Sicilien nov/dec 2006

Hösten har varit lång och inga resor har det blivit sedan vi var på Sicilien i juni, så nu var vi sugna på att röra på oss lite igen. Eva är ledig under december och januari, så det skulle ju vara så trevligt att få åka och hälsa på dem under den tiden. Dessutom fyllde hon 45 år den 2/12, så då skulle det ju passa bra att ta en vända söderöver.

Dag 1. Den är tiden finns det ju ingen charter, men jag lyckades hitta biljetter till bra pris genom Airtours och den 28 november åkte vi från Gotland klockan 8.50 på morgonen. Bosse kom och hämtade oss och körde oss till flygplatsen och vid 9.30-tiden var vi på Arlanda. Bagaget checkades in i Visby direkt till Catania på Sicilien, så det behövde vi inte ha tanke på mera.

Nu hade vi några timmar att fördriva, för först klockan 15.00 skulle vi vidare med Alitalia till Milano/Malpensa och sedan 21.10 från Milano/Malpensa till Catania. På Arlanda finns det ju mycket att titta på och när vi gått runt en stund, kom jag på att jag inte satt på mobilen. När jag gjorde det, hade jag ett SMS från Airtours att flyget Milano-Catania var inställt på grund av Etnas utbrott. Vi skulle i stället hamna i Palermo på Sicilien. Biljetterna skulle skrivas om och bagaget måste plockas fram och taggas till den nya destinationen.

Vi gick till Alitalias disk i avgångshallen och där fick vi besked om att komma tillbaka kl 13.00 och få våra nya biljetter. Ett samtal till Eva fick det ju också bli, där vi berättade vad som hänt. Stackars henne, nu fick hon och Claudio köra 28 mil för att hämta oss i Palermo.

Flyget till Milano gick precis som beräknat och på flygplatsen Malpensa var det jättefint och lätt att hitta. Vi hade gott om tid och gick och åt en pizza innan färden fortsatte till Palermo. Kl 22.50 var vi framme och efter en ganska lång väntan kom äntligen vårt bagage. Eva och Claudio väntade på oss och sedan var det 2,5 timmas bilresa innan vi var framme vid Villa Citrus, Eva och Claudios lägenhetshotell, där vi skulle bo. Då var klockan 2.30 på morgonen och vi hade varit igång sedan 05.30. Man kände sig onekligen en aning sliten.

Dag 2. Från vår balkong hade vi en härlig utsikt över den där besvärliga Etna som ställt till det så med vår flygning. Det svarta strecket nerför bergssidan är lavaströmmen som på kvällen lyser röd.

Vi sov ganska länge och åt en god frukost och sedan satt vi på balkongen och solade och hade det skönt. Lägenheten var jättefin och Eva hade laddat upp i kylskåpet med allt möjligt, så det såg ut som om hon hade tänkt att vi skulle stanna bra mycket mera än en vecka.

Sedan kom Eva och hämtade oss och under dagen var vi hemma hos henne och Claudio. Efter lunchen vilade Åke och Eva och jag gick en promenad i Gaggi.

Dag 3. På morgonen såg vi det här rökmolnet bolma ur Etna och askmolnet som drev ner mot Catania och hindrade flygtrafiken.

Efter frukosten gick vi en promenad till Recanati och där hämtade Eva och Claudio upp oss, för nu skulle vi åka upp på Etna. Vi var uppe på 1980 m höjd, där det var snö och där såg vi några gamla kratrar, men Eva och Claudio hade för sig att man skulle kunna se ner i Valle del Bove där lavaströmmen från det pågående utbrottet rinner, men det var så molnigt och dimmigt så det gick inte att se någonting.

Eva plockar lavasten, som hon ska ta med och lägga i trädgården vid Villa Citrus.

På hemvägen stannade vi i en liten by, som heter Zafferana och åt lunch på en restaurang som heter La Locanda och det visade sig att värdinnan där var svenska. Hon kom ursprungligen från Skellefteå.

Åke, Edoardo, Claudio och Eva. Ännu väntar vi på maten och de var väl värd att vänta på, vi åt jättegott på "La Locanda".

Här har Edoardo ställt upp sig för posering under den italienska och den svenska flaggan.

Efter lunchen passade vi på att stanna till i Giarre där det ligger ett stort bra varuhus för att köpa julklapp till Edoardo, han ska få en MP3-spelare och så skulle Eva ha en årsdagspresent.

När vi var där fick Eva se att de hade gräsklippare till bra pris, så då passade hon på att köpa en. I trädgården på Villa Citrus har Eva låtit plantera gräs och det har börjat växa nu, så det är snart dags för gräsklippning. Man har inte sått gräs eller lagt ut gräsmattor i rulle, som vi gör här, utan man har planterat 3000 små gräsplantor med ett grovt gräs, som klarar värme och torka.

När vi kommit hem till Eva igen, vilade Åke lite, jag kollade mail och nyheter på datorn.

På kvällen hade Eva beställt bord på en liten restaurang en bit upp i bergen. Det är en arbetskamrat till henne som driver den och det var verkligen ett trevligt ställe.

Vi fick in den ena assietten efter den andra med restaurangens specialiteter, mitt i lokalen stod en braskamin där man eldade så att den var alldeles röd av hetta. Värden gick runt och gav gästerna lite avslappnande nackmassage och stämningen var på topp.

När vi åkte därifrån såg vi Etnas utbrott riktigt klart och när vi kom hem såg vi från vår balkong hur lavan fullkomligen pulserade ut ur kratern. Det var ett imponerande skådespel.

Dag 4. Morgonen var ganska kylig, men efter frukosten gick vi en promenad och var och tittade på ett nytt fint köpcentrum som ligger alldeles intill Villa Citrus. De har väldigt vackra planteringar och nu höll de på att julpynta och hade stora krukor med julstjärnor och granar.

Här är Åke på väg ut från Villa Citrus och har hunnit en bit i förväg. Jag var ju tvungen att dröja mig kvar i trädgården och fotografera.

Är det inte vackert med de här stora krukorna med julstjärnor?

Här en gatubild från "vår" gata utanför Villa Citrus och tennisklubben. Där fanns en bänk, där vi kunde sitta och studera trafiken och folklivet.

Fram mot lunch hämtade Eva upp oss och vi hade ännu en härlig dag tillsammans.

Dag 5. Evas 45-årsdag. Morgonen var fin och vi tog oss en promenad och fram mot lunch kom Claudio och hämtade oss. Vi fick en god lunch som vanligt och på eftermiddagen var vi en vända upp i Taormina. Jag hade sett fram mot vackra juldekorationer, men det var nästan ingenting ännu. Vi var nog lite för tidigt ute.

En av de små trappgränderna i Taormina där man säljer konst och en massa annat.

På kvällen var vi ute och åt middag med hela familjen. Eftersom min kamera lagt av fick jag inga foton från festligheterna, men Eva hade kameran med sig, så jag hoppas att hon mailar över några till mig.

Dag 6. Nu var det första advent och Eva hade dukat så vackert med röda servetter och adventsljusstake.

Det blev tidig lunch för Åke skulle följa med Claudio och Edoardo till Messina för att se fotboll. Det var en match mellan Messina och Sampdoria och det hade Åke verkligen sett fram emot.

Eva och jag började undersöka hur det skulle bli med vår hemresa på måndagen och mycket riktigt! Det var som vi befarade. Planet från Catania var inställt, så vi var tvugna att åka från Palermo igen.

Eva och jag gick en promenad i Gaggi och nu började det dyka upp juldekorationer både här och där. Tomtar på balkongerna finns det lite överallt.

Vi var också och besökte kyrkogården. Evas svärmor dog i höstas, så jag ville se hennes grav. Man har inte jordbegravningar i Gaggi utan kistorna placeras i murar och så sätter man en bild av den avlidna utanför och där finns också ett utrymme att sätta blommor.

