Påsken 2003 gjorde vi vår första bussresa. Vi hade bokat en resa med Karlssons bussar till Gardasjön och då ingick även ett besök på Mainau på hemvägen. Det var en resa på 10 dagar och vi visste inte alls vad vi gett oss in på och var väl litet oroliga för hur det skulle bli. Men starten var ju angenäm, jämfört med när man först måste ta sig till Stockholm. Det var bara att åka in till hamnterminalen i Visby och där stod bussen och väntade.
Vi kom ganska sent, så det var mycket folk i bussen redan. Samtliga var gotlänningar, men det var bara ett par stycken, som vi kände igen sedan tidigare. Under dagarna som gick, blev man dock mer och mer bekanta med varandra och det visade sig, att det var folk med, som tidigare bott i Klintehamn och dessutom i Vallakvior, där jag bodde som barn. Två systrar från Barlingbo hade gått på läroverket i Visby på samma gång som jag och visste mycket väl både vad jag hette som ogift och vilka klasser jag gått i. Alla var mycket trevliga och det var bara en dam, som avvek litet från övriga. Vad hon åkte med för kan man fråga sig, hon iddes nästan inte gå ur bussen, utan tyckte att det minsann fanns tillräckligt med blommor och vackert att se på i Visby.
Dag 1 började vår resa på påskaftonen och sedan vi satt in vårt bagage i bussen, gick färden med färjan till Oskarshamn och därifrån med bussen vidare till Helsingborg, där vår guide steg ombord. Det var en dam i 70-årsåldern, tyska från början, men med svensk pappa och sedan många år gift och bosatt i Värmland. Hon var jätteduktig, väldigt kunnig och påläst och mycket angelägen om att alla skulle må bra och få ut så mycket som möjligt av resan. Om det var litet lång bussfärd berättade hon historier och läste för oss, bland annat ur Tage Danielsson bok ”Sagor för barn över 18 år”.
I Helsingborg tog vi färjan över till Helsingör och körde sedan genom Danmark till Rödby, för att ta en ny färja över till Puttgarden. Sedan var det bara en halvtimme till vårt första hotell i Gremersdorf. Det hette Hotel Zum Grünen Jäger. De hade överbokat, så en del fick bo i annexet och de var inte så glada dagen efter. Det hade varit kallt och ingen toa på rummet och ett långt stycke att gå. Vi fick i alla fall en god middag efter att vi checkat in och sedan var det sängen som gällde. Vi hade varit igång sedan kl 04.00 på morgonen så vi kände oss litet slitna. Väckning dagen efter var klockan 06.00, frukost kl 07.00 och avfärd kl 08.00. Det var stående tider varje dag!
Dag 2 åkte vi ner genom Tyskland, genom München och när dagen var sluta hade vi kommit till Geiselwind. Vi, som aldrig åkt ner genom Europa tidigare, tyckte att det var helt fantastiskt att uppleva hur allt blev grönare och grönare. När vi lämnade Sverige var det ännu grått och kallt, men nu började det bli löv på träden och marken grönskade. Även om det var långa dagsetapper, körde bussen inte mer 2, max 2,5 timmar i sträck. Alla rastplatser i Tyskland är helt otroligt fräsha och fina, med bra toaletter och snabb servering när vi skulle ha lunch. Luncherna fick vi betala själva, annars ingick allt, utom dricka till middagarna. I Geiselwind bodde vi på ett hotell som hette Gasthof Hotel Lamm. Det var ett lite speciellt ställe. De hade även en ladugård och en butik i hotellet där man kunde köpa deras produkter. Hotellet var fräsht, men det luktade alldeles förskräckligt från ladugården, där korna utfordrades med ensilage.
Dag 3 gick färden vidare via ett besök i Garden Partenkrichen, där vi hade paus för fika och fotografering av hoppbacken. Sedan vidare genom Brennerpasset och ner mot Adigedalen, där vi sedan följde Gardasjöns östra strand. Vid 6-tiden på kvällen var vi framme vid vårt slutmål, Desenzano och checkade in på vårt hotell, Hotel City. Ett fint hotell, men vi fick ett ganska litet rum. I Desenzano skulle vi nu vara i några dagar och det var verkligen ett trevligt ställe. Vi fick jättegod mat på en restaurang i närheten av hotellet, där vi samlades och åt middag varje dag. Middagen åt vi kl 20.00 och den bestod alltid av soppa, pasta, varmrätt och efterrätt. Man åt så att magen stog i fyra hörn och sedan gick men hem och lade sig. Inte att undra på att vi ökade i vikt en hel del på de här dagarna.
Dag 4 var det inbokat en utflykt till Verona där vi besökte Arenan och var och kollade på Julias balkong. Vi kom tillbaka till Desenzano vid ½ 3-tiden och ½ 4 var det avfärd till en vingård för vinprovning. Kul, kul, vi smakade och smakade och köpte med oss en kartong vin hem.
