Tyska småstäder med Rhen & Moseldalen

Dag 1 Gotland - Lübeck: Den 3 september 2005 gav vi oss iväg på en ny bussresa med Karlssons Buss . Den här gången åkte vi till Tyskland där vi skulle besöka en massa olika småstäder längs Rhen och Mosel.

Vi startade resan tidigt på morgonen. Klockan 6.20 skulle vi var i Visby och det var spännande när man klev in i bussen och kollade om det var någon man kände som var med. Visst var det det! Ett par hade varit med när vi besökte "Fyra Huvudstäder", ett annat hade varit med på resan vi gjorde förra sommaren till Norge och dessutom var en av mina gamla arbetskamrater och hennes man med. Det kändes gott att se bekanta ansikten där i bussen. Så gav vi oss av med båten till Oskarshamn och sedan gick bussfärden till Växjö där vår reseledare Lena Ewer mötte upp. Lena var en ny bekantskap för oss och en väldigt positiv sådan. Hon var jätteduktig, kunnig och omtänksam. Allt var väl upplagt och bra organiserat.

Färden gick sedan vidare över Öresundsbron till Danmark och sedan med färja mellan Rödby och Puttgarden. Vårt första mål var Lübeck, eller Hansestadt Lübeck, som det egentligen heter. Där övernattade vi på hotell Mövenpick. Den här första kvällen, kom vi fram ganska sent, så då ingick ingen middag, men vi hade haft ett sent lunchuppehåll straxt innan vi lämnade Sverige, så det var ingen som var speciellt hungrig.

Dag 2 Lübeck - Goslar: Efter frukosten tog vi en promenad i den vackra hansastaden. Tyvärr kom det in dimmoln, så Lübecks vackra torn försvann in i dimman.

Några timmar senare klarnade det upp igen, men då var vi redan på väg mot dagens stora huvudmål Bergen-Belsen. Vår duktiga reseledare förberedde oss noga innan vi kom fram och det var nästan med bävan man klev ur bussen.

Bergen-Belsen, koncentrationslägret, där alla byggnader brändes ner efter krigsslutet, finns kvar som ett minnesmärke över det grymheter, som begicks mot judarna. En utställning med de mest vedervärdiga bilder man kan tänka sig, fick nästan tårarna att rinna och att sedan gå runt och se på alla massgravar och minnesmonument kändes verkligen starkt.

Det var ganska tyst i bussen efter det här besöket när vi sedan fortsatte mot Celle, där vi skulle se oss omkring och även få litet lunch i oss. Celle var en söt stad med massa korsvirkeshus och vackra blommor.

Efter lunchen fortsatte vi så till dagens slutmål, Goslar, och vårt hotell, Hotel Niedersächsicher Hof. När vi checkat in åt vi middag tillsammans och sedan var det gott att krypa till kojs.

Dag 3 Goslar - Rüdesheim: Dagen började med en promenad i Goslar där vi beundrade de vackra husen och även såg och lyssnade på ett klockspel. Det blev riktigt stämningsfullt, för en grupp tyskar sjöng till musiken från klockspelet.

Sedan samlades vi vid bussen, tog en fika och fortsatte sedan mot Rüdesheim, dit vi kom fram vid 18-tiden.

Vårt hotell där vi skulle tillbringa 3 nätter, hette Parkhotel Deutscher Hof. Det låg precis nere vid Rhen. Det var bara en väg, en järnväg och ett färjeläge och så låg floden där. Massor av passagerarbåtar och flodpråmar strömmade förbi alldeles utanför vårt fönster. Det var verkligen läckert.

Mindre läckert var alla tåg som dundrade förbi dygnet runt, men man vänjer sig. Första natten blev litet orolig, men sedan gick det bättre.

På kvällen åt vi gemensam middag och sedan gick vi ut och tittade på stan och drack Rüderheimer Kafé, en sorts Irish Coffé, men på tysk weinbrandt i stället för whisky. Vår färdledare hade ordnat så att vi fick bord tillsammans och det blev en munter kväll, med mycket folk som stannade till och undrade vilka vi var, där vi satt med vår svenska flaggor. Musiken spelade en salig blandning av svenska folkvisor, tysk bumpa-bumpa och schlagers. Kvällen avslutades med långdans genom hela restaurangen och en sväng ut på gatan också. Lena hade sagt på vägen ner till Tyskland, att vi skulle dansa på gatorna i Rüdesheim och det trodde vi väl inte då, men nu gjorde vi faktiskt det!