På vägen hittade Eva ett riktigt fint apelsinträd och vi plockade med oss så många apelsiner vi kunde bära. Jag hade med mig ett helt gäng i resväskan hem till Sverigen och de smakar alldeles utmärkt.

När herrarna kommit tillbaka från Messina och fotbollsmatchen åkte Åke och jag hem till Villa Citrus, åt lite, packade och sedan lade vi oss tidigt. Klockan 02.00 skulle Eva och Claudio komma och hämta oss för vi skulle vara i Palermo senast 04.45.

Dag 7. Bilresan gick bra och när vi kom fram fick vi vänta en stund innan vi fick våra nya biljetter, men sedan fungerade allt alldeles utmärkt, precis som på nerresan. När vi landat på Milano/Malpensa igen ringde Eva och rapporterade att de kommit tillbaka hem lyckligt och väl efter bilresan.

Klockan 18.25 var vi så tillbaka i Visby igen och där mötte Bosse oss. Han fyllde år den dagen, så det blev en bit smörgåstårta och ett glas vin hemma hos honom innan vi kom hem.

En härlig resa var det och allt skulle varit perfekt om inte Etna ställt till det med flygresorna, men det är ju inget som går att göra något åt. Eva och Claudio ställde verkligen upp och vi kunde inte ha haft det bättre.

Hemma möttes vi av 2 glada katter. Carina har passat upp dem med mat och Svarten har hon fått prata med och klappa, men Grållen hade inte visat sig på hela veckan. Han är en riktig fegis!! Gissa om han var i behov av klapp och kel.

Vill du se flera och lite större foton finns de här: http://inglev.spaces.live.com/photos/

Sicilien juni 2006

Efter en kall och tråkig maj längtade vi efter sol och värme och när jag fick se i tidningen att det fanns resor till Sicilien till bra pris, så slog vi till. Vi konfererade med Eva först och hon hade möjlighet att få någon dag ledig också, så då bokade jag. Det var snabba puckar, jag bokade den 31 maj och resan gick den 6 juni. Det var ospecificerade biljetter som bara kostade 1995:- och det var vi nöjda med, men dagen efter var de nere i 1495:-, så vi skulle ha väntat en dag till!

När jag väl bokat och betalat till Fritidsresor, så gällde det att ordna anslutning till Arlanda och en övernattning på hemresan måste vi också ha. Vi behövde inte vara på Arlanda förrän klockan 15.00 så vi beslöt att åka båt. Övernattningen på hemresan lyckades jag få ta i på Arlanda Hotellby .

Så blev det då den 6 juni och dagen började tidigt. Vi var i Visby redan klockan sex på morgonen för att ta båten till Nynäshamn. När vi kommit till Stockholm, tog vi bussen direkt ut till Arlanda och där tillbringade vi eftermiddagen, medan vi väntade på att det skulle bli dags för incheckning och ombordstigning på planet.

Resan gick alldeles utmärkt, vi hade en snacksalig pilot, som höll oss informerade hela tiden om var vi var och vad det fanns att titta på. När man reser till Giardini Naxos, landar man i Catania på Sicilien och därifrån är det en 45 min lång bussresa. Klockan var därför 22.30 innan vi var på hotellet, Villa Giardini, och där mötte Eva, Claudio och Edoardo upp. Vi var dock ganska trötta, så det blev inte så långt möte.

Villa Giardini är ett jättebra lägenhetshotell som vi bott på många gånger. Vi fick en väldigt fin lägenhet med balkong ut mot poolen. Varje morgon kommer en frukt och en grönsaksbil klockan åtta på morgonen, så att turisterna kan få handla till sin frukost.

Precis utanför vår balkong stod den här stiliga palmen och gav en behaglig skuggan när solen gassade som värst.