Dag 5 åkte vi en tur till Venedig och det var också en fin dag. Jag hade varit i Venedig tidigare, men för Åke var det första gången. Vi hade tur med vädret, det var soligt och vackert, men inte för varmt. Guiden Anne, var nöjd och glad när hon lyckades räkna in oss allihop när det var dags för återresa. Jag förstod att besöket i Venedig var hennes värsta dag. I Venedig är det smockfullt med turister och det är lätt att komma bort sig.
Dag 6 var det inplanerat en båttur på Gardasjön, med ett besök på en italiensk marknad i en liten by, men den avstod vi ifrån. Vi tog oss helt enkelt en semesterdag. Vi gick och tittade oss omkring i Densenzano, satt nere vid hamnen och såg på båtarna, åt en god pizza till lunch på en torgservering, satt i parken och solade, var och handlade litet på supermarket. Jag köpte ett rejält stycke parmesanost och sedan vilade vi en ordentlig stund på eftermiddagen och gjorde i ordning packningen inför morgondagens avresa. Vi hade det riktigt skönt!
Det där med packningen är ju ett kapitel för sig. Man ska packa förståndigt, så att man inte behöver släpa in allt bagage vid varje hotellbyte. På nerresan hade jag en minde väska med ombyten och toalettgrejor, men när vi åkte hem blev det tvärtom. Då var det stora väskan som gällde. Den lilla var nu fullpackad med smutstvätt, skor som inte skulle användas och en och annan flaska vin. Det är ju behändigt att åka buss för man kan stuva in hur mycket som helst. Problemen kommer sedan när man kommer hem och och allt ska plockas ur och fördelas och flyttas över i bilarna.
Dag 7 började så resan tillbaka mot Sverige. Vi körde via Breshia, Bergamo och vidare till Lugano och sedan genom San Bernardino-tunneln och till Vaduz, i Lichtestein, där vi hade lunchuppehåll. Det var en resa genom alperna som jag aldrig kommer att glömma. Det var så vackert, så att det bara inte går att beskriva. När man åker buss ser man ju så bra, man sitter högt upp och behöver inte bekymra sig om körningen. Efter lunchen i Vaduz forsatte vi mot Bregenz där vi övernattade på Hotel Mercure som låg precis nere vid Bodensjön.
Hotel Mercure i Bregenz.
Dag 8 var det Mainau som fick besök av oss gotlänningar. Vi åkte längs Bodensjön fram till Mainau och där tillbringade vi hela dagen. Helt otroligt vackert var det där och tala om rabatter! Deras gräsmattor var som tulpanängar på sina ställen.
Vy över Bodensjön och Mainau.
Efter vårt besök hade vi bara en färjeresa över sjön och sedan en timmes bussresa till vårt näst stopp som var Aalen. När vi närmade oss Aalen började det regna, så vi hade verkligen haft tur med vädret under besöket på Mainau. I Aalen bodde vi på ett Ramadahotell, Hotel Ramada Treff, som var det bästa hittills på resan. Så fräsht och fint, med vackra rum, god mat och pianobar. Den enda hotellet under resan där vi satt i baren och hade trevligt och lyssnade på musik. Aalen är en kurort, så via en kulvert kunde man gå till ett gammalt termalbad och få behandlingar för diverse krämpor. Tyvärr stängde badet kl 20.00 så vi fick aldrig se det, men när vi stog och checkade in, kom det helt plötsligt folk promenerande, iklädda tofflor och badkappa, genom receptionen och då var de gå väg till eller från badet.
Dag 9 och 10 var resedagar. Men vi hade några trevliga stopp.
Vi tog en promenad i Rothenburg ob der Tauber, som är en gammal medeltidsstad.
Så kom vi till Hamburg för en sista övernattning. Vi bodde på Hotel Le Meridien. På morgonen sista dagen, blev det en rundtur i Hamburg och körde vi till Lübeck för att handla litet taxfree inför resan hem till Sverige. Det var verkligen bra priser där, nästan i nivå med Italiens. När man annars tittat på priserna på sprit och vin i Tyskland, var de nästan i nivå med Sveriges. Sedan lämnade vi Lübeck och ställde kursen mot Puttgarden och färjan till Rödby och sedan fortsatte resan tillbaka mot Sverige och Gotland samma väg som vi åkt ut och klockan 23.00 låg vi i våra kojer på Gotlandsbåten för sista etappen på resan tillbaka mot Gotland.
Nöjda och belåtna var vi när vi kom hem. Litet trötta naturligtvis, men vi ,som är pensionärer, har ju tid att vila upp oss. Det här blir inte den sista bussresan.............det var vi helt överens om.
Backar från planer på trygghetspunkt i äldreboende – Helagotland
-
Källa: Backar från planer på trygghetspunkt i äldreboende – Helagotland Vid
hälso- och sjukvårdsnämndens senaste möte konstaterade man att det inte är
lämp...
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar