sprang in och kollade att de verkligen kunde ta emot en busslast folk och det kunde de. Sa de!! Det var en fin lokal och en liten fet dam, som tog upp beställningarna. Det tog sin modiga tid, för det verkade som om hon även fungerade som kock och servitris. Rätt vad det var försvann hon och kom sedan utspringande från köket med ett par mackor med sig. Hon sprang! Det kan jag bara säga, att inte drog hon benen efter sig inte och glad och lycklig var hon. Så det blev väl litet längre lunchrast än det var tänkt, men mat fick vi allihop.

Sedan fortsatte vi mot Numedalen för att ta oss till Kongsberg för vår sista övernattning. På vägen hade Gunnel på känn att det skulle finnas en stavkyrka, men den första vi stannade vid var låst och dessutom var det ingen riktig stavkyrka. Gunnel gick in på ett bibliotek i närheten av kyrkan och där fick hon tips om en annan kyrka, som var mycket finare. Det blev en liten omväg, men det var det värt. Det var ett fint ställe, med den gamla stavkyrkan och andra gamla byggnader. Även där fick vi en bra guide som berättade om kyrkan och dess historia. Solen sken och det blev en härlig eftermiddagsstund.

I Kongsberg hade Per-Axel litet svårt att hitta hotellet. Vi såg det, men det var litet knepigt att ta sig dit. Det gäller ju att komma från rätt håll, men det gick till sist. Det var ett nybyggt och fint hotell och där slapp vi buffé utan fick sitta och bli serverade. Vi fick vi tomat och mosarella som förrätt, biffstek med grönsaker och bakad potatis som varmrätt och som efterrätt fromage. Gott, gott!

Dag 6 En härlig frukost till och en liten promenad i Kongsberg hann vi med, innan vi for iväg igen. Nu hade vi bara några mil till Oslo och där letade sig bussen, med någon möda och några extrasvängar, fram till Vigelandsparken. Det är en park med massor av statyer av konstnären Vigeland. En norsk skulptör, som var mycket skicklig, men som hade väldigt dålig ekonomi. Norska staten lät honom då arbeta med lön, mot att man skulle få tillgång till hans konst och sedan har man med hjälp av donatorer gjort i ordning parken. Den var verkligen fin, men vi fick alldeles för kort tid där. Eftersom vi hade gott om tid att ta oss till Nynäshamn, skulle vi kunnat gå och titta i parken mycket längre tid. Det var litet synd faktiskt. Per-Axel insåg det också och det skulle ändras till nästa tur de skulle göra. Ja, efter parken blev det en litet rundtur i Oslo och sedan bar det iväg hemåt.

Vi stannade vid gränsen för en del ville växla tillbaka sina överblivna norska slantar och andra ville handla upp dem. Jag hade 25 nok kvar och det fick bli litet chokladbitar för dem. Så snart vi kommit in i Sverige åt vi lunch vid det första matstället som dök upp och sedan var det fortsatt färd mot Nynäshamn. I trakterna av Strängnäs blev det en paus till och vi åt en hamburgare och drack litet öl. Vi hade gott om tid och kom till Nynäshamn redan vid 21-tiden och båten gick inte förrän 23.35, så det blev till att vänta. Litet dåligt utnyttjande av dagen faktiskt. Vi kunde ju haft ett par timmar i Oslo......

Ja, så var vi då hemma igen. Vi hade ju vår bil i Lye, så vi kom inte hem förrän kl 04.30 på morgonen och då blev det på öronen i säng. Vi sov till fram mot 9-tiden och sedan gick vi upp, drack kaffe och satte igång med att få ordning på tillvaron igen.

Här finns det bilder från Norgeresan.

4 Huvudstäder påsken 2004

2004-11-26T10:56:00.000+01:00

3 april 2004 var det dags igen för en tur ut i Europa med Karlssons Buss. Den förra turen till Gardasjön hade verkligen givit mersmak och nu skulle vi med på en resa som gick till ut i Europa med fyra huvudstäder som mål. Det innebar att vi skulle besöka Berlin, Prag, Budapest och Wien.

Början av april nere i Europa, hur är vädret då? Hur ska man klä sig? Jag läste väderrapporter och packade ena dagen ner varma kläder och nästa dag sommarkläder. Det var inte lätt att bestämma sig. Tyvärr blev det litet för lätta kläder nerpackade. Vi hade litet otur med vädret, för det var ganska kallt och blåsigt just de dagarna vi var iväg. Vi hann inte mer än hem så kunde man läsa att det var både 20 och 25 grader varmt i de städer vi besökt.

Dag 1-lördag 3 april: Den här gången beslöt vi att åka ut till Lye, där Karlssons Buss håller till och stiga på bussen redan där. Då kunde vi få ha bilen på deras gård och det var ett klart plus mot att ha den stående på hamnen i Visby. Nackdelen var, att vi skulle vara i Lye redan 5.20, så väckarklockan ringde redan 4.30. Resan började annars på samma sätt som förra gången. Guiden, Anne Löllke, steg på i Helsingborg, men av någon anledning hade de fått krångel med färjebiljetterna, så vi åkte Öresundsbron över till Danmark. Kul för oss, som inte åkt den tidigare. När vi kom till Danmark gick färden vidare till Gedser och därifrån med färja till Rostock. Turen tog litet över 2 timmar, men middagen var beställd, så det var bara att sätta sig till bords. När vi var framme i Rostock fortsatte bussresan till Güstrow, där vi övernattade på Hotel Altstadt. Då var vi ganska trötta! Vi hade stigit upp kl 04.30 och när vi kröp till kojs var klockan över elva.

Dag 2-söndag 4 april: Väckning kl 6.00, frukost kl 07.00 och packning av bussen kl 7.45, så var morgonschemat i stort sett alla dagar, utom den de dagar när frukosten var redan kl 06.30. Hotellfrukostar är helt underbara! Det är otroligt vad man kan sätta i sig fast man just stigit upp. Hemma äter jag nästan ingenting med en gång när jag gått upp. Jag dricker bara en glas juice och en kopp kaffe. När vi nu lämnade Güstrow ställde vi kursen mot Berlin dit vi kom vid 11-tiden. Oturligt nog var det den dagen en stadsmaraton, som gjorde att vart än bussen försökte komma fram så var det avspärrningar.

Stadsmaraton i Berlin och Brandeburger Toor

Jag vet inte hur många gången Anne var ur bussen för att prata med poliser för att få tillstånd att köra trots avspärrningarna. Trots att bussen inte kunde ta sig fram som det var tänkt, fick vi dock se en hel del av staden. Vi åt lunch på ett trevligt ställe och efter att vi besökt Checkpoint Charlie var det dags att lämna Berlin för att åka vidare mot Dresden där vi skulle övernatta.

Checkpoint Charlie från den ryska och den amerikanska sidan

Dresden var också en mycket vacker stad, med många vackra byggnader och monument och vi hann med en vandring till fots i de äldre delarna av staden, innan vi åkte till vårt hotell.

En vacker bro i Dresden och Operan.

Ett slottsbesök i Dresden hann vi också med.

Vi bodde på Mercure Hotel, som hade de hittills bredaste sängar vi legat i. Det var nästan som 2 dubbelsängar och de var otroligt sköna.

Dag 3-måndag 5 april: Efter frukost åkte vi mot den tysk-tjeckiska gränsen i Zinnwald och efter uppvisande av pass, växling av valuta mm åkte vi mot Prag. Där var lunchen beställ i ett ställe som tidigare varit kloster och där mötte också en stadsguide.

Utsikt från området i Prag där vi åt lunch. Det är svenska flaggan man ser. Konsultatet ligger där precis ovanför staden.

Efter lunchen delade vi litet på oss. Rundturen, som vi skulle göra till fots, var ganska lång och de som inte hade några svårigheter att gå, gick med stadsguiden och de som inte ville gå så långt, gick en kortare tur med Anne. Prag är verkligen en vacker stad. Tyvärr hade vi litet otur med vädret och på eftermiddagen åkte faktiskt paraplyna fram ett tag, fast det var bara en kortare skur, men det var ganska kallt och blåsigt.

Påskmarknad i Prag och vakterna utanför ett slott

På Kaarlsbron var det livlig kommers och en bild på utsikten från bron.

Efter rundturen åkte vi till vårt hotell som var jättestort och hette Hotel Duo. Efter en god middag och en drink i baren gick vi till sängs.

Dag 4-tisdag 4 april: Efter en härlig frukost lämnade vi Prag för att bege oss mot Budapest. Eftersom det är ganska glest med rastplatser och matställen i Tjeckien, så hade Anne köpt med sig en massa bröd, ost, skinka, grönsaker och öl och så blev det picknick vid en rastplats. Jättemysigt och trots att det varit mest mulet under förmiddagen, så sken solen just då.

Picknick i Tjeckien på väg mot Ungern och Budapest.

När vi kom fram till Budapest var det redan kväll och vi åkte direkt till vårt hotell, som Per-Axel hittade efter några rundor i stan. Hotellet hette Hotel Liget, ett litet mysigt ställe som låg centralt och bra. I Budapest skulle vi nu övernatta i 3 nätter och vi hade alltså 2 hela dagar på oss till att utforska staden och omgivningarna.

Hotel Liget i Budapest och Saluhallen där det fanns allt upptänkligt att köpa .

Dag 5-onsdag 7 april: Efter en härlig sovmorgon och frukost först kl 08.00 åkte vi en rundtur med buss i Budapest och på eftermiddagen var vi i saluhallen och gick och strövade på ”fina gågatan”.

"Latmasken " och en minnestavla över Karl den 12:e

Katedralen i Budapest och ett monument på ett torg i närheten av hotellet vi bodde på.

På kvällen var vi med på en fest där det var underhållning med dans och sång. När vi skulle åka tillbaka till hotellet efter festen skulle vi åka upp till en utsiktsplats för att se Budapest ”by night”. Vi körde, men helt plötsligt blev det stopp i trafiken. Framför oss stod det en annan buss och sedan kom det poliser och det blev massor av sirentjut och blåljus och vi trodde naturligtvis att det hänt en olycka, men det hela berodde på att en buss längre framför oss försökt köra ner i en tunnel, som inte kunde ta så höga turistbussar, utan var anpassad för Budapest´s stadsbussar. Där stog vi med massor av bilar runt och stoppade upp hela trafiken.Det slutade med att vi fick poliseskort och med blåljus och sirener fick vi ta oss mot enkelriktning för att kunna ta oss därifrån. Efter litet bannor av poliserna fick vi sedan fortsätta mot utsiktsplatsen och det var verkligen vackert att se staden i nattbelysning.

Dag 6-torsdag 8 april: Den här dagen var vi på en utflykt till Puztan. Där besökte vi en gård som hette Tanyacsarda och fick åka med häst och vagn, se massor av hästar och en fin ryttaruppvisning. Där fick vi även en god 3-rätters lunch och det var sång och musikuppträdande av zigenare, som var hemskt duktiga.

Vi åkte häst och vagn och ett nummer från dressyruppvisningen vi fick se.

Vår chaufför Per-Axel och guiden Anne Löllke och vacker forsythia. Forsythian blommade överallt och fanns ibland som fantastiskt vackra häckar.

När vi kom tillbaka till hotellet var kl 17.00 och då la vi oss en stund och vilade fram till kvällens middag. En del , som varit förutseende och tagit med badkläder, var och badade i en av Budapest´s berömda badanläggningar. Kvällen avslutades med en god middag som vanligt.

Dag 7-fredag 9 april: Dagen började med tidig uppstigning och packning av bussen redan kl 07.30 och sedan gick färden vidare mot Wien. Vi kom fram tidigt på eftermiddagen och då åkte vi direkt till Schönbrunn. Där var det påskmarknad och massor av folk. Vi hade inte så stor stund på oss, men gick omkring och såg på slottet från utsidan i alla fall. Där skulle man önska att man hade flera dagar på sig, men det kanske kan bli till en annan gång.

Slottsparken i Schönbrunn

Några av våra reskamrater och påskmarknaden på slottsgården, Schönbrunn.

Hotellet i Wien hette Hotel Ananas och det var också verkligen fint, med flera olika matsalar och stora konferensanläggningar.

Dag 8-lördag 10 april: Efter frukost var det en rundtur med buss i Wien och vi såg bl a huset som Hundertwasser byggt. Jag tycker att det var helt fantastiskt, så jag köpte en planch som jag har ramat in och satt upp på väggen i vardagsrummet.

Hundertwasserhaus

Fram mot lunch promerade vi omkring på egen hand. Nu hade vi ätit så mycket 3-rätters luncher och middagar, så vi orkade inte tänka på mat utan dagens lunch blev en hamburgare på McDonalds. Något som vi aldrig äter annars, men nu kändes det helt rätt. Sedan hade jag räknat ut att vi skulle äta sachertårta, men det var så fullpackat med folk på Hotel Sacher, att jag valde att köpa med mig en liten tårta hem i stället.

Utanför operan och även på gågatorna intill sålde man biljetter till kvällens Mozartkonsert.

På eftermiddagen lämnade vi Wien och åkte genom Donaus finaste dal, Wachau till Regensburg för middag och övernattning på ett Quality Hotel. Wachaudalen var verkligen vacker, där skulle jag velat stanna till litet, men det lät sig inte göra utan vi fick ta en paus på ett annat ställe.

Dag 9-söndag 11 april: Det här var en bussdag då vi åkte från Regensburg via Nürnberg, Kassel och Hannover till Hamburg för middag och övernattning på Hotel Le Meridien.

Dag 10-måndag 12 april: Hemfärd! Vi lämnade Tyskland och åkte via Puttgarden-Rödby genom Danmark och sedan Öresundsbron till Malmö. Nu åkte vi en annan väg genom Skåne och upp genom Blekinge till Kalmar och sedan till Oskarshamn, där färjan gick kl 21.10. Kl 24.00 var vi i Visby och sedan skulle vi åka med bussen till Lye, så vi var inte hemma förrän kl 01.45. Trötta, men nöjda och belåtna med en trevlig resa kröp vi till kojs.

Gardasjön med Mainau påsken 2003

2004-11-23T10:53:00.000+01:00

Påsken 2003 gjorde vi vår första bussresa. Vi hade bokat en resa med Karlssons bussar till Gardasjön och då ingick även ett besök på Mainau på hemvägen. Det var en resa på 10 dagar och vi visste inte alls vad vi gett oss in på och var väl litet oroliga för hur det skulle bli. Men starten var ju angenäm, jämfört med när man först måste ta sig till Stockholm. Det var bara att åka in till hamnterminalen i Visby och där stod bussen och väntade.

Vi kom ganska sent, så det var mycket folk i bussen redan. Samtliga var gotlänningar, men det var bara ett par stycken, som vi kände igen sedan tidigare. Under dagarna som gick, blev man dock mer och mer bekanta med varandra och det visade sig, att det var folk med, som tidigare bott i Klintehamn och dessutom i Vallakvior, där jag bodde som barn. Två systrar från Barlingbo hade gått på läroverket i Visby på samma gång som jag och visste mycket väl både vad jag hette som ogift och vilka klasser jag gått i. Alla var mycket trevliga och det var bara en dam, som avvek litet från övriga. Vad hon åkte med för kan man fråga sig, hon iddes nästan inte gå ur bussen, utan tyckte att det minsann fanns tillräckligt med blommor och vackert att se på i Visby.

Dag 1 började vår resa på påskaftonen och sedan vi satt in vårt bagage i bussen, gick färden med färjan till Oskarshamn och därifrån med bussen vidare till Helsingborg, där vår guide steg ombord. Det var en dam i 70-årsåldern, tyska från början, men med svensk pappa och sedan många år gift och bosatt i Värmland. Hon var jätteduktig, väldigt kunnig och påläst och mycket angelägen om att alla skulle må bra och få ut så mycket som möjligt av resan. Om det var litet lång bussfärd berättade hon historier och läste för oss, bland annat ur Tage Danielsson bok ”Sagor för barn över 18 år”.

I Helsingborg tog vi färjan över till Helsingör och körde sedan genom Danmark till Rödby, för att ta en ny färja över till Puttgarden. Sedan var det bara en halvtimme till vårt första hotell i Gremersdorf. Det hette Hotel Zum Grünen Jäger. De hade överbokat, så en del fick bo i annexet och de var inte så glada dagen efter. Det hade varit kallt och ingen toa på rummet och ett långt stycke att gå. Vi fick i alla fall en god middag efter att vi checkat in och sedan var det sängen som gällde. Vi hade varit igång sedan kl 04.00 på morgonen så vi kände oss litet slitna. Väckning dagen efter var klockan 06.00, frukost kl 07.00 och avfärd kl 08.00. Det var stående tider varje dag!

Dag 2 åkte vi ner genom Tyskland, genom München och när dagen var sluta hade vi kommit till Geiselwind. Vi, som aldrig åkt ner genom Europa tidigare, tyckte att det var helt fantastiskt att uppleva hur allt blev grönare och grönare. När vi lämnade Sverige var det ännu grått och kallt, men nu började det bli löv på träden och marken grönskade. Även om det var långa dagsetapper, körde bussen inte mer 2, max 2,5 timmar i sträck. Alla rastplatser i Tyskland är helt otroligt fräsha och fina, med bra toaletter och snabb servering när vi skulle ha lunch. Luncherna fick vi betala själva, annars ingick allt, utom dricka till middagarna. I Geiselwind bodde vi på ett hotell som hette Gasthof Hotel Lamm. Det var ett lite speciellt ställe. De hade även en ladugård och en butik i hotellet där man kunde köpa deras produkter. Hotellet var fräsht, men det luktade alldeles förskräckligt från ladugården, där korna utfordrades med ensilage.

Dag 3 gick färden vidare via ett besök i Garden Partenkrichen, där vi hade paus för fika och fotografering av hoppbacken. Sedan vidare genom Brennerpasset och ner mot Adigedalen, där vi sedan följde Gardasjöns östra strand. Vid 6-tiden på kvällen var vi framme vid vårt slutmål, Desenzano och checkade in på vårt hotell, Hotel City. Ett fint hotell, men vi fick ett ganska litet rum. I Desenzano skulle vi nu vara i några dagar och det var verkligen ett trevligt ställe. Vi fick jättegod mat på en restaurang i närheten av hotellet, där vi samlades och åt middag varje dag. Middagen åt vi kl 20.00 och den bestod alltid av soppa, pasta, varmrätt och efterrätt. Man åt så att magen stog i fyra hörn och sedan gick men hem och lade sig. Inte att undra på att vi ökade i vikt en hel del på de här dagarna.

Dag 4 var det inbokat en utflykt till Verona där vi besökte Arenan och var och kollade på Julias balkong. Vi kom tillbaka till Desenzano vid ½ 3-tiden och ½ 4 var det avfärd till en vingård för vinprovning. Kul, kul, vi smakade och smakade och köpte med oss en kartong vin hem.

Dag 5 åkte vi en tur till Venedig och det var också en fin dag. Jag hade varit i Venedig tidigare, men för Åke var det första gången. Vi hade tur med vädret, det var soligt och vackert, men inte för varmt. Guiden Anne, var nöjd och glad när hon lyckades räkna in oss allihop när det var dags för återresa. Jag förstod att besöket i Venedig var hennes värsta dag. I Venedig är det smockfullt med turister och det är lätt att komma bort sig.

Dag 6 var det inplanerat en båttur på Gardasjön, med ett besök på en italiensk marknad i en liten by, men den avstod vi ifrån. Vi tog oss helt enkelt en semesterdag. Vi gick och tittade oss omkring i Densenzano, satt nere vid hamnen och såg på båtarna, åt en god pizza till lunch på en torgservering, satt i parken och solade, var och handlade litet på supermarket. Jag köpte ett rejält stycke parmesanost och sedan vilade vi en ordentlig stund på eftermiddagen och gjorde i ordning packningen inför morgondagens avresa. Vi hade det riktigt skönt!

Det där med packningen är ju ett kapitel för sig. Man ska packa förståndigt, så att man inte behöver släpa in allt bagage vid varje hotellbyte. På nerresan hade jag en minde väska med ombyten och toalettgrejor, men när vi åkte hem blev det tvärtom. Då var det stora väskan som gällde. Den lilla var nu fullpackad med smutstvätt, skor som inte skulle användas och en och annan flaska vin. Det är ju behändigt att åka buss för man kan stuva in hur mycket som helst. Problemen kommer sedan när man kommer hem och och allt ska plockas ur och fördelas och flyttas över i bilarna.

Dag 7 började så resan tillbaka mot Sverige. Vi körde via Breshia, Bergamo och vidare till Lugano och sedan genom San Bernardino-tunneln och till Vaduz, i Lichtestein, där vi hade lunchuppehåll. Det var en resa genom alperna som jag aldrig kommer att glömma. Det var så vackert, så att det bara inte går att beskriva. När man åker buss ser man ju så bra, man sitter högt upp och behöver inte bekymra sig om körningen. Efter lunchen i Vaduz forsatte vi mot Bregenz där vi övernattade på Hotel Mercure som låg precis nere vid Bodensjön.

Hotel Mercure i Bregenz.

Dag 8 var det Mainau som fick besök av oss gotlänningar. Vi åkte längs Bodensjön fram till Mainau och där tillbringade vi hela dagen. Helt otroligt vackert var det där och tala om rabatter! Deras gräsmattor var som tulpanängar på sina ställen.

Vy över Bodensjön och Mainau.

Efter vårt besök hade vi bara en färjeresa över sjön och sedan en timmes bussresa till vårt näst stopp som var Aalen. När vi närmade oss Aalen började det regna, så vi hade verkligen haft tur med vädret under besöket på Mainau. I Aalen bodde vi på ett Ramadahotell, Hotel Ramada Treff, som var det bästa hittills på resan. Så fräsht och fint, med vackra rum, god mat och pianobar. Den enda hotellet under resan där vi satt i baren och hade trevligt och lyssnade på musik. Aalen är en kurort, så via en kulvert kunde man gå till ett gammalt termalbad och få behandlingar för diverse krämpor. Tyvärr stängde badet kl 20.00 så vi fick aldrig se det, men när vi stog och checkade in, kom det helt plötsligt folk promenerande, iklädda tofflor och badkappa, genom receptionen och då var de gå väg till eller från badet.

Dag 9 och 10 var resedagar. Men vi hade några trevliga stopp.

Vi tog en promenad i Rothenburg ob der Tauber, som är en gammal medeltidsstad.

Så kom vi till Hamburg för en sista övernattning. Vi bodde på Hotel Le Meridien. På morgonen sista dagen, blev det en rundtur i Hamburg och körde vi till Lübeck för att handla litet taxfree inför resan hem till Sverige. Det var verkligen bra priser där, nästan i nivå med Italiens. När man annars tittat på priserna på sprit och vin i Tyskland, var de nästan i nivå med Sveriges. Sedan lämnade vi Lübeck och ställde kursen mot Puttgarden och färjan till Rödby och sedan fortsatte resan tillbaka mot Sverige och Gotland samma väg som vi åkt ut och klockan 23.00 låg vi i våra kojer på Gotlandsbåten för sista etappen på resan tillbaka mot Gotland.

Nöjda och belåtna var vi när vi kom hem. Litet trötta naturligtvis, men vi ,som är pensionärer, har ju tid att vila upp oss. Det här blir inte den sista bussresan.............det var vi helt överens om.

Avbytartjänsten, en välsignelse

2004-11-19T10:52:00.000+01:00

Den första gemensamma semesterresan Åke och jag gjorde var när han fyllde 50 år. Då hade avbytarverksamheten kommit igång och vi fick en jätteduktig avbytare som tog hand om våra djur medan vi var borta. De stora barnen var hemma och såg till huset och Krister som då var bara 6 år fick flytta till mormor.

Åke fyller år i januari, men trots att det var tidigt på året beslöt vi att åka till Rom. Det fanns inga svenska charterbolag som flög på Rom vintertid och vi var inte så resvana att vi ville åka på egen hand, så det fick bli anslutning till Köpenhamn och därifrån åkte vi med Tjäreborg.

Vi hade en helt underbar vecka i Rom. http://www.sembo.se/pdf/rom.pdf. Det kändes nästan som tidig vår, man kunde gå utan handskar och med kappan uppknäppt och trottarserveringarna började öppna. Vi bodde på ett jättefint hotell som låg väldigt centralt och bra till. Vi var med på alla utflykter och var i Neapel och Pompeji. Vi åkte stadsrundturer och var i S:t Peterskyrkan ett otal gånger.

Att åka iväg så där och lämna barn och djur kändes litet oroligt och man hade nästan litet dåligt samvete. Men det var å andra sidan total avkoppling. Man kan ju inte påverka vad som händer i Sverige och på Gotland, när man är så långt borta. Dessutom var det här innan mobiltelefonernas tid, så man levde i lycklig okunskap om vad som utspelade sig där hemma.

Nu var reslusten definitivt tänd............

Våren efter beslöt vi att göra en resa tillsammans hela familjen. Våra barn var definitivt inte bortskämda varken med semestrar eller resor och vi ville att hela familjen, i alla fall en gång, skulle kunna komma iväg tillsammans. Vi pratade fram och tillbaka och bestämde att vi skulle åka till Arma Di Taggia, som ligger på den italienska rivieran, över påsklovet. Men jag gick och sölade för länge med beställningen och när jag väl kom till skott, fanns inga resor kvar. Det var då vi hamnade på Sicilien. Barnen och jag var där i två veckor, men Åke åkte hem efter en vecka. Det var väldigt trevliga dagar och det enda felet med den resan, var att vår dotter blev så förtjust i ön, att hon idag är gift och bosatt där.