På kvällen hade vi den här underbara vyn att titta på. Uppe på berget ser man ljusen från Taormina och Castel Mola bland annat.

Eva var ledig flera dagar medan vi var där, men när hon jobbade solade vi och tog promenader. Här sitter Åke på en bänk nere in Naxos och beundrar utsikten.

Ute i viken låg det nästan varje dag kryssningsbåtar och segelbåtar. Båten längst ut är en råseglare och på kvällen var den underbart vackert upplyst i segelriggen.

Naturligtvis var vi på Recanati också och så här ser stranden ut där. Vi var inte och badade utan höll oss till poolområdet på hotellet.

Vi var och tittade på Holiday Club också och där var det lika fint och välskött som vanligt.

De här förtjusande blåblommande träden var lika vackra som vanligt. De blommar på bar kvist just så här i början av juni.

Citronträd växer det överallt, det här står i en odling precis intill Villa Giardini. Vår måg, äter citroner som vi äter äpplen ungefär. Man ska nog vara uppvuxen med dem för att förtära dem på det sättet.

Nerium växer också överallt. Den är ofta planterad mellan körbanorna på motorvägarna, så det kan vara blommande nerium i kilometerlånga häckar. Vackrare kan inte en motorväg vara!

Om inte Eva var ledig kom hon och hämtade oss efter jobbet, så vi var hemma hos henne och åt middag varje dag. Men vi åt ute några gånger i alla fall. Här är vi på La Conciglia och äter lunch. Herrarna är vårt äldsta barnbarn Gaetano och pappa Claudio. Edoardo var inte med, för han var på italienska fastlandet och spelade tennis.

Här står Eva i köket. Hon lagade till mycket gott till oss. Bland annat så bjöd hon på helstekt oxfilé och råstekt potatis, för att fira vår 45-åriga bröllopsdag i efterskott.

På söndagen var Eva ledig och eftersom Gaetano jobbade och Edoardo var på fastlandet, så hade hon planerat en utflykt. Hon körde upp i bergen mot norra sidan av Sicilien och vi besökte bland annat Mont Albano. De som ser TV-deckare känner säkert igen namnet. Det var en gammal bergsby och högst upp låg ett gammalt slott och en kyrka. Vägen upp var inte lätt och jag hade aldrig klart att köra dit, men Eva fixade det!

På vägen stannade vi till för Eva skulle köpa getost till maken. Från det här ståndet vid vägkanten sålde man allt möjligt, ostar, korvar, olika grönsaksinläggningar mm.

I Mont Albano var vi inne i en gammal kyrka, där prästen blev jättelycklig över att få visa sin kyrka, eller basilika, som han noga påpekade att det var. Han berättade allt om kyrka och visade de olika altaren och alla orgelpiporna. 3500 st fanns det i kyrkan, och han till och med hämtade en stege, så att vi skulle få klättra upp och se de minsta piporna.

Mont Albano var verkligen en gammal geniun by och man borde nog egentligen ha gett sig tid att vandra runt lite mer än vi gjorde. Slottet var stängt, så där kom vi inte in, men så här såg det ut i alla fall, när man tittade ner i de små gränderna.

När vi lämnade byn körde Eva ner mot kusten och hon hittade en trevlig trattoria där vi åt lunch. Vi satt ute och åt och hade en väldigt vacker utsikt över de Lipariska öarna. Det var väldigt disigt, men man kan se Vulcano i diset. Vi fick ost, korv, olika inläggningar, bröd och en bit grönsaksomlett som förrätt och sedan åt vi hemlagade makaroner, till det drack vi husets hemgjorda vin. Nu skulle vi ju egentligen ha ätit en varmrätt också, men vi var så mätta så det fick räcka.

Då vi var mätta och belåtna körde Eva ner mot kusten och motorvägen mot Palermo, sedan bar det upp i bergen igen, för hon skulle träffa en väninna i en by där. Mycket trevligt ställe var det också, som låg väldigt högt upp med serpentinvägar för att ta sig dit. Där blev vi bjudna på glass och väninnan tog oss på en tur och visade med stolthet den vackra vyn uppfrån en utsiktsplats.

Eva och väninnan poserar på utsiktsplatsen. Man ser byn i bakgrunden. Eva är till höger på bilden.

Nu började det bli sen eftermiddag och vi skulle vara i Messina för att hämta upp Edoardo, som skulle komma med en färja klockan 18.00. Han hade tyvärr förlorat sin första match, så när det gavs tillfälle till det fick han åka hem. Lite moloken var han väl, han tycker naturligtvis inte om att förlora, men Eva hade lovat honom att han skulle få komma ner till oss på Villa Giardini på måndagen ocb bada i poolen och då blev han glad igen.

Vi var inte tillbaka i Gaggi förrän klockan var nästan åtta och då hade Eva kört 32 mil, så det var verkligen en ordentlig tur vi fick vara med om.

På måndagen var det svalt väder och halvmulet. Jag gick och handlade på förmiddagen och när det blev lunchdags gick vi iväg till La Conciglia igen, men då började det regna. Så det blev ingen dag vid poolen för Edoardo. Och vi fick en vilodag på hotellet med läsning och korsordslösning.

När Eva jobbat färdigt kom hon och hämtade oss. Här sitter Edoardo vid datorn och sjunger karaoke. Han blir nog en duktig sångare som sin far.

Så blev det tisdag och hemresedag. Vi skulle lämna hotellrummet redan klockan 10.00, men fick ett uppehållsrum att tillgå och kunde lämna in vårt bagage, för bussen skulle hämta oss först klockan 19.00. Eva var ledig och vädret var fint, så hon kom ner med Edoardo med sig och nu fick han bada i poolen, men det var kallt i vattnet. Till lunchen åkte vi hem till Eva och så var vi där vid henne på eftermiddgen tills det blev dags att åka ner till hotellet och bussen.

Hemresan gick bra och vi kom till Arlanda klockan 01.15. Innan vi fått bagage och kommit till hotellet var klockan nästan 02.30 och då var det gott att få lägga sig. Vi låg länge på morgonen, åt frukost och lade oss sedan en stund till. Sedan åkte vi in till Stockholm där vi träffade min syster Kerstin.

I Stockholm var det 26 gr varmt, men på eftermiddagen blev det svalare och började regna, så vi åkte med Kerstin hem. Då fick Åke se fotboll och Kerstin bjöd på kaffe. Vi skulle med bussen till Nynäshamn på kvällen och då skjutsade Kerstins man, Hassine, oss in till Cityterminalen.

Sent på natten kom vi så till Visby, jag hämtade bilen och så körde vi hem till Fröjel och Stenstugu. Här hemma var allt i sin ordning, det vara bara att vattna blommorna i fönstrena lite och sedan gå till sängs nöjda och belåtna med vår semestervecka.

Villa Citrus

Våra resor kan bli era resor! Vår dotter Eva, som bor på Sicilien, har startat uthyrning av semesterlägenheter .


Besök hennes hemsida och se vad hon har att erbjuda. Det är inte alltid man kan få hyra lägenheter på Sicilien där värdinnan är svenska.

São Miguel, Azorerna, mars-06

Efter mycket funderande och planerande beslutade vi oss för att i år skulle vi inte åka till Gran Canaria utan göra något annat. Det blev en resa till Azorerna och till ön São Miguel. Det är bara Solresor som har charter dit, i alla fall den här årstiden, så jag bokade en resa genom dem. Hotellet som jag bokade hette São Miguel Park och var verkligen ett fint och trevligt hotell.

Vår resa började redan den söndagen den 5 mars då Bosse skjutsade oss till flygplatsen i Visby. Vi var tvungna att åka upp till Arlanda dagen före, för att kunna vara på plats i tid för incheckning på måndagen. Vi övernattade på Rest and Fly där man kan få bo i sovkabiner som ligger alldeles intill rullbandet upp till Skycity. Nära och behändigt och inte behöver man stå ute och vänta på transferbussar som aldrig kommer.

På måndagsmorgonen började så vår flygresa till Azorerna med en mindre försening, men det gjorde inte så mycket. Vi hade en behaglig flygresa och vid 15.30 tiden lokal tid var vi framme i Ponta Delgada. Flygplatsen ligger alldeles intill staden, så det tog bara 20 minuter upp till hotellet där incheckning gick mycket smidigt. Det var många gäster som skulle till "vårt" hotell och många av dem var golfspelare.

Vi fick ett stort härligt rum på femte våningen och med balkong över entrén. Solen sken och allt var helt underbart. Vi vilade en stund och klockan 17,30 var det samling i receptionen, för då kom det en guide från Solresor och hade ett välkomstmöte där vi fick en massa bra information, kunde boka utflykter och ställa frågor om vi hade några. Efteråt mötet var det en välkomstdrink i baren.

Efter välkomstmötet klädde vi om och gick vi ut på stan och såg oss omkring.

Ponta Delgada är en stad med ca 20.000 invånare och gatorna är smala, med smala trottoarer och mycket bilar, men trots detta är det en vacker stad. Trottoarerna är lagda med vackra mönster och bilisterna är hänsynsfulla och rädda om sina turister. Vi som kommer från Gotland och Visby kändes oss genast hemma med de kullerstensbelagda gatorna. Ingenting för fin-skorna alltså, utan det var ordentliga promenadskor som gällde.

Vi åt middag på en restaurang vid hotell Talisman och där beställde vi en lasagne, vilket visade sig vara ett dåligt val, men vi blev mätta i alla fall.

Sedan var det hem till hotellet och i säng.

På tisdag morgon åt vi så vår första frukost på hotellet och den var jättegod. Många sorters bröd och olika pålägg, äggröra och bacon och korv och en härligt fruktsallad som efterrätt. Det smakade verkligen bra.

Efter frukosten låg vi en stund vid poolen och njöt av solen och värmen. Det blåste en del, men som gotlänningar är vi vana vid blåst. Lunchen åt vi i hotellbaren som hade smårätter för de som inte ville gå i matsalen och äta buffé. Efter lunch blev det en stunds vila och sedan gick vi ut på stan igen.

Hotellet låg mitt emellan den äldre stadsdelen och ett nybyggt köpcentrum med massor av affärer och restauranger. Köpcentret, som heter Parque Atlantico, var mycket trevligt och där var vi och åt flera gånger, där finns bankomater och en stor livsmedelsbutik med allt man kunde tänka sig.

Den här valstjärtfontänen är placerad i entrén till köpcentret och högst uppe i taket finns en stor val, men jag blev bortjagad av en vakt när jag försökte ta en bild av den.

Att åka till Azorerna i mars månad kanske är i tidigaste laget, men vill man möta våren är det inte helt fel. V hade tur med vädret och kunde vara ute varje dag även om det var lite mulet och blåsigt ibland.

Ponta Delagada har en hel del att bjuda på. Vi besökte en väldigt vacker kyrka och jag skulle ha velat fotografera, men där var folk hela tiden, som gick in, stänkte på sig vigvatten, gjorde korstecken och lade sig på knä och bad en stund och sedan gick de ut igen. Jag kände att jag inte kunde fotografera under sådana förhållanden, men det var fascinerande att sitta ner i kyrkan och se på allt vackert och känna stämningen. Det finns många vackra mindre parker och oaser med planteringar och vackra träd.

Här en vacker plantering vid nedgången till en offentlig toalett. Fulare har man sett, eller hur?

Jag besökte en park där guvernörspalatset ligger och den var helt fantastisk. Man fick lämna ifrån sig passet i vakten och fick en passérbricka att sätta fast på jackan och sedan var det bara att gå in, det kostade ingenting.

Gångarna kantades av azaleor i olika färger, magnoliorna blommade och i parken höll ett helt gäng trädgårdsarbetare på med att rensa rabatterna och klippa ner rosorna. I en damm simmade ett vackert svanpar och växtligheten var verkligen imponerande. I köksträdgården kantades landen av låga buxbomshäckar och nysådda växter hade precis börjat sticka upp. I ett område växte det flamingoblommor, sådana som vi har i krukor inomhus.

Typiskt för den här parken är också att namnskyltarna på växterna är i keramik. Nu var visserligen en hel del skyltar borta och kvar stog bara cementsockeln, men några fanns i alla fall kvar.

Här en skylt över en växt som bara finns på Azorerna och det finns många sådana arter, både växter och djur som är endemiska. Många fåglar har hamnat här med vindarna och blivit kvar och utvecklats till individer, som avviker en del från sina övriga artfränder.

Vi var med på två guidade rundturer på ön, en halvdagstur och en heldagstur. Halvdagsturen gick på torsdagen och då var huvudmålet Lagoa do fogo - Eldsjön, heldagsturen gick till nordvästra delen av São Miguel och till Tvillingsjöarna. Solresors guider var väldigt duktiga, glada och trevliga och kom med mycket information om "sin" ö.

Turen till Lagoa do fogo startade vid 9-tiden och första stoppet gjordes vid en keramikfabrik där vi fick en hel del information om tillverkningen av keramik och även fick tillfälle att handla.

Här en bild av Åke vid en staty i ingången till keramikfabriken. Kvinnan visar den traditionella capen som ingår i folkdräkten. Enligt sägen så bar kvinnorna de här caperna för att dölja sitt utseende när de gick in till stan för att handla.

Sedan fortsatte färden mot Eldsjön, huvudattraktionen för dagen. Det är en kratersjö som ligger väldigt vackert, men tyvärr så blev det dimmigt och molnigt uppe i bergen. När vi lämnade Ponta Delgada sken solen, men vädret är väldigt växlingsrikt. Men som genom ett under så skingrades molnen och vi fick en ganska fin vy över skön. Vi körde sedan vidare och stannat vid ännu en utsiktspunkt lite längre ner och det blev det ännu klarare.

När vi sett oss mätta på den vackra utsikten gick färden mot Caldeira Vehla, en varm källa där de som så önskade kunde få bada. Det var en bit att gå från busshållplatsen till källan och där var växtligheten helt otrolig, det kändes som om man var i en djungel. Det var vamt, fuktigt och vatten porlade i små vattenfall, fåglarna kvittrade och grodorna kväkte. Grodorna är av en art som bara finns på São Miguel. På ett ställe passerade vi en "gryta" där vattnet kokade och det luktade starkt av svavel. Framme vid den varma källan var det en hel del gäster som smög upp i skogen och bytte om till badkläder och sedan tog sig ett bad i det varma vattnet.

Ormbunkarna var i trädformat och otroligt vackra. Efter badet fortsatte sedan färden mot en liten stad på norra kusten, som heter Ribeira Grande och där hade vi en kaffepaus innan vi gick och besökte en likörfabrik, där vi fick prova massa olika likörer. Man gör en ananaslikör som är ganska god och det var många som köpte med sig en flaska hem. Sedan fortsatte färden tillbaka till Ponta Delgada och då var klockan 14.30, så det var en ordentlig halvdag.

På söndagen gjorde vi heldagsturen till nordvästra delen av ön. Vi startade 9.45, så det blev sovmorgon i alla fall. Vi åkte nu genom ett landskap med mjuka gröna kullar där det gick kor och betade överallt. På São Miguel bor det ca 120 000 invånare och där finns 110 000 kor, så det är nästan en ko per invånare. Vi passerade ett stort mejeri, där det stog en massa pickup-bilar med mjölktankar på flaken.

Guiden berättade om hundarna, som bönderna har som medhjälpare vid hanteringen av korna. Det är en stor hund, med kuperade rundade öron och svans och det är en vakthund, som man ska undvika att möta. Bonden har ofta två hundar. Han tar med sig den ena på morgonen och vid lunch packar hans fru en matsäck som hon binder vid den andra hunden och så skickar hon iväg den. När de hunden kommit fram, får den första ledigt och kan springa hem och vila sig på eftermiddagen.

Vi fortsatte västerut upp i bergen och var så framme vid tvillingsjöarna. Det är en mindre blå sjö och en större som är grön. De är väldigt vackra och första stoppet gjordes uppe på en utsiktsplats. Även här var det disigt, men jag tycker att man kan se att de är olika i färgen. Sagan säger att det var en flicka och pojke, som förälskat sig i varandra, men föräldrarna förbjöd dem att träffas. De satte sig då uppe på berget och grät och pojkens blå ögon grät blåa tårar och flickans gröna ögon grät gröna tårar. Och de grät så mycket så att sjöarna bildades och eftersom flickor gråter mer än pojkar så blev hennes sjö större.

När vi sett oss nöjda på utsikten åkte vi ner mot Sete Cidades, som byn heter, som ligger nere vid sjöarna. Där hade vi en kaffepaus och gick runt och tittade. En del gick och besökte kyrkan och andra gick ner till sjön. Vi gick runt i byn och tittade på husen och blommorna och där var mycket vackert att se på. De här kratersjöarna har inget naturligt utlopp, så det kan bli svåra översvämningar, så de har en del förrådsbodar som är uppallade på stenstolpar. De liknar de visthusbodar man kan se i Tyskland och Österrike. Nästan alla hus var prydda med helgonbilder och allt såg väldigt idylliskt och fint ut.

Efter besökte i Sete Cidades fortsatte vi till en vacker utsiktsplats vid Mosteiros där man kunde se en varm källa ute i havet och fyra stora stenar. Det stora klippblocket kallas för klostret och de tre mindre säger man är en munk, som jagas av två nunnor. Den varma källan är så het att man inte kan bada varsomhelst, eftersom temperaturan kan gå upp till 70 grader.

Efter besöket där for vi vidare till Sta Bárbara där lunchen väntade. Det var en azorisk bufé och mycket gott och vällagat. Jag är väl inte helsåld på allt de har att bjuda på, men det är kul att ha provat på det. Vad sägs om blodkorv och ananas? Det låter konstigt, men korven var mycket kryddig och med ananasen till så blev det inte helt fel.

Efter lunchen åkte vi mot Capelas, ännu en vacker utsiktsplats och gjorde även ett besök vid en nedlagd valfångsfabrik, eller rättare sagt vid kajen, där de drog upp valarna. Där höll några fiskare på att reda sina nät, så vi fick ta oss en titt på fisken de fått.

Så vände vi tillbaka mot Ponta Delgada men innan vi var hemma igen så gjorde vi ett besök på en ananasplantage där guiden berättade hur man odlar ananas. Att det tar två år att få fram en färdig ananas hade jag i alla fall ingen aning om.

När hon berättat färdigt fick vi gå in i växthusen och titta på ananas i olika utvecklingsstadier och naturligtvis kunde man handla här också. Både ananas, ananaslikör och andra souvenirer.

Vid halvfemtiden var vi hemma och nu återstod bara en sista middag, som vi kvällen till ära, åt i hotellets matsal där vi fick en härlig buffé med allt upptänkligt gott. Och sedan var det bara att packa för att vara redo för hemresan dagen efter.

Sammantaget kan man säga att vi har haft en härlig resa med hyfsat väder, men jag skulle nog vilja rekommendera den som blir nyfiken på att åka dit, att åka lite senare. Jag tror att det måste vara väldigt vackert när växtligheten har utvecklats mera. Nu var en del träd fortfarande utan löv.

Är det någon som vill se flera bilder från São Miguel, så titta in på Ingrids Foto .