Vi somnade trötta och nöjda med en trevlig dag, medan tågen dundrade förbi utanför.

Dag 4 Rüdesheim: Efter frukost gav vi oss iväg på en tur på Rhen. En härlig tur och vi satt och beundrade vinbergen och alla stora borgar och slott och söta småstäder.

När vi passerat Loreley-klippan gick vi av båten och där mötte bussen upp. Den tog oss upp till Loreley-klippan där vi fick en härlig utsikt över Rhen och även kunde få ta oss en titt på statyn av Loreley där hon sitter och kammar sitt gyllene hår.

Efter det åkte vi och såg ett stort monument av Germania som vi sett nere från Rüdesheim. Sedan blev det en färd ner till hotellet och efter en lätt lunch gick Åke och vilade sig litet och jag gick en promenad i stan.

På eftermiddagen var vi sedan på en vingård där vi fick lära oss mycket om vintillverkning och även fick tillfälle att prova några sorter och handla det vi gillat speciellt mycket.

Efter kvällens gemensamma middag gick vi ut och satt och lyssnade på musik och drack vin i den ljumma natten.

Dag 5 Moseldalen - min 65-årsdag: Den här dagen var det tidig start. Redan klockan 7.45 satt vi i bussen på väg mot Moseldalen. Första stoppet var i Bernkastel, där vi hade ännu en vinprovning inbokad. Det var en svenkstalande tysk som ägde den och där fick vi lära oss ännu mera, prova 5 olika sorters vin och naturligtvis handla. Vi fick även ett diplom som bevis på att vi nu var kunniga vinprovare. Efter vinprovningen gick vi runt och tittade i den vackra staden.

och sedan fortsatte vi mot Cochem där vi hade ett lunchstopp.

Moseldalen var verkligen speciell. Vinbergen är helt fantastiska, att man kan skörda på de branta sidorna! Det är ofattbart! Mosel flyter lugnt och är väldigt krokig och längs stränderna finns massor av campingplatser. Det går inte så många pråmar där men en och annan såg vi och även en passagerarbåt.

Efter lunchen åkte vi mot Koblenz där Mosel flyter ut i Rhen. Där finns även ett minnesmärke över Berlinmurens fall. Sedan fortsatte vi tillbaka till Rüdesheim. Där väntade middagen och en sista kväll ute i den vackra staden.

Dag 6 Rüdesheim - Bremen: Nu började vi resan tillbaka mot Sverige. Men det var en trevlig dag, med paus för fika och lunch och redan vid 16-tiden var vi i Bremen. Där bodde vi på ett Hiltonhotell, som låg väldigt centralt. Eftersom vi kommit fram så tidigt blev det en stadsvandring där också. Alldeles bakom hotellet låg torget, med rådhus, kyrka och en staty av stadsmusikanterna. Alla, som kan sin bröderna Grimm, vet vad den statyn innebär för Bremen.

Vi åt middag på hotellet och sedan gick vi ut på torget och satt i den ljumma natten och drack ett glas vin och tänkte tillbaka på veckan som gått.

Dag 7 Bremen - Gotland: Så återstod den sista dagen och resan till Gotland. Vi startade tidigt, redan kl 7.30 och efter en fikapaus straxt utanför Lübeck var vi vid Puttgarden vid 11.15. På båten handlade vi naturligtvis litet och en del fick även litet mat i magen. Sedan fortsatte färden från Rödby, genom Danmark, via Öresundbron och sedan till Oskarshamn och båten till Gotland. Vi åkte via Växjö där Lena, vår duktig färdledare , lämnade oss. Hon såg till att dagen blev trevlig trots att vi satt i bussen i nästan 12 timmar. Hon ordnade med musikkryss och hon hade en väldigt trevlig genomgång av vad vi sett och gjort under veckan.

Vid 1.30 var vi så hemma igen och möttes på trappan av en väldigt glad kisse.

