Norge med Hurtigrutten juli 2004

Egentligen hade vi tänkt oss en Sverigeresa. Karlssons Buss annonserade om en resa till Höga Kusten, men den blev inställd på grund av för få anmälningar. Då bestämde vi oss för Norge i stället och den 16 juli bar det av igen ut på vägarna med Karlsson.

Dag 1 Tidig uppstigning blev det, men inte så där hemskt som förra gången när vi skulle vara i Lye kl 05.30. Den här gången räckte det med kl 07.00.

Ett par dagar innan vi åkte ringde jag till Karlsson och ville ha deltagarlistan mailad, men det gick inte. Av säkerhetskäl lämnar de inte ut listorna förrän man sitter i bussen (Det har nämligen hänt, att oärligt folk fått tag i listorna och sedan har man passat på att göra ”hembesök”), men Per-Axel räknade upp vilka som skulle med och då kände jag ingen Inga och Kjell Karlsson från Burs. De var med även till Gardasjön och det är trevliga människor. När vi kom till Lye satt de redan där i bussen och det var ett kärt återseende. Det var några par till från Hemse, som anslöt i Lye och dessutom hämtade han upp några stycken damer i Roma. Resten klev på i Visby. Det var inte riktigt full buss och det var ju skönt. När vi var med på "Fyra Huvudstäder" var bussen alldeles full och då kändes det som om det var hemskt med folk som skulle köa till toaletter och serveringar. Båtresan gick bra och eftersom båten inte gick förrän kl 09.00, var vi tillsagda att försöka äta lunch på båten, för sedan var det en lång bussresa som väntade och då skulle det bara vara en kaffepaus. Och det blev en ganska dryg resa. Guiden Gunnel hämtade vi upp i Eskilstuna och vid 15-tiden tog vi en kaffepaus vid ett Eurostop och sedan körde vi fram till norska gränsen. Vid gränsen hade vi en paus och var även och växlade pengar. De flesta växlade i gränsbutiken och de fick betala 120 sek för 100 nok, men jag och 2 stycken till gick till en bankomat (minibank på norska) och hämtade ut pengar där och nu har jag sett på mitt konto att jag bara har fått betala 108:- kr, så det var ju bra.

Nu började vi undra hur dags vi skulle komma fram, vi förstod ju att det var en bra bit kvar. Vi skulle 6 mil bortom Oslo, till en liten stad, som heter Hönefoss. Klockan 20.00 trodde Per-Axel först, kl 21.00 trodde Gunnel och ringde till hotellet, Quality Hotel Ringerike och kollade att det var ok att vi skulle få middag så sent. Det var inga problem, men jag vet inte riktigt hur de räknade, men innan vi fått ur bagaget ur bussen och ställt det i lobbyn var kl 22.00 på kvällen. (Per-Axel hade aldrig gjort den här turen förut, så det kan vara förklaringen till en del brister i organisationen) Det var ett bra hotell, men som sagt, de hade fått vänta länge med maten och det märktes. Vi fick fisksoppa som förrätt och den var väl ok, men varmrätten var smördegsinbakad kycklingkorv med ris och grönsaker och det kan du tänka dig hur det var när det fått stå och vänta på oss ett par timmar. Men, men.. ”det gick”, som Åke brukar säga när maten inte är helt populär. Är man bara hungrig tillräckligt så slinker det mesta ner.

Nu var det skönt att att krypa ner i sängen, då var klockan nästan ½ 12 och vi hade varit igång sedan kl 05.00. Annars var tempot på den här resan inte så högt. De andra gångerna vi varit med har det varit frukost vid 06.30 tiden och avfärd kl 07.30, men den här gången åkte vi aldrig iväg förrän kl 08.30 och då hade vi gott om tid att komma i ordning på morgnarna.

Dag 2 Efter en härlig frukost gick färden upp genom en vacker dal mot Fagernes där vi gjorde ett besök på Valdres Folkemuseum. Det var en samling av gamla byggnader, ett norskt Skansen kan man nästan säga. De som ville kunde lösa inträde och gå in och titta och de som så önskade kunde gå till Fagernes centrum och shoppa. Vi blev en grupp på ca 15 pers som gick med in och det var verkligen värt pengarna. Vi fick en bra guide med oss, som visade och berättade om husen och i ett av dem var det en man med hardangerfela som spelad och 2 ungdomar som dansade gamla traditionella danser från bygden. Efter besöket där och en kaffeskvätt fortsatte färden upp mot kalfjället och en sportort där vi åt lunch. Ett mysigt, men väldigt turistigt ställe. Vi åt en macka och drack en öl och så gjorde vi nästan varje lunch. Man åt så mycket på middagarna och till frukost, så man var inte särkskilt hungrig, när det var lunchdags. Efter lunch fortsatte vi mot Lom där vi såg på en av Norges berömda stavkyrkor. Det är gamla träkyrkor, som är byggda på ett speciellt sätt och det finns bara 30 st kvar i Norge. Grunden är en liggande träbalk och sedan står plankorna lodrätt på denna, som stavar, därav namnet. Kyrkan låg väldigt vackert och var fin att se på, men det var dyrt att gå in och Gunnel visste att vi skulle passera en annan ännu finare, så vi nöjde oss med att se på den utifrån.