Eftersom det var lättast att vara ifrån gården vintertid, blev det så, att Åke och jag åkte iväg en vecka nästan varje vinter. Vi har varit på Kanarieörna ett otal gånger, Madeira, Marocko och Mallorca. Och sedan Eva blev bosatt på Sicilien har vi varit och besökt henne och hennes familj en eller två gånger varje år. Det blev naturligtvis ännu angelägnare sedan de fått barn.Vi måste ju försöka hålla kontakten med våra enda barnbarn.

London är också en stad som vi besökt flera gånger. Tala om deja vu-upplevelse när man kom dit första gången. Allt kändes bekant efter alla filmer man sett och böcker man läst, där handlingen utspelat sig i den staden. http://www.visitlondon.com/

En riktigt trevlig resa höll jag på att glömma bort! När jag fyllde 60 år var vi alla tillsammans i Sorrento. Bosse o Carina, Krister o Thomas och Åke o jag åkte här från Gotland och Eva och hennes familj bilade upp från Sicilien och så bodde vi på samma hotell. Mycket lyckat! Tycker jag i alla fall.

Men nu började vi bli litet trötta på vanliga charterresor och började fundera på någon annan form. För oss som bor på Gotland är det alltid ett extra besvär när vi ska vidare ut i världen. Vi måste ju först ta oss till fastlandet, i regel måste vi övernatta för att kunna checka in i tid och när man kommer hem till Arlanda igen, är det i regel så sent att man måste ha en övernattning då också. Ett exempel: När vi åker till Sicilien stänger incheckningen 05.30 och man kommer tillbaka till Arlanda 03.15. Det tar tid och det kostar en hel del. Nej nu skulle det åkas buss och direkt från Gotland dessutom.

Varför kan man inte hålla sig hemma!

2004-11-04T10:50:00.000+01:00

Rest har vi gjort sedan urminnes tider, men förr var det härjningståg av en eller annan sort. Att ge sig iväg hemifrån för att man var nyfiken eller bara ville se sig omkring förekom nog inte i samma utsträckning som idag. Man gav sig iväg för att kriga, plundra och skövla eller för att frälsa ogudaktiga själar. Turismen av idag är av en helt annan sort, även om en del kanske säger att härjningståg, det är det vi fortfarande sysslar med.

När jag växte upp på 40-talet förekom ingen turism jämförbar med den vi har nu. Om man åkte på semester höll man sig inom Sveriges gränser.Jag kände nästan inte till någon mer än ett fåtal som åkte utomlands. Jag hade en faster och farbror som åkte till Grekland och Italien under somrarna och de kom hem med de mest underbara presenter till oss barn och de skickade vykort, som visade blått hav, sandstränder, palmer och annat vackert. Och naturligtvis drömde man om att själv en dag få se de där konstiga länderna.

På 50-talet började så småningom charterresandet. De första planen gick till Spanien och det var verkligen stort på den tiden att få åka ut och möta andra seder och bruk. Kulturkrockar förekom naturligtvis. En herre från vår bygd sattes i spanskt fängelse för att han bytte om på stranden och inte använde sig av omklädningshytt.

När jag blev så gammal, att jag eventuellt skulle kunnat ge mig iväg ut i världen, hade jag träffat min man, vi hade skaffat barn och hade en ladugård full med mjölkkor som krävde skötsel varenda dag. Att ta semester var inte att tänka på och avbytarsystemet var ännu inte uppfunnet.

Allt kretsade runt familjen och gården. Jag gick på momskurser, bokföringskurser, kurser i djurskötsel och jag vet inte vad. Men så en dag fick jag se en annons om att det skulle starta en studiecirkel i italienska i Klintehamn. Italienska!! Italien, det där fantasktiska landet där de där fina presenter kom ifrån! Va kul, att få göra någonting så onyttigt som att lära sig ett språk.

Det var början till vårt resande, för naturligtvis måste de nyvunna kunskaperna testas till slut.
De första gångerna fick min man var hemma och jag åkte tillsammans med min mamma. Vi åkte till Terracina, som ligger straxt söder om Rom och där var vi två härliga veckor. Det var helt fantastiskt. Vi var i Rom, på Capri och i Pompeji och vi badade och solade trots att det var oktober månad och italienarna gick i skinnjackor och läderstövlar. Mina nyförvärvade kunskaper i språket fungerade faktiskt både på restauranger och i affärer, men prata.......