Vill du se flera bilder från vår resa kan du göra det i Ingrids Krypin

Sicilien juni 2005

Den 31 maj åkte vi med Fritidsresor till Sicilien för att hälsa på Eva och hennes familj. Deras yngsta son, Edorado, skulle konfirmeras söndagen den 5 juni och då ville vi naturligtvis vara med.

Litet bökigt är det allt för oss gotlänningar när vi ska ut i stora världen. Flyget till Sicilien hade avgång 07.05 och incheckningen stängde 06.05. Med sådan avgångstid måste vi åka upp till Stockholm dagen före och övernatta. Det är både dyrt och jobbigt. Vi flög upp på måndagskvällen och övernattade på Arlanda Hotellby där har vi bott förut och det är ganska bra.

Tisdagmorgon var det tidig väckning för vi skulle vara på Arlanda redan kl 05.00. Incheckningen gick smidigt och sedan var det bara att vänta på att det skulle bli dags att gå ombord. Vi fick en fönsterplats och jag försökte ta litet bilder genom fönstret, men vi satt så att jag hade motorn ivägen, trots detta gjorde jag några tappra försök.


En bild straxt efter att vi lyft och en då vi flög över Alperna.

Vi landade i Catania straxt före klockan 11 och sedan tog det som vanligt en stund innan alla var på plats i bussen. Vi åkte ospecifiserat, men visste genom Eva vilket hotell vi skulle bo på. Det var ett lägenhetshotell, som heter Villa Nettuno , vi har aldrig bott där förut, men det var ganska hyfsat. Den enda nackdelen var att det var förfärligt fullt av svalor och därmed fullt av fågellort överallt. Personalen gjorde vad de kunde. De skurade och svabbade, men bara efter en stund var det fullt igen. När man låg vid poolen behövde man ha ett parasoll att lägga kläderna under, för annars var det risk att man fick dem nersmutsade också.


En första skymt av Etna och en bild från "vårt" poolområde.

Så snart vi packat upp litet gick vi och hälsade på Eva, som jobbar på det största hotellet i Naxos, Naxos Beach. Där arbetar hon med att organisera kongresser. Det är ett väldigt vackert hotell.


Eva poserar utanför Hotel Naxos Beach. Pelargonerna är verkligen maffiga.

På kvällen träffades vi på Pizzeria La Spelonca, som drivs av Evas svåger och en kompanjon till honom. Det är alltid trevligt att gå dit, för man känner sig så välkommen. Kompanjonen är gift med en danska och de har mycket svenska och andra skandinaviska gäster.

Onsdag och torsdag hade Eva tagit ledigt och då var vi mest hemma hos henne i Gaggi. En av dagarna var vi i Catania och såg när Edoardo spelade tennis. Tyvärr förlorade han, men motståndaren var åtskilliga storlekar större, så det var inte så konstigt. Vädret var litet sisådär, ganska skönt tyckte vi, som inte var vana vid någon större värme, men Eva hade sett fram mot en dag på stranden, men så blev det inte. Vi tog med badkläderna när vi åkte och åt lunch och hoppades på bättre väder på eftermiddagen, men solen ville inte riktigt. Morgnarna var dock fina så vi tog tillvara på dem och låg vid poolen, då var vädret som bäst, senare på dagen blev det sämre.

Vi har varit på Sicilien många gånger från mitten av maj och en bit in i juni, men jag tror aldrig att jag har sett en sådan blomsterprakt som i år. De har haft ganska regnigt och inte så där hemskt varmt och det har nog gynnat växtligheten.


Bouganvillian växer överallt. Till och med på klipporna längs motorvägen.


Nerium planteras ofta i mittsträngen på motorvägarna och på vägkanterna och när man kör av motorvägen från Catania och svänger ner mot Naxos fullkomligt väller nerium emot en. Otroligt vackert!

Fredag och lördag ägnade vi åt promenader, sol och bad. Eva jobbade, men på fredagkvällen var vi hemma hos henne. På lördagen jobbade hon också och på kvällen skulle de gå i kyrkan för en sista genomgång och förberedelse inför söndagens konfirmation, så då var Åke och jag ute på egna äventyr. Ja, ja äventyr är väl kanske att ta i, men vi var ute och åt middag och hade ganska trevligt.


Stranden på Recanati. Eva ordnade så vi fick vara på Naxos Beach´s strand där vi fick solsäng och parasoll. Så härligt så!!

Så blev det då söndag och konfirmationen skulle äga rum. Den skulle gå av stapel i en äldre kyrka i Gaggi, som bara används vid särskilda högtider. Den ligger i den gamla delen och är ganska liten, vilket medförde att de flesta besökarna fick stå under högtiden. Det var 27 barn som skulle konfirmeras, så det tog en stund. Det var väldigt högtidligt och med mycket sång och kyrkan var vackert smyckad med blommor. Barnen hade inte enhetlig klädsel, som det var när Gaetano konfirmerades, utan pojkarna hade kostym och flickorna var klädda nästan som små brudar. Barnen är nu 11år när de konfirmeras.

Det var så mycket folk i kyrkan, så jag lyckades inte få något kort där Edoardo syntes, men här är i alla fall familjen samlad efter konfirmationen.

Efter högtiden i kyrkan blev det så konfirmationsmiddag på en restaurang i Trapitello. Edoardo hade en liten kompis, som är släkt med släkten, som också konfirmerades och därför hade de en gemensam middag. Flera av gästerna var släktingar på båda hållen och skulle annars inte kunnat vara med på mer än ett ställe. Det var en mycket trevlig restaurang och när gästerna samlades bjöds först på en drink med tilltugg.


Claudio, Gaetano och Edoardo innan vi gick till bords. Åke, Claudio och Eva


Edoardo i knät på sin tennistränare, Roberto. Marco och Edoardo poserar framför sin tårta.

Här följer menyn:
---------------------------------------------------

Comunione di Marco e Edoardo

Aperitivo con rustici alcolico e analcolico

Insalata di mare

Gnochetti gamberetti e pesto
Risotto ai frutti di mare

Dentice al cartoccio
Patate al pressemolo

Macedonia di frutta con gelato

Torta

Caffé
--------------------------------------------------

Det hela var mycket läckert och man var en aning mätt innan festen var slut!

När så kalaset började gå mot sitt slut skulle, som sedvänjan är, alla gästerna få en minnespresent.


Paketet med sin lilla påse med godis innehöll den här lilla försilvrade bilden. Ett trevligt minne av en fin högtid och en trevlig fest!

Efter konfirmationsmiddagen skjutsade Eva hem oss till hotellet och vi kopplade av en stund och smälte intrycken från konfirmationen. På kvällen träffades vi sedan på La Spelonca. Alla var rörande eniga om att man inte orkade äta något, men trots det smällde vi i oss litet pizza och annat godis. Det är väldigt vad man kan äta när det smakar bra.



Här underhåller Evas svåger Pippo och hans kompanjon Tanino med sång och musik. Edoardo tränar sig på att baka pizza.

Så var det bara ett par dagar kvar av vårt besök. På måndagen jobbade Eva, men på eftermiddagen tog hon ledigt för Edoardo hade en tennismatch i Messina. Vi åkte naturligtvis med. Det var en fin tennisklubb, som låg mycket vackert precis nere vid havet. Tyvärr fick den lille tennisspelaren stryk den här gången också. När vi kom tillbaka till Gaggi bjöd Eva på pasta och sedan skjutsade hon oss hem till hotellet.

Tisdag, hemresedag! Hotellet skulle vi lämna klockan 10.00, bagaget låstes in och sedan rådde vi oss själva, tills bussen skulle gå 20.30. Aldrig tidigare har vi varit med om, att man inte haft tillgång till ett uppehållsrum under dagen, för att kunna sköta toalettbestyr och för att kunna klä om och duscha.

Vi hade ju Eva, som ställde upp och tog ledigt en timme på eftermiddagen för att hämta upp oss, så att vi kunde åka med henne hem och snygga till oss. Stackars alla andra, som inte hade någonstans att ta vägen. Tänk om det hade regnat! Nu sken solen från en klarblå himmel och det var jättefint väder. Vi låg vid poolen och gottade oss tills Eva kom och hämtade oss.

Hemresan gick bra och vi var hemma igen onsdag förmiddag. Då väntade gräsklippning och annat trädgårdspyssel. Vi har haft en jättefin vecka och ser fram mot nästa gång vi får träffa våra barnbarn.

Turkiet april 2005

Förra veckan var vi på en charterresa till Turkiet. Vi åkte med Detur direkt från Visby och det är ju jättelyxigt att slippa anslutningsresor och övernattningar för att kunna ta sig ut i världen. Tiden betyder inte så mycket numera, men det blir onödigt kostsamt och jobbigt.

Jag hade bokat ett bra hotell i Antalya Hotel Cender och det visade sig vara ett lyckosamt val. Det låg väldigt centralt och höll bra standard.


I närheten av hotellet låg den här vackra fontänen och en moské, där böneutroparen såg till att vi inte sov länge om morgnarna. Han satte igång redan runt 05.30.


Här är hotellpoolen och utsikt från vår balkong


Hotellet från gatan och utsikt över havet från balkongen

Vi åkte från Visby söndag klockan 10.30 och anlände till Antalya 3,5 timma senare. Det tog litet tid på flygplatsen, som vanligt, men vi hade bara 0,5 timmes bussresa in till Antalya. När vi hade packat upp och kommit litet i ordning, gick vi ut på stan och hittade en liten restaurang där vi åt vår middag.

Måndag morgon mötte med sol och vackert väder, så då blev det ett par timmar vid poolen under förmiddagen. Det var 27 grader varmt och alldeles stilla, så trots att det var ganska kallt i vattnet blev det ett par dopp. Jodå, jag badade också! En av våra guider kom till hotellet under förmiddagen och vi hade en träff med honom, där vi beställde en stadsrundtur till dagen efter. På eftermiddagen var jag ute och letade efter en bank eller växlingskontor. Det var inte lätt, men till slut hittade jag en bankomat, där jag kunde ta ut litet pengar. Litet knöligt är det i Turkiet. De har strukit en massa nollor, men räknar själva fortfarande i miljoner och de gamla sedlarna är ännu i omlopp, 1 miljon lira är lika med 1 ny lira och 500000 är lika med 50 kuruc, så det gäller att hålla tungan rätt i mun, så att man inte blir lurad.

På tisdagen var det fortfarande lika varmt. Vi låg vid poolen på förmiddagen och 13.30 kom de och hämtade oss till stadsrundturen. Den började med lunch på en trevlig restaurang och sedan gick vi en tur i den gamla stadsdelen och i hamnen. Antalya är väldigt vackert, det är en storstad, men det är överraskande rent och välstädat överallt.

I Turkiet har varje stad med självaktning en staty av Kemal Atatürk, så även Antalya. Gamla stadsdelen har en mäktig stadsmur från 1200-talet.

Vi såg också den märkliga van-katten när vi strövade i gamla stadsdelen. Det är en katt som kommer från östra delen av Turkiet från en ort som heter Van. Katten har en tjock vit päls och ett blått och ett grönt öga. Tyvärr ville den inte visa upp sina ögon så att jag kunde få ett kort av dem, men det stämde, den hade ett blått och ett grönt öga. Katten är skyddad så till den milda grad, så att om man vill ha en van-katt måste man ansöka hos regeringen och få ett tillstånd därifrån och att föra ut den ur landet är förbjudet.

Stadsrundturen avslutades vid ett vackert vattenfall, Düdenfallet.

På onsdagen åkte vi till Pamukkale , Bomullsberget. Det var en lång tur, 30 mil är det från Antalya, så turen var på 2 dagar.

Vi hade en väldigt duktig lokalguide, som guidade oss på engelska. Resan var ju lång, så hon användet tiden till att informera om Turkiets geografi, historia, religion och seder och bruk och sociala förhållande. Hon hade en karta av Turkiet med sig och den satt hon upp i bussen och sedan gick hon igenom del för del av landet, med information om vilka förhållande som råder i respektive del. Dessutom sjöng hon jättebra och kompletterade sitt berättande med turkiska visor. Det var både svenska och finska gäster med, så det blev översättningar på 2 språk. Tyvärr var den svenska guiden väldigt dålig och jag tycker synd om de svenskar som inte förstod engelska.

Frukosten höll vi i Korkuteli och sedan fortsatte resan till Turkiets djupaste sjö, Salda, där vi hade ett lunchuppehåll. När vi äntligen närmade oss Pamukkale svängde bussen in till en textilfabrik och där skulle vi naturligtvis handla. Det var ett ganska onödigt stopp! De som var med i bussen och bodde i Alanya, hade börjat resan redan kl 06.00 och nu var hon 16.30 och målet syntes på avstånd, men man har ju inget val, det var bara att hänga på. Litet intressant var det dock att se hur fabriken fungerade, en vänlig man visade oss runt och man måste ju inte handla.