Nu började det bli sen eftermiddag och vi närmade oss hotellet, som hette Hotel Elveseter låg precis vid foten av Glittertind, Norges näst högsta topp, belägen i Jotunheimmassivet. Det var en gammal gård, med enbart gammal bebyggelse och jättemysigt. Rummen var små och spartanskt inredda, men alla gemensamma utrymmen var desto tjusigare. Det var som att bo i ett museum. Vi fick en härlig buffé och kaffet på maten drack vi framför brasan i ett av de vackra rummen. Sedan tog vi en liten promenad innan vi kröp till kojs. Utanför vårt fönster brusade en älv och över den reste sig berget med toppen dold av molnen och det började faktiskt regna litet.

Dag 3 Söndagen började med gråväder och lätt regn. Litet besviken blev man allt, idag som vi skulle så högt upp och se så mycket vackra vyer! Frukost och så iväg. Efter ca 1 km bromsade Per-Axel in, ”Min väska! Såg någon om min väska kom med”. Den var inte med, det var bara att vända och åka tillbaka och hämta den. Tur att vi inte hunnit längre!

Färden gick nu upp över Sognefell på en vacker väg, byggd av norsk arbetslös ungdom under 30-talet. Som högst var vi uppe på 1440 meter och där stannade vi för att fotografera. Det regnade inte, men var grått och blåsigt, men det var klart att man var tvungen att gå ut och ta litet kort.

Vägen var en fjällövergång och efter stoppet bar det neråt igen, mot innersta ändan av Sognefjord, som vi följde ett stycke för att sedan vika av norrut mot Jostedalsbreen, Norges största glaciär. Vid en av glaciärarmarna hade man byggt en restaurang, där vi åt vår lunch. Nu hade det klarnat upp och solen sken igen och det var härligt väder. Glaciärarmen gick nästan ner i dalen och när vi stod där och tittade på den small det till i glaciären, som ett kanonskott och en litet bit lossnade och föll ned i sjön nedanför. Längs hela fjällsidan forsade det och rann små och stora bäckar och vattenfall. Det var verkligen fascinerande. När vi ätit lunch åkte vi till ett glaciärmuseum, som förklarade hur en glaciär uppstår och där vi även såg en film från en av glaciärerna. Efter det åkte vi mot Florö. Florö var hamnstaden därifrån vi skulle fortsätta dagen efter med Hurtigrutten. Vårt hotell hette Quality Hotel Florö och låg precis nere vid vattnet. När vi tittade ut genom fönstret hade vi en båt precis nedanför. Vi åt en härligt middagsbuffé och efter maten tog vi en liten promenad i staden. Jag letade reda på en minibank och fyllde på kassan litet. Det är dyrt i Norge, ett glas vin till maten kostade mellan 60 och 65 kronor och dessutom hade det ju varit inträden och litet sådant, så norska kronorna var nästan slut.

Dag 4 Så var det då dags för Hurtigrutten. Båten hette M/S Rickard Witt och var en stor och fin båt. Den avgick kl 08.15 så vi hade gott om tid på morgonen och bussen skjutsade oss de 200 m vi hade ner till kajen. Bussen fick inte åka med båten, utan Per-Axel fick köra ensam med vårt bagage till Bergen. Vi fick bra platser i panoramasalongen och satt och såg på den fina utsikten. Färden gick alldeles vid kusten och ibland hade vi berg på båda sidorna om båten. Tyvärr gjorde den ju inga anlöp, utan gick direkt, men det var en ganska behaglig och vilsam dag. Det var ganska skönt att inte skumpa runt i buss några timmar. Båtresan tog 6 timmar och kl 14.30 var vi framme i Bergen.

I Bergen mötte Per-Axel och när han hämtat upp oss, körde han bara en liten bit i hamnområdet, till en del av Bergen där det ligger en massa gamla trähus, som man renoverat och där det finns fina affärer. Där ställde han bussen och så hade vi ett par timmar att gå och titta där. Där var det även en marknad med massor av fisk, grönsaker och blommor och det sedvanliga utbudet av tingeltangel. En mysig eftermiddag!

När vi närmade oss hotellet där vi skulle övernatta, passerade vi ett stort vattenfall, där man kan gå in under vattenfallet, men oturligt nog började det regna ganska kraftigt, så vi nöjde oss med att se på det genom bussfönstret. Natten tillbringade vi på hotell Hotel Hardangerfjord i Öystersee. Ännu ett fint hotell, med massor av faciliteter, som vi som vanligt inte hann utnyttja. De hade bland annat en fin pool. Vi fick buffé även där (och nu började man nästan längta efter en fast meny) och efter maten drack vi kaffe i lobbyn och då kom det en kille och spelade för oss. Jag uppfattade aldrig vad han var för landsman. Per-Axel försökte tala med honom, men han svarade på engelska, så norrman var han troligen inte. Han var trevlig och spelade både piano, dragspel och trumpet.

Dag 5 Frukost och iväg vid ½ 9-tiden. Solen sken och det var ett härligt väder. Nu körde vi längs Hardangerfjorden och det var så vackert att det bara inte går att beskriva. Efter ett tag kom vi fram till ett färjeläge och där tog vi färjan över till Brimnes och fortsatte mot norra delen av Hardangervidda. På vägen dit passerade vi Norges största vattenfall där vi stannade och drack kaffe och naturligtvis tog en massa kort på vattenfallet. Sedan fortsatte vi mot Hardangervidda.

När vi närmade oss den fick vi se en konstig damm och eftersom alla var så nyfikna på vad det var, blev det ett stopp där också. Det var en stor kraftverksdamm där man kunde gå ut och promenera på dammkanten. Dammen tillhör Simaverken och är en av 2 stora dammar som används för att reglera vattnet.

Hardangervidda är norra Europas största höjdplatå och även det ett väldigt fascinerande landskap. Vägen var asfalterad men väldigt smal och kurvig. På sina ställen gick det inte att mötas utan det var till att backa till någon mötesplats. Det fanns rastplatser och små matställen längs vägen, men vi skulle fortsätta till Geilo, en känd sportort, för att äta lunch där. Nu hade klockan börjat bli ganska mycket, så vi stannade vid första bästa ställe och Gunnel sprang in och kollade att de verkligen kunde ta emot en busslast folk och det kunde de. Sa de!! Det var en fin lokal och en liten fet dam, som tog upp beställningarna. Det tog sin modiga tid, för det verkade som om hon även fungerade som kock och servitris. Rätt vad det var försvann hon och kom sedan utspringande från köket med ett par mackor med sig. Hon sprang! Det kan jag bara säga, att inte drog hon benen efter sig inte och glad och lycklig var hon. Så det blev väl litet längre lunchrast än det var tänkt, men mat fick vi allihop.

Sedan fortsatte vi mot Numedalen för att ta oss till Kongsberg för vår sista övernattning. På vägen hade Gunnel på känn att det skulle finnas en stavkyrka, men den första vi stannade vid var låst och dessutom var det ingen riktig stavkyrka. Gunnel gick in på ett bibliotek i närheten av kyrkan och där fick hon tips om en annan kyrka, som var mycket finare. Det blev en liten omväg, men det var det värt. Det var ett fint ställe, med den gamla stavkyrkan och andra gamla byggnader. Även där fick vi en bra guide som berättade om kyrkan och dess historia. Solen sken och det blev en härlig eftermiddagsstund.

I Kongsberg hade Per-Axel litet svårt att hitta hotellet. Vi såg det, men det var litet knepigt att ta sig dit. Det gäller ju att komma från rätt håll, men det gick till sist. Det var ett nybyggt och fint hotell och där slapp vi buffé utan fick sitta och bli serverade. Vi fick vi tomat och mosarella som förrätt, biffstek med grönsaker och bakad potatis som varmrätt och som efterrätt fromage. Gott, gott!

Dag 6 En härlig frukost till och en liten promenad i Kongsberg hann vi med, innan vi for iväg igen. Nu hade vi bara några mil till Oslo och där letade sig bussen, med någon möda och några extrasvängar, fram till Vigelandsparken. Det är en park med massor av statyer av konstnären Vigeland. En norsk skulptör, som var mycket skicklig, men som hade väldigt dålig ekonomi. Norska staten lät honom då arbeta med lön, mot att man skulle få tillgång till hans konst och sedan har man med hjälp av donatorer gjort i ordning parken. Den var verkligen fin, men vi fick alldeles för kort tid där. Eftersom vi hade gott om tid att ta oss till Nynäshamn, skulle vi kunnat gå och titta i parken mycket längre tid. Det var litet synd faktiskt. Per-Axel insåg det också och det skulle ändras till nästa tur de skulle göra. Ja, efter parken blev det en litet rundtur i Oslo och sedan bar det iväg hemåt.

Vi stannade vid gränsen för en del ville växla tillbaka sina överblivna norska slantar och andra ville handla upp dem. Jag hade 25 nok kvar och det fick bli litet chokladbitar för dem. Så snart vi kommit in i Sverige åt vi lunch vid det första matstället som dök upp och sedan var det fortsatt färd mot Nynäshamn. I trakterna av Strängnäs blev det en paus till och vi åt en hamburgare och drack litet öl. Vi hade gott om tid och kom till Nynäshamn redan vid 21-tiden och båten gick inte förrän 23.35, så det blev till att vänta. Litet dåligt utnyttjande av dagen faktiskt. Vi kunde ju haft ett par timmar i Oslo......

Ja, så var vi då hemma igen. Vi hade ju vår bil i Lye, så vi kom inte hem förrän kl 04.30 på morgonen och då blev det på öronen i säng. Vi sov till fram mot 9-tiden och sedan gick vi upp, drack kaffe och satte igång med att få ordning på tillvaron igen.

Här finns det bilder från Norgeresan.