Så, nu var vi på väg igen, men då körde bussen inte till Pamukkale utan till Nekropolis, en gammal gravplats.

Gravmonument i Nekropolis och våra guider, lokalguiden, den svenska och den finska guiden och 3 praktikanter.

Just då kändes nästan litet jobbigt att stå och lyssna till hur en begravning gick till, i detalj, först på engelska sedan på svenska och finska. Somliga i gruppen började bli ganska irriterade och efter litet parlamenterande åkte vi så slutligen till Pamukkale och det var verkligen en upplevelse.

Här kan man se hur folk vandrar omkring i bassängerna i det 35-gradiga vattnet och sitter uppradade längs en ränna och värmer fötterna



Vi fick också tillfälle att bada bland nerfallna marmorstatyer i Kleopatrabassängen, som har en konstant vattentemperatur på 35,5 grad. Ett bad där ska göra att man blir 10 år yngre, så nu väntar vi på resultat!

Efter badet åkte vi in till Denizli, den närmaste staden, känd för sina tuppfäktningar och där det även finns en staty av en tupp. Där checkade vi in på vårt hotell. Vi fick en härlig middag och efter den, blev det uppträdande av en magdansös, som lockade en del svenskar att prova på magdansens sköna konst.

Morgonen därefter åkte vi till Hierapolis, som var staden där gravplatsen vi besökt dagen före ligger. Hierapolis var också ett religiöst centrum, den kristna tron spreds hit redan i ett tidigt skede. Aposteln Filippus led martyrdöden i Hierapolisoch aposteln Paulus besökte staden under sina resor.

Hierapolis grundades under 100-talet f Kr och förstördes av en jordbävning och man håller på att gräva ut den, men ekonomin gör att det går långsamt. Staden påminner i mångt och mycket om Pompeji.

Det var en skön, men ganska kylig morgon och det fanns en del moln på himlen och senare under dagen hade vi faktist litet regn. Nu började vi resan tillbaka till Antalya, men först var det stopp vid en onyxfabrik och vid ett mattväveri. Lunchuppehållet gjorde vi i Cavdir där vi åt en härlig buffé i en stor restaurang, där en stor öppen brasa mötte oss. Det var skönt, för nu regnade det ganska mycket och var ganska kallt.

Vi var tillbaka i Antalya först kl 17.30. Det blåste då, så att man nästan inte kunde få upp balkongdörren, men vi gick trots det ut och fick oss en matbit innan det var dags att gå till kojs.

Fredag och lördag blev det solning och stadspromenader. På lördag eftermiddag sa Åke att han hade börjat hosta så konstigt och litet senare började jag också hosta. "turkinfluensan" hade slagit till. vi hostade oss igenom natten mot söndag. Kl 02.00 skulle vi upp för bussen skulle hämta oss kl 03.05. Hemresan gick bra och vi var tillbaka i Visby kl 10.30. När vi kom hem hade Åke nästan 39 graders feber och jag kände mig inte heller särskilt pigg. Idag, måndag, mår vi bättre, men hostar och "snorar" väldigt. Tur i oturen att vi hann hem innan det bröt ut.

Vi har haft en trevlig vecka i ett främmande land, människorna är väldigt vänliga, men deras engelskakunskaper är dåliga, trafiken är hemsk och man tar ingen som helst hänsyn till fotgängare. Vi såg inte speciellt mycket tiggare. Det fanns några barn som gick och tiggde och ett äldre par, annars syntes tiggare inte till i den del av staden där vi vistades i alla fall.

Men jag känner att det var tur att vi bokade hotell, så att vi visste vart vi skulle komma. En del som åkt ospecifiserat var väldigt missnöjda och fick betala mycket för att få byta hotell. Några hade väldig otur, ett äldre par blev av med sin plånbok och tre stycken blev rånade när de åkte med en dolmus. Så uppmärksamhet och försiktighet bör man uppmana till, även i Turkiet.

Flera bilder från Turkietresan kommer i mitt fotoalbum på min hemsida. Välkommen att titta in där.